FN måste våga tänka nytt
Förenta Nationernas senaste kvinnokonferens är nyligen avslutad. Det var den 3:e i ordningen, den här gången ordnad i New York under namnet Women 2000. Resultatet blev, som väntat, ganska magert. Tankar och erfarenheter utbyttes, men frågan är om något konkret resultat är att vänta efter konferensen. Kvinnokonferenser är inte längre något nytt i FN:s historia, och att det dröjde så länge innan den första hölls kan inte kompenseras med fler konferenser. FN måste våga tänka nytt, då krävs nya konferenser. Varför inte en manskonferens? Eller en konferens om djurs rättigheter? frågar sig Miljöpartiet de Grönas ungdomsförbund Grön Ungdoms språkrör Gustav Fridolin JR.
Det är inget fel i kvinnokonferenser i sig. Det som kallas kvinnofrågor måste utvecklas, diskuteras och drivas. FN:s senaste kvinnorapport är hårresande i sina kalla siffror om 60 procent misshandlade hustruer i Sydasien och 5000 indiska kvinnor mördade per år. Kvinnofrågorna är en viktig del utav jämställdheten. Det är bra att FN har lyft frågorna. Men är det verkligen där FN har mer att bidra med? De flesta länder sysslar med kvinnofrågor, frågan är lyft och kanske borde diskussionen flyttas till andra, mer konkreta och resultatinriktade plan för att lämna plats åt att andra frågor nu tas upp under FN:s flagg. Varför inte resten av jämställdheten?
Varje kvinnokonferens har slutat i ett konstaterande av problemen i manssamhället och behovet av en ny mansroll. I ljuset av detta syns kravet på en manskonferens relevant. En manskonferens i FN:s regi skulle kunna slå in helt nya dörrar i den nationella jämställdhetspolitiken. Dörrar som vissa framsynta länder, som Sverige, idag kämpat för att sätta på glänt medan andra länder som inte kommit lika långt inte ens tittat åt. Istället för två pappamånader (den sista tillkämpad med blod, svett och tårar av de gröna) borde en manskonferens kunna ordinera en tredelad 15 månader lång föräldraförsäkring, där en del går till pappan, en till mamman och en till föräldrarna att fritt förfoga över. Ett lyft som skulle få svenska arbetsgivare att inse att även pappor föder barn. En grundlig reform i länder som Belgien där pappan idag inte har rätt till mer än två dagar med sina nyfödda barn. Och en formlig revolution i alla de länder som idag inte ens har mammaledighet. En manskonferens som belyser behovet av en ny mansroll skulle kunna förändra vårt samhälle från grunden, istället för så kallat hårda frågor skulle mjuka frågor kunnat prioriteras. I vår del av världen skulle barnfrågor bli viktigare än EMU, barn mår bättre av rörlig växelkurs än rörliga föräldrar. I den fattiga delen av världen skulle mat för dagen prioriteras över machomännens militär, världen mår bättre av pengar till hälsovård och mat än till uniformer och vapen (om än svenska). Över hela världen skulle mer tid bli intressantare än mer arbete, jämställdheten kräver inte fler människor på arbetsmarknaden utan mer tid för människor att mötas utan lönsamhetskrav. Men från FN är det tyst om behovet av en manskonferens.
Det finns fler områden där FN borde lyfta blicken. Män och kvinnor blir tillsammans bara en bråkdel av varelserna på jorden. Efter chock-bilderna från EU:s djurtransporter och pälsindustrins tillfälligt ökade försäljning så ser man att det krävs en FN-konferens och en FN-deklaration om djurs rättigheter. Varje djur har ett egenvärde, oavsett värde för människan och ska slippa plågas för något så småaktigt som människors skönhet eller njutning. FN-konventionen om de mänskliga rättigheterna slår fast att alla människor är födda fria, målet borde vara att detsamma gällde djur för vilka detta är det naturliga tillståndet. Djurparker borde finnas enbart för att hjälpa djur, djur på cirkus borde förbjudas, djurtester minimeras för att på sikt avvecklas och köttindustrin utbytas mot småskalig och djurvänlig köttproduktion. En utav framtidens största frågor är djurrätten. Det går att invända att det är en rikemansfråga, men det vore synd att låta den fattiga världen göra om samma misstag som oss, gå över bokstavliga lik och kadaver för att uppnå något som kallas utveckling och framsteg. Det fanns en tid då man hävdade att slavar inte innefattades av humanismen, det fanns en tid då man sa att kvinnor inte lämpade sig för demokrati och idag påstår man att djur inte har några rättigheter. Och från FN tigs det still.
Missförstå mig rätt. Diskussionerna under kvinnokonferensen i New York kan kanske leda till framgångar, det vore bra iså fall. Men FN har redan påbörjat det viktiga arbetet med kvinnofråogor, och nu är det dags att utkräva resultat istället för fortsatta diskussioner. FN får då möjlighet till nödvändigt nytänkande, man kan lyfta nya frågor och ta sig an framtidens utmaningar. En verklig jämställdhet kräver mer än en kvinnopolitik, det kräver en förändrad mansroll och manspolitik. En rättvis värld kräver mer än jämställdhet och global rättvisa, det kräver en radikal djurrätt. FN måste våga tänka nytt.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom

