Visa vad du kan då, Göran
Göran räddar världen. Glada tillrop som dessa om statsministern kunde nyligen läsas i all svensk press när Göran Persson hade åkt till Brasilien för att styra upp världstoppmötet om miljö som senare i år kommer hållas i Johannesburg. Att sedan vår statsminister är allt annat än en förklädd fältbiolog som Lena Mellin i Aftonbladet skrev är en helt annan sak. Några radikala krav vågar han nämligen inte driva inför Johannesburgskonferensen. Inte kräver han bindande miljöregler för storföretagen och inte heller att en global koldioxidskatt införs. Och nu när Australien pratar om att dra sig ur Kyotoavtalet, då tiger Göran still. Det vill jag se ändring på. Åk till Canberra och visa lite mera statsmannatakter, Göran Persson. Visa vad du kan, skriver Grön Ungdoms språkrör Gustav Fridolin.
Kyotoavtalet är ett bindande avtal om att minska utsläppen av koldioxidutsläpp. De flesta av världens länder, utom Bushs USA, har skrivit under. Om Australien drar sig ur riskerar det underminera hela avtalet ytterliggare. Målet med Kyotoavtalet är naturligtvis att råda bot på växthuseffekten. Klimatförändringarna är den stora boven i dramat vid alla oväder som nu drar över världen. I dagarna fick tre städer i Bushs eget Texas utrymmas efter att syndafloden fallit och inte har det varit bättre när Sundsvall, Kaukasus eller Arvika legat under vatten. Får man tro sakkunskapen så finns det dessutom ännu värre oväder att vänta. Chefen för FN:s miljöorgan UNEP, Klaus Töpfer, har slagit fast att dagens oväder bara ger en föraning om vad som komma skall. Det är klart att växthuseffekten skrämmer. I takt med utsläppen av koldioxid och ovädrens blodsutgjutelse så växer sig den politiska och folkliga opinionen sig allt starkare mot oljeanvändningen och massbilismen. Men politiken prioriterar fortfarande tillväxten högre än liv. Snurr på det ekonomiska maskineriet är fortfarande viktigare än 15 miljoner människor i Bangladeshs rätt till tak över huvudet, så många beräknas bli hemlösa om havsytan stiger med så lite som en meter. Marginalskatternas storlek är fortfarande en viktigare politisk fråga än de faktorer som skapar oväder som det som tog hundratals liv världen över. Därför är det särskilt viktigt att Australien övertygas att stanna kvar i Kyotoöverenskommelsen.
Kanske är anledningen till att Göran hellre spelar statsman i Rio än i Canberra det faktum att han inte själv hållit Kyotoavtalets fana särskilt högt. Nere i Kyoto när avtalet skrevs lovade Sveriges regering att man skulle minska utsläppen av växthusgasare med åtta procent under tio år. Vi miljöpartister gick sedan i villfarelsen att så här naturligtvis skulle göras. Tillsammans med miljörörelsen samlade vi på argument kring varför Sverige, som miljönation och grönt folkhem och allt vad Persson brukar prata om, borde gå före och minska sina utsläpp ännu mer. Men när samtalen med regeringen påbörjades pratade man inte längre om åtta procent, utan om två futtiga procent. Man skyllde på en intern uppgörelse i EU, där man lastat över våra åtaganden på Grekland, Spanien och de andra EU-länderna i syd. Efter att vi miljöpartister blivit utslängda gjorde sedan sossarna och vänstern upp om en minskning på tre procent. Det är ett av de största miljösveken under senaste decenniet.
Det är också ytterliggare ett bevis för att det fortfarande bara finns ett parti som bryr sig om miljön, och det är Miljöpartiet de Gröna. Det är fortfarande bara vi som vågar sätta de globala överlevnadsfrågorna på agendan och vi som vågar stå för det. Tillsammans med våra gröna vänner i Australien jobbar vi nu för att göra det som Persson inte gör, nämligen hålla ihop Kyotoöverenskommelsen. Det blir allt tydligare att valet i höst faktiskt inte står mellan rött och blått, utan mellan grönt och grått.
Gustav Fridolin
Språkrör Grön Ungdom
Ledamot i förhandlingsgruppen (mp)