Gör Sverige till ett annat eldorado

Det tillhör knappast dagligvarorna att få ordet eldorado serverat i samband med namnet Sverige. För inte så länge sedan basunerade dock Dagens Industri ut att Sverige var just ett eldorado, för mineralletare. Efter olyckan i Bolidens gruva i Spanien 1998 och vid gruvan i Baia Mare i Rumänien i färskt minne anar man lätt oråd och gläds inte lika mycket över DI:s utmärkelse. När Bolidens zinkgruva brast i april för två år sedan spreds miljoner kubikmeter surt förorenat vatten och slam längs den spanska floddalen. Översvämningen vid gruvan i Baia Mare i Rumänien eliminerade djurlivet, vegetationen och fiskenäringen i floderna Somes och Tisza med hjälp av cyanid och tungmetaller. I ljuset av detta skrämmer siffror som säger att Sverige står för 95% av EU:s järnbrytning, 70% av silvret, 59% av blyn, 39% av kopparn, 32% av zinken och 22% av guldet. Helt utan att någon kan garantera att den svenska säkerheten är betydligt mer tillförlitlig än den spanska eller rumänska. Under det senaste året har ansökningarna om att få leta efter mineraler fortsatt droppa in, och till och med ökat med en fjärdedel.

Allt på grund av en minerallag som snarare verkar vara skriven för seriealbumens vilda västern än för en modern demokrati med ekologisk hållbarhet på agendan. Minerallagen är skriven för en tid då det fanns massor av ledig mark kvar att muta in, obegränsade naturtillgångar att exploatera och makt för internationella företag att sätta sig över enskilda markägare, kommun och stat i jakten på snabba pengar. Minerallagen ger rätt att leta efter mineraler på de flesta ställen oavsett markägare eller storlek. Undersökningstillstånd ges av bergmästaren som avgör ärenden utan att någon annan än sökanden har tillfälle att yttra sig, markägare och kommun saknar laglig rätt att stoppa prospekteringen. Inte ens överklaga har kommun eller markägare rätt till, om det inte sker till allmän förvaltningsdomstol eller rör detaljplanelagt område. Tack vare minerallagen är halva Sverige intecknat för sökande efter mineraler och 20 000 markägare hotade.

Österlen uppvisar ett typexempel på hur minerallagen fungerar. Ett område helt unikt i Europa, utan stora motorvägar, fabriker och kraftvägar riskerar att förstöras av jättelika zinkgruvor. Zink bryts genom att malmen tas upp och mals sönder till fin sand som slammas upp i ett kemikaliebad. Genom kemiska processer, flotation, flyter sedan zinken upp till ytan och kan skummas av. Resten av innehållet, gruset som tidigare innehöll malmen, men som innehåller en stor mängd bly ozh zink, pumpas ut i en stor bassäng där den lämnas till sitt eget öde under lång tid. Vid zinkgruvan i Garpenberg i Dalarna har man stora problem med giftläckage från deponi-bassängen ut i Dalälven. Trots detta har provgrävningarna redan börjat på Österlen. Utan att grannar, kommun eller länsstyrelse är tillfrågad. Långa namnlistor och politisk enighet bland partierna i kommunfullmäktige hjälper inte. Geoforum Skandinavium har undersökningstillstånd och där tar diskussionen slut.

Miljöpartiet de Gröna är de enda som enat verkat i riksdagen för en förändring. Kanske är det symtomatiskt att det är vi som tar åt oss och försöker ställa stora miljöorättvisor till rätta. Redan 1989 presenterade vi tre huvudkrav på förändringar av minerallagen. Givetvis ska markägare, kommun och stat var för sig ha vetorätt mot undersökningstillstånd. Lika självklart borde det vara att en del av den uppkomna vinsten vid en exploatering ska gå tillbaka till markägaren, som ju får betydligt svårare att sälja sin tomt i framtiden. Dessutom ska försiktighetsprincipen gälla. Finns det hot mot till exempel grundvatten, den biologiska mångfalden eller naturmiljön så ska inte tillstånd ges. Idag är Sverige ett eldorado för mineralletarna som under vilda västern-former ges rätt att exploatera och muta in, ett grönt Sverige är ett eldorado för den lilla människan och miljön. Gör Sverige till ett annat eldorado.

Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom