Stoppa K2/R4

Den 26 april 1986 havererade en av reaktorerna i det ukrainska kärnkraftverket Tjernobyl. Radioaktiva ämnen spreds över Europa och konsekvenserna för människor och miljö blev katastrofala.

Tjernobyls tredje reaktor drivs fortfarande, men kommer stängas för gott den 15 december i år enligt ett avtal mellan G7-länderna och Ukraina från 1995. I detta avtal utlovade väst att Ukraina skulle få finansiell hjälp för att
kunna kompensera för den kraftförlust som uppstår när Tjernobyl tas ur drift. Därför vill nu Ukrainas regering att bland annat Europeiska Utvecklingsbanken, EBRD, betalar ut
ett lån så att de som ersättning för Tjernobyl kan färdigställa två sedan Sovjettiden påbörjade kärnkraftsreaktorer. Projektet går under benämningen K2/R4, vilket är en förkortning av de aktuella reaktorernas namn:
Khmelnitsky 2 och Rivne 4. Bygget påbörjades 1985 men avstannade då Sovjetunionen upplöstes.

EBRD kommer i morgon torsdag 7/12 ta beslut om att bevilja ett lån på 215 miljoner dollar till projektet, som är mycket kontroversiellt. K2/R4 är hårt kritiserat av säkerhetsskäl. Dessutom har det ifrågasatts om det överhuvudtaget behövs och om det är ekonomiskt lönsamt. EBRD är en bank som svenska staten är en delägare av. Med tanke på att Sverige har påbörjat avvecklingen av sin egen kärnkraft är Sveriges position i frågan mycket intressant. Dagen innan beslut kommer att fattas i EBRD har den svenska regeringen ännu inte gått ut med vilken ståndpunkt man har eller hur Sverige kommer att rösta i bankens styrelse. Detta trots att projektet diskuterats inom EBRD i flera år.

Att enligt K2/R4-planerna addera västerländska
säkerhetssystem till en grundkonstruktion av sovjetisk modell är en mycket tvivelaktig och ifrågasatt lösning som i sig kan äventyra säkerheten. Det är en kombination som redan prövats i det tjeckiska kärnkraftverket Temelin, vars reaktortyp är identisk med K2/R4-projektets. Tekniken har visat sig mycket kostsam då den lett till omfattande driftsstopp eftersom säkerheten inte kunnat garanteras. En allvarlig brist i K2/R4-projektets nuvarande utformning är dessutom att alla säkerhetssystem inte kommer att vara installerade förrän efter tre år då det första bytet av bränslestavar skett.

Ett argument som ofta används för att försvara K2/R4 är att lånet innehåller villkor och krav på långsiktiga åtgärder för att höja kärnkraftssäkerheten i landet som helhet. Det
är givetvis positivt. Men dessa krav kan lika gärna ställas i samband med ett annat lån till energiinvesteringar i Ukraina. Förbättrad säkerhet i befintlig kärnkraft ursäktar
inte att man bygger nya reaktorer.

Ukraina har redan ett kapacitetsöverskott av elenergi, och kommer så att ha även när Tjernobyl stängts. Det finns alltså inget behov av att bygga fler kraftverk. Däremot
finns en mycket stor potential för att genomföra lönsamma energieffektiviseringar i Ukraina, som liksom många andra länder i Östeuropa har en mycket ineffektiv energianvändning. 1999 var energiintensiteten i Ukraina 4,5 gånger större än genomsnittet för EU.

K2/R4 är inte det enda halvfärdiga kärnkraftsprojektet i Östeuropa och det forna Sovjetunionen. Om lån beviljas till K2/R4 står en rad andra liknande reaktorer i kö för att söka pengar från väst. K2/R4 kan förväntas bli prejuridicerande. Därför vore det mycket olyckligt om EBRD beslutar att godkänna lån till K2/R4 eftersom det då skulle sända en
signal till andra länder i Öst- och Centraleuropa om att kärnkraft är en verksamhet som man stödjer.

Utbyggnaden av kärnkraft har stagnerat i Västeuropa. Sverige har bestämt sig för att avveckla sin kärnkraft och andra länder är inne på samma linje. EU diskuterar att fördubbla användandet av förnybar energi i Europa. Därför vore det märkligt om EU gick in i Ukraina och finansierade en icke förnybar och outhållig energikälla som kärnkraft, särskilt när säkerhetsnivån i det aktuella projektet är så låg att den aldrig hade blivit godkänd i Västeuropa.

En stor majoritet av Ukrainas befolkning tar avstånd från K2/R4. Eftersom EU-länderna satsar stora summor pengar på demokratiutveckling i Östeuropa skulle det vara mycket ironiskt om de väljer att stödja K2/R4-projektet. Invånarna i Ukraina vill inte ha mer kärnkraft efter katastrofen i Tjernobyl. Trots detta driver Ukrainas regering K2/R4-frågan eftersom de med alla medel vill få in utländsk valuta till landet som kan stimulera tillväxten och skapa arbetstillfällen. Det är dock uppenbart att investeringar i hållbara energiprojekt genererar minst lika mycket tillväxt som ohållbara.

Om EBRD stödjer K2/R4-projektets två nya reaktorer binds enorma ekonomiska resurser för lång tid framöver i en sektor som inte har någon framtid. Det är resurser som i stället
skulle kunna användas till investeringar i förnybara energikällor. EBRD bör i det europeiska utvecklingsarbetet ägna sig åt investeringar i en långsiktigt ekologiskt hållbar infrastruktur i såväl Väst- som Östeuropa. Kärnkraft av den typ som är aktuell i fallet K2/R4 hör inte hemma i en sådan infrastruktur.

Vi vill att EBRD ska investera i uthålliga energisystem och i energieffektiviseringar - inte i ohållbar kärnkraft! Ukraina borde bli ett föregångsexempel på hur energiproduktionen i ett land i före detta Sovjetunionen kan
ställas om från miljöförstörande, ineffektiva och riskabla lösningar till långsiktigt uthålliga och rena alternativ. Kärnkraft är inte en långsiktigt hållbar energikälla
eftersom den är ändlig och medför stora risker. Det vore skamligt om Sverige skulle stödja utbyggnaden av kärnkraft i andra länder när vi själva påbörjat avvecklingen av vår
svenska kärnkraft. Vi kräver därför att Sverige i EBRD ska rösta nej till att bevilja lån till K2/R4.

Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom
Lotta Nilsson-Hedström
Språkrör Miljöpartiet de Gröna
Ingegerd Saarinen
Näringsutskottet (mp)
Anna Jonsson
Ordförande Fältbiologerna
mfl