Atomhotet måste mötas med ansvarsfullhet

Vi som för två månader sedan varnade för den storskaliga kärnkraftens risker och vikten av att bygga en kärnvapenfri värld möttes i bästa fall av axelryckningar och i sämsta fall av hånskratt. Så kom den 11:e september och de avskyvärda terrorattackerna mot USA, följda av den 7.e oktober och de vansinniga bombräderna mot Afghanistan. Det som kallas för ”krigets logik” blev återigen farligt aktuellt och det är hög tid att sätta frågan om atomenergin, kärnkraftens vara och inte vara och kärnvapennedrustningen, överst på agendan igen.

I förra veckan varnades det för att terroristnätverket al-Qaida planerar ett nytt och ”mycket större” attentat än det som drabbade New York och Washington. FN:s atomenergiorgan IAEA upptrappade snart varningen genom att genom sin chef meddelade att ”hotet om nukleär terrorism är betydligt mer sannolikt än före den 11:e september”. Mer eller mindre obskyra grupper och länder över hela världen har kärnvapen i sin hand eller inom räckhåll. Usama bin Ladin eller andra terrorister skulle inte ha några svårigheter att inhandla kärnvapen eller ingredienser till det på den svarta marknaden. Att tillverka andra former av radioaktiva bomber, så kallade ”dirty bombs” skulle vara ännu enklare. Terroristexperter hävdar också att de vet att bin Ladin har försökt inhandla radioaktivt material, om han lyckats vet man inte. Men det bör bedömas som sannolikt. Ett radioaktivt vapen i den rika världen skulle smälla högt och ge ofattbart höga dödssiffror. Höga nog att glädja terroristerna kan tänkas.

Med den desperation och det hämndbegär som finns i USA kan vi inte heller vara säkra på att vapen som sprider radioaktivitet eller mindre kärnvapen inte används i bombräderna mot Afghanistan. Den amerikanska kommersiella nyhetssajten Ananova meddelade i första veckan att det sägs att ett stort svampmoln kunde ses efter en explosion vid talibanernas norra frontlinje. Det skulle kunna röra sig om en så kallad ”mininuke” eller ”earthpenetrator”. Som lekman är det lätt att avfärda rykten av det här slaget som förvirrade krigsrykten, men källan, erfarenheterna från bombningen av Serbien och USA:s nya säkerhetspolitik gör att man bör ta nyheten på största allvar. Under bombningarna av Serbien varnade den europeiska fredsrörelsen för att det användes bomber med små mängder utbränt uran som skulle kunna sprida farlig radioaktivitet. Den bombande alliansen förnekade, men ett halvår efter att bombningarna hade upphört blev sjuka militärer och serber hett mediastoff. 1994 presenterade Clinton en ny amerikansk kärnvapendoktrin som föreskrev att USA skulle ha rätt att använda kärnvapen om de attackerades av kemiska eller biologiska stridsvapen, mjältbrandsbakterierna skulle kunna användas som ursäkt för kärnvapen mot Afghanistan. Ledarredaktionen på Washington Times har länge krävt att kärnvapen sättas in mot Afghanistan. Den som blint hävdar att USA inte gör Afghanistan radioaktivt riskerar dömas i eftervärldens ögon. Den som tror att terrorismen dör ut eller ens avtar av att afghaner under lång tid framöver dör i cancer orsakad av radioaktivitet riskerar vara blind själv.

Terrorkriget har också ställt kärnkraftssäkerheten på sin spets. Teorier har varit att det kapade plan som störtade i Pennsylvania den 11:e september hade kärnkraftverket Three Miles Island som mål. Om ett plan skulle störtat in i kärnkraftverk istället för i kontrosbyggnader hade vi inte fått räkna de döda i tusentals, utan i hundratusentals. Och vi skulle fortfarande räkna, och få fortsätta göra det i många år framöver. Efter attackerna har danskarna återupprepat sitt krav på en snabbare stängning av den andra reaktorn i Barsebäck. Det har det diskuterats flygförbud över kärnkraftverk i Sverige men mycket lite har hänt. Faktum kvarstår dessutom, så länge det finns både flygplan och kärnkraftsreaktorer kan inga säkerhetspengar i världen garantera någonting.

Vi står inte inför en ny värld. Världen är den samma som den varit mycket länge. Men terrorkriget har visat för oss att det vi länge bedömt som otänkbart kan bli tänkbart vilken sekund som helst. Det nya atomhotet måste bemötas med en ansvarsfull politik. För svensk del handlar det om att återta sin roll som internationellt föregångsland och kalla till nya förhandlingar om påskyndad kärnvapennedrustning. Den svenska vapenexporten till länder med kärnvapen, som Indien, måste genast upphöra. Det svenska stödet till de amerikanska bomber som bara häller bensin på terrorismens eldsvåda likaså. Slutligen ropar världsläget efter en förnyad energipolitik, säkerheten vid de svenska kärnkraftverken måste skärpas, Barsebäck II stängas genast och en ersättningsplan utarbetas så inte en enda svensk reaktor finns kvar i drift 2010. Erfarenheter från andra länder visar att det är fullt möjligt. Frågan är snarare hur länge det är fullt möjligt att låtsas som det regnar.

Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom
Miljöpartiet de Grönas ungdomsförbund