Stoppa dioxinet
Diskussionerna har på senare tid gått heta om dioxinvärdena i Östersjöfisken. Men istället för att handla om varför fisken är giftig, hur man renar Östersjön och hur man skyddar konsumenterna har debatten helt fokuserats på fiskarnas situation. I ekonomismens tidevarv har tydligen allt blivit möjligt. Som att tillåta giftig fisk till människor men inte till djur. För att hjulen ska snurra blir det som är otjänligt som djurföda plötsligt tjänligt som människoföda. Det är skandal. Dioxinutsläppen och förgiftningen av Östersjön måste stoppas, och likaså saluföringen av giftig fisk. Vi måste kunna lita på den svenska fisken, skriver Grön Ungdoms språkrör Gustav Fridolin JR.
Sverige brukar vara lama inom EU. Vi brukar lägga oss platt och aldrig begära undantag. Miljön har åkt på en riktig backlash sedan EU-inträdet därför att medlemskapet tvingat oss att tillåta miljögifter och kemikalier som tidigare var förbjudna i landet. När nu EU äntligen fattar ett bra beslut och sätter gränsvärden på dioxin vaknar regeringen till och begär undantag. Med alla riksdagspartiers, utom Miljöpartiets, godkännande. Dioxin ger upphov till fosterskador, cancer, reproduktionsskador och nervskador. Undantaget innebär att fisk med mer dioxin än vad EU tillåter kommer få säljas i de svenska butikshyllorna.
Fiskarnas intresseorganisationer menar att man inte ska angripa deras fisk utan de som släpper ut dioxin i havet. Visst har de rätt till viss del. Utsläppen av dioxin till Östersjön måste stoppas. De som släppt ut dioxin bör dessutom betala skadestånd till fisket. Men nu är faktum att fisken har höga halter dioxin, då kan man inte bara rycka på axlarna och hoppas hälsan klarar sig.
För att stoppa dioxinutsläppen krävs ett omedelbart stopp av utbyggnaden av sopförbränningsanläggningar. Viss sopförbränning av välsorterade sopor är OK. Men dagens förbränning av slarvigt sorterade sopförbränning spyr ut farlig dioxin. Dessutom håller vi på att bygga fast oss i ett system där sopförbränningen ökar, allt fler kommuner bygger förbränningsanläggningar trots att svenska sopor inte ens idag räcker till. Istället importerar man sopor från andra länder och dioxinet hamnar i Östersjön. Vi gröna har länge krävt en särskild förbränningsskatt och andra ekonomiska och juridiska styrmedel för att vända skutan rätt. Nu börjar det bli akut. Den enda hållbara lösningen på längre sikt är att minska tillverkningen av sopor. En ordentlig grön skatteväxling som sänker skatten på arbete och höjer den på råvaruförbrukning skulle leda till en sådan minskning. En särskild förpackningsskatt som slår hårt mot onödiga förpackningar skulle vara en annan viktig åtgärd. Det finns saker man kan göra. Problemet är att inget görs.
Det av regeringen framförhandlade undantaget vad gäller EU:s gränsvärden på dioxin är ett ordentligt miljösvek. Det håller inte att acceptera miljöförsämring på miljöförsämring som EU-makten dikterar men att protestera när miljö- och hälsofrågorna äntligen tas på allvar. Regeringen måste backa och befria fiskförsäljningen från giftstinkande dioxinfisk. Hälsominister Lars Engqvists uttalande att det här inte ens är en hälsofråga visar hur dåligt insatta och ointresserade regeringen är. För oss gröna står dock en sak klart, livsmedel ska vara just livs-medel, inget man riskerar bli sjuk eller dö av.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom