Vad stoppar vi egentligen i oss?
Så har BSE-skandalen återigen blossat upp. För några år sedan fann man kopplingen mellan galna ko-sjukan och Kreuzfeldts-Jakobs sjukdom som drabbar människor. Då kampanjade gröna politiker tillsammans med nobelpristagaren i litteratur Dario Fo över hela Europa, krävde djurrätt, tullar och kontroll över maten. Då växte maten till politisk huvudfråga. Sedan har den stannat som sådan. Men de enda som egentligen verkar ställa rätt, grundläggande fråga är de gröna. Vad stoppar vi egentligen i oss?
Sverige har i EU-sammanhang följt köttindustrins pipa, istället för att ta ansvar för mat och miljö. Jordbruksminister Margareta Winberg har haft instruktioner att inte ens gå med på den lag som förbjuder kött- och benmjöl för ett halvår framåt. Tack och lov så ledde förhandlingarna ändå till detta. Men för att livsmedlen ska vara värda namnet så krävs det mycket mer. Jag vill här lägga fram ett fempunktsprogram för bättre mat:
1. Det mest grundläggande kravet borde vara att djur inte ska tvingas till kannibalism. Den mest spridda teorin om hur galna ko-sjukan uppstått handlar om det kadavermjöl som nötkreatur har fått till mat. Kadavermjölet innehåller nedmalda bortsorterade delar, ben, och ibland hela bortsorterade djur, från slakterier. Kor har ätit sjuka kor som ätit sjuka kor som ätit sjuka kor. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det blir problem då. Redan på 1800-talet förstod och uttryckte många författare och intellektuella att kor som äter kor skulle bli galna. Och det blev de. EU har nu förbjudit användning av kött- och benmjöl för ett halvår framåt, det bör bli ett permanent förbud.
2. Det andra kravet är att man inte ska tulla på tullarna. Hårda kontroller på mat som kommer in över gränserna ska vara verklighet. När Sverige gick med i EU fick vi ett löfte om att djur som förs in i Sverige, både levande och döda, ska vara testade mot salmonella. Av det löftet blev det intet, många djur är inte testade, och många som sägs vara testade har falska papper. De regler inom EU som förbjuder länder från att själv besluta om att stoppa införsel av vissa varor inom unionen eller från att ställa högre krav än övriga EU måste avskaffas.
3. Arktiska fiskgener blandas in i tomaterna. Genmanipulering är snart, bokstavligt talat, vardagsmat. Detta utan att någon vet vilka de långsiktiga konsekvenserna blir. Den biologiska mångfalden är hotad. Allergiker lever farligt, nya allergier väntas uppstå och grundläggande etiska frågeställningar körs över av en penningstinn industri. Kunskapen måste hinna ikapp forskningen. Det krävs ett tillfälligt stopp, ett moratorium för genmanipulering, så att vi får tid att diskutera och tänka över vad vi egentligen vill.
4. På sikt måste djurindustrin helt avskaffas. Det är inte värdigt levande varelser att forslas hit och dit i en industriapparat. Slakthastigheten måste begränsas, transporter begränsas och tortyrredskap som elektriska pådrivare förbjudas. EU:s jordbrukspolitik, som står för hälften av EU:s budget, borde avskaffas, inte bara för att föra över makt till lägre nivåer, utan också för att den idag stödjer storskalig djurindustri istället för småskaliga, ekologiska och djurvänliga jordbruk. Med konsumentmakten kan vi alla gynna frigående höns istället för inburade och KRAV-märkt kött istället för industriproducerat, men politiken måste också göra något. Den läxa BSE-skandalen har lärt Europa är att en etisk djurhållning går hand i hand med hälsosam mat.
5. Det mest långsiktiga målet är att minska köttätandet. Idag äter den genomsnittlige västmänniskan 80% mer kött än kroppen kan tillgodogöra sig, med fullt av följder i sjukdomarnas värld. Kött är också ett stort energislöseri, då vegetabilier är 10 gånger energisnålare, minskat köttätande är ett absolut krav om man ska utrota världssvälten. I ett skatteväxlat samhälle, där miljöpåverkan beskattas dyrt, kommer all kött, och framförallt den icke-djurvänliga vara mycket dyrare i affären och vi kan tänkas se fram emot ett samhälle där kött är något man äter en gång i veckan, och knappast varje dag.
Det här fempunktsprogrammet är tänkt att gå lite djupare än de lösningar som EU:s jordbruksministrar presterar, det är mer långsiktigt och också mer provocerande. Jag ser gärna fram emot en debatt där de grundläggande förändringar som krävs är en del av den. Det är dags att livsmedlen återigen blir värda namnet.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom