Sex politiska ungdomsförbund är eniga:
"Homoadoptioner, för barnens bästa!"
Det tillhör verkligen ovanligheterna att våra sex ungdomsförbund tycker lika i en kontroversiell politisk fråga men det gör vi verkligen när det gäller homosexuellas rätt att få bli prövade som adoptivföräldrar. Vi tycker att det är dags att förmedla ett klart och tydligt budskap till politiker och till svenska folket, att det finns goda argument för varför svensk lagstiftning behöver ändras på den här punkten.
Vi vill från början betona att det handlar om en rätt att prövas som adoptivföräldrar. Utgångspunkten är och bör fortsätta att vara barnens bästa, inget annat. Vi tycker alltså inte det är någon allmän rättighet för homosexuella eller för några andra att adoptera barn; däremot tycker vi det är obegripligt hur man kan utesluta en hel grupp människor ens innan de fått prövas. Vad man säger då är i praktiken att det aldrig någonsin kan vara så att två personer av samma kön kan vara det bästa för ett barn och det är ett hårresande påstående helt utan stöd i forskningen.
När det gäller närståendeadoption, där en partner till en av de biologiska föräldrarna adopterar ett barn när den andra biologiska föräldern är borta ur barnets liv, verkar väldigt många tycka som vi, att Sverige ska tillåta detta också för homosexuella, precis som man gjort i Danmark, på Island och, snart, i Holland. Det handlar om att ge barn som redan lever i homosexuella familjer samma rättsliga trygghet och stöd som barn i andra familjer har idag. De förra barnen ska veta att samhället inte särbehandlar deras typ av familj negativt, att de kan få gemensam vårdnad av båda dem de växer upp med, att de har automatisk arvsrätt m m. Idag är det alltså förbjudet för registrerade partner att ha gemensam vårdnad om ett barn. Ligger detta i barnets intresse, när barnet ändå lever med två av samma kön? Knappast!
Att en möjlighet till närståendeadoption är helt i linje med barnets bästa fastslås av de drygt 50 empiriska forskningsstudier som har undersökt hur barn som vuxit upp med två av samma kön har påverkats av det. American Psychological Assocation drar följande slutsats av forskningen:
"Sammanfattningsvis finns det inga bevis för att lesbiska och homosexuella män är olämpliga som föräldrar eller att barn till homosexuella män och lesbiska på något sätt har en sämre psykosocial utveckling än barn till heterosexuella föräldrar. Inte en enda studie har funnit att barn med homosexuella föräldrar har någon nackdel av det jämfört med barn till heterosexuella. Fram till idag visar istället bevisen att homosexuella hemmiljöer är lika sannolika som heterosexuella, att ge stöd till och att möjliggöra barns psykosociala tillväxt."
På senare tid har dock i synnerhet ett argument framförts mot att närståendeadoption ska vara möjlig för homosexuella, nämligen att det innebär en risk för att fler lesbiska skaffar barn med "fader okänd", vilket bryter mot barnets rätt att få veta vilka både de biologiska föräldrarna är.
Men detta är inte ett hållbart argument. För det första finns det inget skäl att tro att lesbiska föräldrar vill undanhålla denna information från barnet. För det andra är det svårt att se hur detta påverkas av en lagändring, för om en kvinna vill skaffa barn med "fader okänd" kan hon ju göra det redan idag. För det tredje måste lesbiska som vill insemineras på klinik åka utomlands, där spermadonatorerna ofta är okända. Men i Sverige får inte spermadonatorer vara okända: barnet har rätt, om det så önskar, att vid 18 års ålder få veta vem pappan är. Om lesbiska tillåts ta del av den svenska inseminationsverksamheten omfattas också deras barn av rätten att få veta vem pappan är.
Närståendeadoption för homosexuella ser vi alltså som självklar. Men vi tycker inte att det räcker med det, utan vi höjer nu ambitionsnivån ytterligare och menar att också vanlig adoptionsprövning ska vara möjlig för homosexuella par. Detta eftersom vi även här anser det absurt att påstå att det aldrig kan vara i ett barns intresse att adopteras av ett homosexuellt par.
Mot detta har i huvudsak fem argument framförts, som inte heller är särskilt bra. Låt oss kort förklara varför.
(1) "All adoption till Sverige kommer att stoppas om homosexuella par tillåts adoptera." Det finns inget som tyder på detta: vissa amerikanska delstater tillåter homosexuella att adoptera utan att alla adoptioner dit stoppas.
(2) "Utlandsadopterade får ett ytterligare utanförskap." Forskningen på barn som vuxit upp med två föräldrar av samma kön visar att föräldrarnas sexuella läggning inte varit något större problem för barnen. Dessutom har homosexuella själva, som unga, upplevt ett utanförskap, vilket sannolikt gör dem bättre skickade än medel-Svenssons att hjälpa och stötta adopterade.
(3) "Barnet får inte traditionella faders- och modersrelationer till sina föräldrar." Forskningen visar att barn som växer upp med homosexuella föräldrar inte blir homosexuella i större utsträckning än andra barn (om nu någon skulle se detta som något negativt), att de inte visar större osäkerhet i utvecklingen av sin könsidentitet och att det inte finns några skillnader i könsrollsbeteende mellan barn som växt upp hos homo- och heterosexuella. Inte minst därför att homosexuella föräldrar vinnlägger sig om att involvera närstående av motsatt kön i uppfostran av sina barn.
(4) "Samhället är inte redo. Barnen blir mobbade." Forskning visar att detta inte är något stort problem, om föräldrarna är öppna med sin läggning och informerar skola och andra familjer. Dessutom retas många i skolan av andra skäl, som inte anses diskvalificera hela grupper från att prövas som adoptivföräldrar. Ska i så fall inte heller överviktiga, invandrare eller rödhåriga få bli prövade som adoptivföräldrar? Och ska man vika sig för mobbning, eller ska man attackera problemet i skolan istället och söka eliminera problemet?
(5) "Homosexuella utsätts för mycket hets och våld samtidigt som man vill adoptera barn. Är det att tänka på barnens bästa?" Varför ska alla homosexuella förvägras rätten att prövas som adoptivföräldrar bara för att homosexuella i genomsnitt utsätts för mer hot och våld? Folk som bor i storstäder eller invandrare utsätta också för mer hot och våld i genomsnitt - ska dessa inte heller ens få prövas som adoptivföräldrar? Det gäller att inse att homosexuella är olika: en del lever säkra och stilla hemmaliv, andra lever mer riskfyllda uteliv. Poängen med en prövning är att se till att barn kommer till lugna och trygga miljöer, och sådana finns också bland många homosexuella.
Slutsatsen blir att det ligger i barnens intresse att svensk lagstiftning ändras: homosexuella bör få prövas för närståendeadoption och vanlig adoption. Vi uppmanar samtliga våra partier och dem som sitter i utredningen om barn i homosexuella familjer att ansluta sig till vår homoadoptionsprövningsvänliga linje.
Mikael Damberg, förbundsordförande Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU)
Sofi Löfstedt, språkrör Grön Ungdom (GU)
Gustav Fridolin Jr, språkrör Grön Ungdom (GU)
Jenny Lindahl, förbundsordförande Ung Vänster (UV)
Birgitta Ohlsson, förbundsordförande Liberala Ungdomsförbundet (LUF)
Gunnar Strömmer, förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet (MUF)
Malin Svensson, förbundsordförande Centerns Ungdomsförbund (CUF)