Vem mördade Fadime?

Fadime Sahindal är efter sin tragiska död nu begraven. Men ännu rasar debatten om varför hon egentligen mördades. Det är den kurdiska kulturens fel, hävdar vissa. Det är manssamhällets fel, hävdar Gudrun Schyman och kamrater. Men gör man inte det lite väl enkelt för sig. Är verkligen sambanden så klara och okomplicerade. Det var varken den kurdiska kulturen eller manssamhället som tog livet av Fadime. Det var hennes far. En man som präglats såväl av de normer om våld och makt över kvinnor som lever i alla manssamhällen och de avarter av hedersbegreppet som finns i delar av den kultur han omgav sig av. Sanningen behöver inte vara antingen eller, Schyman, den kan vara mycket mer komplex än så.

Det finns alltid invändningar mot media och vilka uttryck som man lär oss är de rätta. Mordet på Fadime var ett hedersmord har vi fått veta. Redan då har media bestämt varför Fadime Sahindal mördades, det var hedersbegreppet som blev hennes fall. Det är ett märkligt färgat ställningstagande för att vara utav en objektivt granskande media. När det annars sker mord i det här landet försöker media möjligen belysa bakgrunden men man klassificerar annars inte mord i olika kategorier. Man talar inte om otrohetsmord, psykopatmord, berusningsmord eller desperationsmord. Man pratar om mord. Fadime blev inte hedersmördad. Hon blev mördad. Mördaren, hennes far, var påverkad av flera förvrängda verkligheter, av hedersbegrepp, och manligt kontrollbegär.

På samma sätt går det inte att beskylla ojämställdheten allena för mordet. Och det går definitivt inte att säga att de oerhört ojämställda normer som omgav Fadimes far är desamma som omger oss i det traditionellt västerländska samhälle. Det är inte att erkänna den relativa jämställdhet kvinnorörelsen på våra breddgrader har kämpat till sig. Den jämställdhet modiga Fadime offrade sitt liv för. Vår jämställdhet lämnar mycket till övers att önska. Men det står bättre till här än på andra platser på jorden. Det är en viktig insikt om vi ska nå global jämställdhet mellan kvinnor och män.

Mordet på Fadime Sahindal är en tragedi av oerhört stora mått. Det är en tragedi som kräver att den nu havererade integrationspolitiken rustas upp. Inget skulle ha en så stor chans att knäcka de världsfrånvända normer och värderingar som Fadimes far bar på som om de tvingades brytas mot de normer och värderingar som vårt samhälle faktiskt bär på. ”Hade samhället hjälpt mina föräldrar att vara delaktiga i samhället så hade detta kanske inte hänt” sa Fadime om de hot hennes far och bror riktade mot henne innan hon mördades. Hennes egen analys var alltså att hon mycket möjligt skulle kunna vara i livet idag om vi hade haft en bättre svensk integrationspolitik. Det förpliktigar. Vi borde genast styra om mot en rättvis fördelningspolitik där vi satsar på de sämst ställda, antidiskriminering där vi inför en ny samlad antidiskrimineringslagstiftning som garanterar alla i vårt land att de inte ska behöva nekas jobb, utbildning eller bostad på grund av ålder, etnicitet, kön eller bakgrund, en bruten boendesegregation där det med utlokalisering, småföretagande och självförvaltning satsas på områden som idag har låg status och juste invandrarintegration med kortade asyltider och personliga utvecklingsprogram för varje ny person i Sverige. Fadimes död var en tragedi av stora mått. Nu är det dags att dra lärdom av det. Låt inte en så modig människas död vara förgäves.

Gustav Fridolin
Språkrör Grön Ungdom
Miljöpartiet de Grönas ungdomsförbund