Vart tog demokratin vägen?

Vi är många som tappat förtroende för den svenska rättssystemet. Efter kravallerna i Göteborg har nedslag efter nedslag gjorts mot de mänskliga fri- och rättigheterna som ska konstituera en demokratins grundvalar. Förra veckan antog riksdagen en europeisk arresteringsorder och idag, onsdag, antogs EU:s ramlag om terrorism vilka båda allvarligt kan skada den svenska rättssäkerheten. Det är nu hög tid att reflektera över konsekvenserna av vart hysterin efter den 11 september håller på att bära.

Så sent som i April gick Advokatsamfundets generalsekreterare, Anne Ramberg, ut på DN Debatt och varnade att risken är mycket stor att oskyldiga klassas som terrorister i och med den nya terroristlagen. Förmodligen tog inte politikerna mycket notis av Rambergs upprop då förslagen om förnyat terroristbegrepp pumpats genom hela det byråkratiska EU-reglementet med en aldrig skådad takt.

I grund och botten har EU:s makthavare velat utvidga begreppet terrorist efter kravallerna i Göteborg och Genua. Den nya arresteringsordern innehåller en lista med ett trettiotal brott för vilka det i fortsättningen inte krävs dubbel straffbarhet för att utelämna den misstänkte brottslingen till en annan stat. Vilka konsekvenser detta kommer att ha kan inte med säkerhet förutspås. Ovissheten och problemen med listans konsekvenser blir ännu större i och med att den uppseendeväckande nog saknar definitioner av brotten.

En grundbult i den svenska straffrätten är att lagar och brottsföreskrifter ska vara lättolkade och förståeliga. En lag som är diffus och som i grund och botten kan innebära att man kan straffas för lite vad som helst är en farlig lag, det är just detta man har velat undvika. Men av någon anledning tycks alla dessa vackra straffrättsliga principer varit som bortblåsta efter den 11 september när Sveriges regering får telefonsamtal av George Bush och påtryckningar från EU. Då ska terrorismen bekämpas med alla medel, även på bekostnad av rättssäkerheten.

Socialdemokraterna, centern och kristdemokraterna som röstade för denna terroristlag menar i samlad kör att det är reaktionärt och oseriöst att om ens antyda att definitionen av terrorism kräver nogrann reglering för att inte drabba oskyldiga. Thomas Bodström själv menar att Sverige måste ta kampen med terrorism på allvar och att den svenska rättssäkerheten är orubblig i sina traditioner. Men vad ska justitieministern säga om sin sin naiva inställning när denna lag kan komma att drabba flyktinggömmande präster, miljö- och djurrättsaktivister?

Jag vill leva i ett land där jag kan känna mig säker när jag går i ett demonstrationståg eller deltar i en politisk manifestation av något annat slag. Idag går jag osäker på gatan eftersom jag inte vet hur mina handlingar kan komma att tolkas av rättsväsendet. I ett fritt och demokratiskt land ska medborgare aldrig behöva frukta infängsling eller polisvåld då de utövar sin mötesfrihet och yttrandefrihet, men idag är detta inte längre en självklarhet. Jag har sett oskyldiga låsas in och slås av polisen, inklusive mig själv. Är detta något du tänker göra något åt Bodström? Eller det kanske sådana som mig du vill skeppa iväg till andra länders fängelser under beteckningen ”terrorist”. Idag går ingen säker på Sveriges gator.

Zaida Catalán
Språkrör Grön Ungdom