Sverige borde skämmas
För två veckor sedan utvisades kurden Anas Malla till Syrien. I ett desperat försök att slippa tortyr, eller i värsta fall döden, hungerstrejkade han i en månad i protest. Den sista juli skickades han tillbaka till Syrien och efter detta har han inte längre hörts av.
Den åttonde mars blev det mycket spänt mellan kurder och syriska myndigheter när polis ingrep mot en kurdisk dans- och sångfest i byn Jenaie. Våldsamheterna ökade avsevärt efter den tolfte mars då en
fotbollsmatch i staden Qamishly mellan ett arabnationalistiskt lag och det kurdiska hemmalaget urartade. Ungefär 2000 arabnationalister hade kommit till arenan och skrek slagord och förlämpade kurder samt hyllade Saddam Hussein.
I dag sitter tusentals kurder fängslade i Syrien. Tortyr används systematiskt som förhörsteknik i syriska fängelser och även försvinnanden är en del av myndigheternas taktik. En säkerhetsdomstol i Damaskus dömde sju personer till fängelse i upp till två år för att ha krävt att få undervisa på kurdiska. I dagsläget är regeringen oroad över att kurdernas självstyre i Irak ska inspirera krav från de syriska kurderna på ökad frihet i Syrien.
Trots den rådande situationen i Syrien har har enbart tio av 300 asylsökande kurder från Syrien fått uppehållstillstånd i Sverige. Migrationsverkets presschef Marie Andersson uttalade i Sveriges Radios kurdiska sändningar att myndigheten inte anser att kurder i Syrien är allvarligt trakasserade såsom etnisk grupp. Hon medgav att otrevliga saker kan förekomma men inte i en sådan omfattning att syriska kurder kan räkna med asyl i Sverige.
Nu är det två veckor sedan Sverige avvisade Anas Malla till Syrien. Hans syster som skulle möta honom vid flygplatsen såg honom aldrig komma ut och sedan dess är han försvunnen. Jag skäms över svenska myndigheters slapphet och arrogans gentemot utsatta människors behov av en hjälpande hand. I dag är Anas Malla kanske försvunnen för alltid - vad säger migrationsverket och utlänningsnämnden till sitt försvar?
Zaida Catalán
Språkrör Grön Ungdom