Stäng Sellafield, Larsson
En gärna glömd anläggning i Storbrittanien har namnet Sellafield. Tidigare upparbetades här plutonium för att kunna tillverka de brittiska kärnvapnen, idag är det en kommersiell anläggning som importerar kärnavfall för upparbetning från länder som Tyskland, Japan och Sverige. I veckan håller OSPAR-kommissionen möte i Köpenhamn och på sitt bord har man frågan om Sellafields framtid. Efter enorma utsläpp och brister i säkerheten kräver Irland, Norge och Island att Sellafield ska stängas. Sverige tiger än så länge still, därför kräver vi att miljöminister Kjell Larsson tar bladet från munnen och gör gemensam sak med irländarna, norrmännen och islänningarna. Sellafield har ingen framtid i ett ekologiskt hållbart samhälle.
Att norrmännen är med på kravet att stänga Sellafield är inte underligt. Nästefter irländarna och britterna själva är det norrmännen som lidit hårdast av Sellafields miljöförstöring. 1998 hittade man det radioaktiva ämnet teknetium i norskt vatten. Ämnet hade ökat radioaktiviteten i de norska vattnen med nästan 1500 procent. All ökning av radioaktiv strålning ökar bland annat risken för olika cancerformer. Utsläppen av teknetium från Sellafield har ökat femtio gånger om sedan början av 90-talet. Teknetium är radioaktivt i 2000 år, vilket i praktiken innebär att det man en gång släpper ut förblir där för alltid. Utsläppen av det radioaktiva ämnet cesium har ökat så mycket att Sellafield nu står för hälften av radioaktiviteten i havet norr om Skandinavien, medan Tjernobylolyckan inte står för mer än en åttondel.
I processen som används i Sellafield, där plutonium separeras från utbränt kärnbränsle ökar volymen radioaktivt avfall och enorma mängder släpps rakt ut i hav och atmosfär. En rapport som OSPAR beställde från Sellafield 1994 och som hemlighölls tills i mars i år visar att upparbetning innebär nästan dubbelt så stora utsläpp av radioaktivitet som vanligt förvar av utbränt kärnbränsle. Varje dag släpper upparbetningsanläggningen ut åtta miljoner liter radioaktivt avfall direkt i havet, innehållande upp till fyrtio olika radioaktiva ämnen, en del av dessa, som teknetium, är radioaktivt i tusentals år. Hummer fångad i närheten av Sellafield 1997 innehöll radioaktivitet som var fyrtiotvå gånger högre än EU:s gränsvärden för livsmedel efter en kärnkraftsolycka. För ett par år sedan byggdes anläggningen ut och i samband med detta gav den brittiska regeringen ägarna British Nuclear Fuels (BNFL) tillstånd att öka utsläppen till hav med 900 och till atmosfär med 1100 procent.
Det är därför inte först nu som de internationella protesterna mot Sellafield har vaknat. Redan 1998 beslöt OSPAR-kommissionen på sitt ministermöte i Barcelona att man avsevärt skulle minska eller stoppa radioaktiva utsläpp i vatten senast år 2000, efter häftiga protester från samma länder som idag kräver ett totalt stopp av Sellafield. Att stoppa Sellafield skulle bara vara att konkretisera beslutet som redan tagits för två år sedan, då inget egentligen hänt sedan dess. Internt i Storbrittanien börjar därför tunga namn ge sig på Sellafield. Michael Meacher, tidigare brittisk miljöminister, har uttalat att han vill ha slut på detta problem. Ekonomidirektören vid British Energy har kallat all upparbetning för ekonomiskt nonsens som bör stoppas omedelbart.
Sverige och miljöminister Kjell Larsson har däremot, samtidigt som man försökt att måla upp en bild av ett land som tar ekologisk hållbarhet på allvar, varit tysta. Trots att den nordiska kusten drabbats hårt så har Sverige valt att inte, i vart fall inte officiellt, stämma in i det norska, irländska och isländska kravet på en stängning av Sellafield. Kanske beror tystheten på att även Sverige har använt sig av Sellafield, kanske på att man inte orkat utföra några officiella mätningar av teknetium i svenska vatten. Margot Wallström fördömde Sellafield så sent i maj då det uppdagades att flera länder fått leveranser av plutonium som inte uppfyllt säkerhetskraven, som saknat viktiga kvalitetskontroller och som haft förfalskade säkerhetsdokument. Nu är det dags att gå från ord till handling, eller rättare sagt från fördömanden till stängning, Kjell Larsson måste öppet driva att OSPAR-mötet ska ta beslut om en stängdning av Sellafield.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom