Skenhelig hets mot homosexuella

Den nyligen genomförda gayfestivalen i Rom fördömdes av påven, den katolska kyrkans överhuvud. Även i Sverige förekommer att kristna, främst Pingströrelsen, bedriver hets mot homosexuella. Varför kan inte det kristna universella kärleksbudskapet omfatta även kärlek mellan människor av samma kön? Det undrar Einar W Hansen, Grön Ungdom Lund.

Påveväldets tid föll reellt i samband västroms fall i början på 1000-talet och kristendomens maktera är sedan länge förbi. Ändå finns det idag kvarlevande fossiler som förespråkar medeltida hållningar som förföljelse av homosexuella medmänniskor. Påven själv, ledare för den katolska kyrkan, tillhör en av de värsta relikerna av sitt slag. Tätt följd av Pingstkyrkan och den frikyrkliga rörelsen, vår svenska kyrka och den katolska kyrkan i Sverige, som alla inte varit sena att instämma i det forntida budskapet; "homosexualitet är en synd".

Min uppfattning om dessa trossamfund är vad de förtjänar; en tro som förespråkar universell kärlek men inte förespråkar all kärlek ger jag inte mycket för. Det är skenheligt.

Debatten om den oskyldiga fotoutställningen Ecce Homo satte eld i baken på de skenheliga. Flertalet pingstkyrkor skickade ett gemensamt brev, undertecknat av pastorer, till svenska kyrkan i protest mot att Jesus skändades genom att en man (föreställande Jesus) visar det manliga könsorganet och bär klackskor och att Ecce Homo utställdes i kyrkliga lokaler. I Karlskrona pingsförsamling fattades beslutet om att skriva på brevet utan diskussion med församlingsmedlemmarna. Ingen av pastorerna som undertecknat brevet hade i själva verket besökt utställningen.

Extraordinär gåva från Gud?

Den katolska kyrkan passade på att förklara att den som är homosexuell har en extraordinär gåva från Gud. Inte att älska någon annan utan snarare att leva i celibat resten av sitt liv. Trots att trosförklaringen skiljer sig en aning mellan katolska kyrkan och svenska kyrkan fick ”gåvan” snabbt gehör bland de lutherkyrkliga homofientliga. Församlingsmedlemmar och präster fick fart på pennorna och skrev insändare om att det var människan bakom den homosexuella handlingen som räknades och inte den homosexuella handlingen i sig. Frikykliga rörelsen kom till slutsatsen att homosexualitet var synd trots att det egentligen var människan som räknades. Det var då den homosexuella handlingen räknades. Man kan älska någon, men man får inte älska med någon - man får aldrig utöva sin kärlek - det är en synd.

De flesta tidningar har publicerat fundamentalisters insändare med viss försiktighet. Det finns bara en tidning som utan hämningar publicerat fundamentalisters propaganda; den kristna dagstidningen Dagen. Dagen är de frireligiösa kristnas åsiktsprogram nummer ett och det ultimata sättet att hålla sig ajour med den dagliga dosen kristen trångsynthet.

Det är inte särskilt svårt att ge sin avsky till ”bögsex” en religiös dimension när man som pingstvän har sina rötter i en fundamentalistisk tradition där alla sjukdomar, inklusive det att älska varandra i en homosexuell parrelation, kan botas med hjälp av handpåläggning. I organisationen Exodus, startad på initiativ av pingströrelsen, driver man "botande" från oacceptabelt sätt att leva till acceptabelt sätt att leva i metoder av psykologisk övertalningsförmåga, slagord och processfördömande. I personliga samtal lär sig den homosexuelle att åkomman homosexualitet är en gudomlig miss och under förbön förklaras att sexuell lust till en person av samma kön är det samma som Satan.

Att många "omvänds" finns det inga bevis för. Omvänd är i min mening det samma som att någon oskyldig man eller kvinna har blivit hjärntvättad med ett fundamentalistiskt budskap. En ung homosexuell som samtidigt med en gudstro känner obehag för omgivningens nedåtande attityder blir ett lätt mumsbit i gapet på Exodus. Ingen av de som arbetar inom rörelsen har nödvändig psykoterapeutiska kompetens.

Det är här den verkliga okristendomen skapas i min mening. Att förmedla budskapet om den allstäckande kärleken utan att acceptera all kärlek är för mig det samma som djävulskap. Hur kan detta genomföras i Guds eller Jesu namn?

Bokstavstroende

I samband med Ecce Homo visades flera tv-debattprogram om saken. I gemensam mix satt kristna humanister och bokstavstroende fundamentalister och diskuterade frågan om homosexualitetens andliga vara. Men var gång kärleken mellan två individer skulle förhandlas med de bokstavstroende utmynnade debatten alltid i en och samma invändning: "Bibeln säger...". Inget spelrum för mänskligt förnuft eller personligt ställningstagande - bara ren och skär underkastelse.

Bibeln säger ingenting om man bara är förmögen att läsa utan att tolka. Och att skylla allt på Bibeln håller inte i längden. Bibeln är inte Gudsciterad, den är skriven i andlig inspiration. Om man tolkar en sådan skrift måste man också ta hänsyn till vilken tid den skrevs i och hur samhället såg ut. Tvärtom till vad de flesta tror så finns det också delar i Bibeln som pekar på att homosexuella "män som låg med män" som en del av en kulturtradition var något som fullt accepterades.

Ni svenska trossamfund - varför inte "komma ut" ur garderoben ordentligt och även propagera för slopandet av kvinnlig närvaro- och talesrätt i församlingar och förbjuda griskött? Det är ju också "Guds ord" manifesterade i Bibeln. Om de som företräder kristendom har bestämt sig för att tolka varenda bokstav ordagrant så måste de konsekvent göra det i hela Bibeln, och inte bara behagligt plocka ut de delar som passar närmast in på ens personliga sjuka sinnelag och fördomar.

En intolerant hållning
Påven Johannes Paulus II fördömde årets Gayfestivalen EuroPride som går av stapeln i Rom. Toleransen handlar nämligen inte om människan bakom, utan om att det finns en bok där det efter flera tusens års omskriverier och omtolkningar står "man ska inte ligga med en man som man ligger med en kvinna". Som om ett modernt samhälles humanism måste rätta sig efter en text som skrevs för flera tusen år sedan. Lägger vi inte vår egen mening i texten? Och varför lägger vissa personer, som säger sig företräda trossamfund och andlighetens domäner, en intolerant mening i texten? Kommer katolska kyrkan i Sverige följa påvens exempel och fördöma årets Pride-festival i Stockholm? Dessa frågor är av mycket större relevans än om Johan får ha sex med Pelle.

Homosexualitet är "emot naturen" påstod den katolska kyrkans överhuvud i sitt tal. Som grönt ungdomsförbund och beskyddare av naturens intressen kan vi omedelbart dementera Påven. Kärlek har mellan två av samma kön har så vitt vi vet aldrig varit emot naturen. Det är snarare tvärtom; kärlek mellan människor, oavsett vilka de är eller varför de älskar varandra, ökar förutsättningarna för att vi ska kunna bygga en hållbar långsiktig framtid. Dessutom finns homosexuella ”egenskaper” hos flera djurarter i naturen - helt naturligt.

Religioner som säger sig företräda kärlek diskuterar homosexualitetens vara eller icke vara som om homosexualitet skulle vara en sakfråga. Det är det inte. Homosexualitet är kärlek och kärlek - som en ömsesidig känsla mellan två personer - är inte öppen för ifrågasättande. Förälskelse är ingen religiös debatt.

Einar W Hansen
Grön Ungdom Lund