Slutrapport från Bali
PrepCom IV - ett misslyckande eller enbart ett bevis för världens oförmåga att enas kring viktiga framtidsfrågor?
Tidigt i lördagsmorse avslutades det sista förberedande motet pa Bali infor WSSD i Johannesburg. I mangt och mycket kan man saga att laget ar ganska kritiskt. Forst och framst da motet avslutades med att Chairmans text eller Type 1 lamnades med ett antal kapitel halvfardiga (bland annat energi, finansiering och globalisering) samt att Type 2, partnerskapsinitiativen, nu enbart bestar av losa ramverk bade vad galler struktur och innehall. For det andra att det nu rader motsattningar mellan olika lander, samlingar av lander samt bland ansvariga i byran.. Detta tillsammans gor hela processen valdigt osaker och manga aktorer hyser stor oro over vad som kommer att handa innan Johannesburg och under sjalva motet. Dock kvarstar det nagra manader innan varlden ater samlas, m! en det ar tyvarr nog inte tidsbristen som ar orsaken till den uppkommna situationen.
Problemet kan forvisso tolkas pa olika satt, men grundbulten ar tydligt det globala samfundets oformaga att vaga in den komplexitet i diskussionen som verkligheten faktiskt innebar samt att agera utifran den mangfald av intressen som gor sig gallande i allehanda fragor som berors i dokumentet. Bristen av ett holistiskt forhallningsatt samt ett langsiktigt tankesatt ar mycket allvarlig och hotar att odelagga ett slagkrafigt samarbete kring viktiga fragor. Att de ekonomiska incitamenten, i sin bredaste bemarkelse, satter dagordningen ar i sig inget uppseendevackande eller nytt, men det ar uppenbart att det ar den overgripande linjen genom hela processen.
USA verkar med andra ord komma ut som vinnaren i processen da de har fatt igenom det mesta de ville ha. Detta innefattar en urvattnad aktionsplan utan konkreta antaganden samt typ 2 utan ordentliga riktlinjer. USA har genom hela motet fort en skicklig forhandlingsteknik (i synnerhet i jamforelse med det spanska ordforandeskapet). Samtidigt lagger de ner mycket tid pa att hitta mangder av olika partnerskapsinitiativ. Manga av dessa skiljer sig inte fran vanliga gamla bistandsprojekt. Det ar uppenbart att de i Johannesburg kommer att forsoka framsta som de som verkligen gor nagot genom att lansera alla dessa mangder med typ 2 initiativ. For de som ar insatta i processen ar det dock glasklart att landet ar den viktigaste faktorn till att Johannesburg riskerar att bli ett totalt misslyckande.
Vad som kommer handa framover ar i daglaget inte helt och hallet klart. Det kravs ett mycket stakt och tydligt ledarskap fran ordforande, byran och vardlandet Sydafrika, vilket i manga hanseenden inte tidigare pavisats. En onskan fran manga hall ar att Kofi Annan nu maste trada in i processen och pa nagot satt visa vikten av ett gemensamt kraftag inom fragorna. Tyvarr ar det nagra obekraftade kallor som menar att sa inte kommer att ske. Om detta nu skulle vara fallet forvarras situationen pa satt och viss.
Fragan ar nu hur NGOs ska stalla sig till resten av processen. Det finns en kraftig kritik mot all fokus pa Typ 2 initiativ nar Typ 1 ar sa pass daligt. Manga av major groups har satt upp sa starka kriterier for att godkanna partnerskap att det inte riktigt gar att genomfora med nuvarande typ 1 (i synnerhet inte for USA). Vissa organisationer har till och med beslutat sig for att bojkotta resten av processen. Jordens Vanner i Indonesien, som ar ett natverk med en mangd olika organisationer, beslutade sig t.ex. for bojkott av processen efter en vecka av Prepcom 4. Flera demonstrationer har agt rum pa Bali. Vi har nog att vanta mer massiva sadana om det hela gar i den riktning det verkar ga. Vissa forutspar ett nytt Seattle. Tillsammans med de ovan namnda problemen blir fragan hur manga statsoverhuvuden som vill komma till Johannesburg.
Ludde, Emil och Caroline