Feministpartiet finns redan

Politiker från höger till vänster har börjat efterfråga ett renodlat
feministparti. Det är svårt att förändra ett samhällssystem som domineras
av medelålders vita heterosexuella män. Det är speciellt svårt med tanke
på att de socialistiska och liberala synsätt som fortfarande styr
samhället, som hyllar maskinella och materiella ideal, är just de synsätt
som har skapat patriarkatet.

Av förklarliga skäl finns det ingen jämställdhetsgrund i ideologier som har
sina rötter i industrialismens 1800-tal. Den moderna feminismen uppkommer
långt senare. Industrialismen är den epok som
vi ärvt dagens patriarkala samhällstruktur ifrån. Gubbelitens
maktkoncentration, materiella tillväxt och teknologiska hysteri har
hänsynslöst prioriterats före jämställdhet mellan könen. Inte konstigt att
höger- och vänsterpartier har behövts dekorera sin industriella bakgrund i
ensamma feministiska eldsjälar eller ytlig trendfeminism för att behålla
trovärdighet.

Jämställdhet tycks från vänster till höger ha varit en sidofråga som
ungefär som demokratifrågan klistrats på ett konventionellt industriellt
partibudskap. Nu brister make-upen. Birgitta Olsson, riksdagsledamot för
folkpartiet, beklagar öppet att hennes parti inte tar feminismen på
allvar. På samma sätt verkar jämställdhetsarbetet ha upphört inom
vänsterpartiet då Gudrun Schyman kör sitt eget race. Nu vill liberaler och
socialister tillsammans skapa ett renodlat feministparti.

Debatten har visat att ett resultatinriktad jämställdhetsarbete har svårt
att fungera i partier som bekänner sig till socialistisk eller
liberal teori. Industrialister kan inte lösa den jämställdhetskris som
deras industriella dogmer har skapat. Det krävs en politik som är samtida
med feminismen, inte feministisk försköning av föråldrade ideologier.

Ett feministparti karaktäriseras av att ledarskapet är delat mellan män
och kvinnor. Det är ett parti som har kvoterade listor och
representationsgrupper, som prioriterar långsiktighet och fred före
patriarkala ekonomiska, politiska och militära normer. Det är ett parti
som förstår att könsroller förtrycker både män och kvinnor och arbetar för
könsrollernas avskaffande. Varför uppfinna hjulet på nytt, det partiet
finns redan, ett grönt parti grundat 1981, 20 år före dagens krav om ett
feministparti.

Grön feminism har en queerfeministisk agenda. Jämställdhet uppnås först
när vi inser att vi är mer än våra kön, när män och kvinnor vågar trotsa
de normer som systemet bygger på. Ojämställdhet skapas framför allt genom
att vi envisas med att göra en onödig uppdelning mellan kvinnor och män
i livets alla sammanhang. Radikal feminism hör hemma i en grön politik som är aktivt
kritisk till dagens samhällssystem. En bra början för både Olsson,
Schyman och Winberg är att som oss gröna överge det
tvångartade dyrkandet av föråldrade politiska mansikoner, med de
socialistiska och liberala ideologier som de representerar, som hela vårt
industriella samhällssystem ägnar sig åt.

Einar Westergaard
språkrör för Grön ungdom