Låt homosexuella adoptera

Maktapparaten rör på sig. Socialdemokraterna i den tvärpolitiska utredningen om barn med homosexuella föräldrar kommer att föreslå att homosexuella ska kunna komma ifråga för så kallad närstående adoption, vilket innebär att man som öppet homosexuell har rätt att prövas för adoption av sin partners barn. Det är ett stort steg framåt för alla de barn som i praktiken lever med en homosexuell föräldrar som staten vägrar godkänna att Sverige nu verkar hakar på bland annat Island, Danmark och Holland i den här frågan. Men socialdemokratin svävar fortfarande på målet, att homosexuella ska tillåtas att prövas för adoption fullt ut.

När socialdemokraterna i utredningen förklarade varför man satt ner foten och börjat förorda närstående adoption för homosexuella så gjorde man det med argumentet om barns bästa. Det är sant, det går inte att påstå att det är att ta hänsyn till barnets bästa att ge vissa barn sämre rättsskydd, att röva barn rätten att vara stolt över sin familj och mata barn med att de lever i en juridisk gråzon med föräldrar, som på grund av lagbokens fördomar, ses som mindre lämpade. Vad maktapparaten till vänster har svårare att förstå är att det också vore i linje med barns bästa att tillåta homosexuell adoptionsrätt fullt ut. För det handlar inte bara om att bryta ner diskrimineringen av människor som råkar älska människor av samma kön, det handlar inte bara om homosexuellas rätt att prövas för adoption det handlar om barns rätt att få homosexuella föräldrar. Runt om i Sverige och världen finns mängder av barn som saknar någon som älskar och tar hand om dem, samtidigt utesluter vi kompetenta föräldrar från adoption på grund av vem de älskar.

Argumenten mot att ge homosexuella rätt till prövning för adoption pendlar mellan fördomar, okunnighet och dumhet. Man är rädd för att det utanförskap som det innebär att vara adopterad förstärks av att man dessutom blir adopterad av föräldrar som är homosexuella. Att homosexuella föräldrar troligtvis redan själva upplevt ett utanförskap i och med sin homosexualitet och därför kan vara bättre lämpade att förstå sina adoptivbarn verkar man inte ha tänkt på. Ännu mindre verkar man ha reflekterat över de undersökningar som inte kunnat påvisa någon skillnad mellan att leva upp i en homosexuell familj och att leva upp i en heterosexuell familj. Ett annat argument som alltför ofta hörs är att flera länder skulle sluta sända adoptivbarn till Sverige om vi tillät homosexuella adoptera, först kan man fråga sig om Sverige ska ge vika för fördomsfulla virrpannor i toppbefattningar som inte ser till barns bästa och sedan kan man konstatera att USA som i princip tillåter homosexuella att adoptera inte alls har fått problem med färre adoptivbarn.

Det är bara att inse. Äntligen har tolerans och respekt blivit en internationell trend. Flera länder har redan tillåtit närstående adoption och i allt fler länder går debatten hög om att införa homosexuell adoptionsrätt fullt ut. Men Sverige har pinsamt nog stått på sig internationellt När homosexuella par med barn flyttat till Sverige så har den svenska byråkratin juridiskt splittrat familjen. Framför ögonen har man sagt sig ha barnens bästa. Och Alf Svensson har väl myst på sitt arbetsrum när barn berövats sin juridiska trygghet i en anda utav kristdemokratisk barn-retorik.

Socialdemokratin kan välja att titta åt ett annat håll än Svensson. Man kan fortsätta i den riktning man slagit in genom att uttala sig för närstående adoption och göra gemensam ska med miljöpartiet och vänsterpartiet för att ge homosexuella rätt att prövas för adoption. Om inte argumenten om tolerans och anti-diskriminering fungerar i den rosenröda drömmen om det gamla likhets-Sverige, så bör socialdemokratin göra det för barnens skull. Man skulle kunna visa att det trots partinamn och klyschor verkar vara andra än Lundgren och Leijonborg som strider för humansimen i kampen mot fördomar och nymoralismen. Ta steget, socialdemokratin, inför homosexuell adoptionsrätt.

Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom