SSU klampar på i gamla fotspår
SSU:s förbundsstyrelses beslut att säga ja till EMU är att klampa på i gamla fotspår. Man verkar inte ta någon notis om det danskt nejet, den ständigt sjunkande euron och de stigande opinionssiffrorna för nej-sidan. SSU borde förstå vad danskarna och alltfler av svenskarna redan har förstått, mot EMU talar demokratiska, politiska, solidariska och ekonomiska argument, skriver Grön Ungdoms språkrör Gustav Fridolin JR.
SSU:s förbundsstyrelse beslöt med minsta möjliga marginal, en rösts övervikt, att förorda ett svenskt medlemskap i EMU. På så sätt satte man ner foten som Sveriges mest splittrade ungdomsförbund, också i EMU-frågan. Det är inte otroligt att gräsrötterna har en annan syn än sin förbundsstyrelse och ger styrelsen på tasken när beslutet väl ska fattas. Det är snarare tämligen troligt. För den danska folkomröstningen banade vägen för en eurofri zon inom EU bestående av Storbritannien, Danmark och Sverige. Även vi som helst skulle se att Sverige helt lämnade EU skulle givetvis välkomna en sådan zon som pressar på för mindre istället för mer union, och där är vi eniga med många unga socialdemokrater.
Mot EMU talar ekonomiska, politiska, solidariska och demokratiska argument. I den svenska EMU-debatten pratas det mest om ekonomi. Ekonomiskt kan EMU innebära små vinster, men stora förluster för Sverige. Med en centralbank i Frankfurt som sköter valutapolitiken även i våra nordliga breddgrader är det ett rent lotteri om politiken som förs passar oss. Vid högkonjunktur i Sverige och lågkonjunktur i Tyskland kommer givetvis centralbanken försöka hjälpa den tyska ekonomin med en lågkonjunkturspolitik över hela EMU som följd. I Sverige skulle ekonomin riskera överhettning på ett dygn. Ekonomiskt är tanken på en gemensam valuta lika befängd som om svenskarna skulle tvingas gå klädda i shorts och T-shirt för att det är varmat i södra Europa, fast det snöar här.
Men EMU är inget ekonomiskt projekt, utan ett politiskt. Och vi gillar inte politiken. Det enda målet för EMU:s valutapolitik är inflationsbekämpning. Att hålla nere inflationen är i och för sig viktigt, men minst lika viktiga mål är att hålla nere arbetslösheten och minska miljöförstöringen. Det borde man få göra hur än inflationen påverkas, och det blir omöjligt i EMU.
Flera EMU-förespråkare talar, precis som innan EU-omröstningen, om fred och internationell solidaritet. I verkligheten är EMU ett projekt som motverkar just freden och solidariteten. Med EMU växer euronationalismen sig stark och begreppet omvärld förvandlas till Europa, men inte heller inom Europa är EMU solidariskt. Den framstående östeuropakännaren Timothy Garthon Ash har i flera böcker beskrivit problemen med att de senaste tio årens europeiska energi och resurser satsats på ett projekt som inte rör hela Europa. Medan Östeuropa behövt hjälp och bistånd har resurser lagts på en ny valuta i väst. När Balkan började brinna funderade vår del av Europa på en gemensam peng. We fiddled in Maastricht, while Sarajevo begun to burn, sammanfattar Ash.
De främsta argumenten mot EMU är fortfarande demokratin. EMU:s grundlag, traktaten, innehåller politiska åsikter och avvägningar som inte går att förändra annat än om alla EU:s regeringar är överens. I EMU flyttas valutapolitiken till ett litet gäng banktjänstemän i Frankfurt, utan möjlighet att avsättas eller ta direktiv från varken folket eller de folkvalda. Hjärtat i demokratin, att man i allmänna val ska kunna avsätta de som skött sig och byta politik, är inte mer än ett minne i EMU. Den gröna demokratiska visionen är att beslut tas av dem de berör, makten finns på så låg nivå som möjligt. EMU går åt motsatt håll, det är en byggsten i ett Europas Förenta Stater som förflyttar makten längre ifrån människor. Det har inte varit SSU:s politik, förrän nu.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom