Sveriges unga förnedras

Det finns de som vinner på förd politik och de som förlorar på den. Speciellt när vår del av världen lägger beslag på så mycket resurser att fattiga länder aldrig får en chans att bli ekonomiskt oberoende. Men också i Sverige finns tydliga klasskillnader. Med ett A-lag av arbetare och ett B-lag av arbetslösa växer klyftorna mellan de som har privilegiet att jobba och de som måste ansöka för att överleva. Medan en liten klick tycks tillhöra en annan planet, med sina utomjordiska miljonbonusar.

Särskilt ungdomar har blivit en underklass vars utsikter att skapa en fungerande ekonomisk vardag är näst intill obefintliga. Speciellt i Stockholm är situationen akut. Många tvingas flytta hem till sina föräldrar eller hamnar i sociala och ekonomiska bekymmer. Med en bostadssituation som tvingar ungdomar till tredjehandskontrakt, fjärdehandskontrakt, närmaste vardagsrumsgolv eller ut på gatan växer misstroendet för samhället. Känslan av att bortprioriteras av vuxenvärlden slår rot. När bostadspolitiken domineras av pengar under bordet, kapitalstarka fastighetsbolag som vägrar bygga lägenheter med rimliga hyror och handlingsförlamade styrande politiker måste därför ungdomar ta saken i egna händer för att det ska hända något.

CSN stjälper snarare än hjälper. I Stockholmsområdet har andelen som hamnat hos kronofogden på grund av studier ökat lavinartat. Studielånens återbetalningsregler hårdnar i samma takt som arbetsmarknadens krav. Man bör helst vara runt 25 med två yrkesutbildningar och flera års arbetslivserfarenhet för att ens bli intressant på arbetsmarknaden, tycks det.

Orsaken till att ungdomars utsatthet inte tas på allvar är att klassfrågor aldrig når ett önskat genomslag i politiken. Socialister påstår sig företräda svaga grupper men bedriver en medelklasspolitik. De lever kvar i tron att det är arbetarklassen som är underklass, omedvetna om att de sociala rollerna har förändrats på ett sätt som gör arbetare till en högre klass. Idag är det ett privilegium att över huvud taget ha ett arbete. Underklassen består av människor som aldrig haft möjligheten att ta sig in på arbetsmarknaden på samma villkor som alla andra, där unga är en stor del. Att då romantisera om arbetarklass är som att spotta de svaga i ansiktet.

Samhällets sociala skyddsnät är anpassade för vuxna människor med jobb.
Bidragssystemen är till för lönearbetaren, på ett sätt som ger vuxna fördelar gentemot unga. Ungdomar tvingas förnedra sig hos sociala myndigheter för att få mat på bordet eller slussas runt i olika meningslösa arbetsmarknadsåtgärder. Total likgiltighet med ungdomars låga klasstatus framtvingar en ny social revolution: de oprivilegierades resning mot de privilegierade, den unga generationens resning mot den äldre. Den förändringen kan aldrig ledas av företrädare som drömmer sig kvar i 1800-talets arbetarklass. Det är en grön revolution för underklassen.

Einar Westergaard
Språkrör Grön ungdom

Publicerad i Stockholm City 2004-03-29