Jakop Dalundes språkrörstal på Grön Ungdoms Riksårsmöte 2010

Häromveckan när jag började fila på det här talet så saknade jag lite inspiration. Så jag gick in på centerpartiets webbplats, jag tänkte att där finns det säkert något att bli upprörd över.

Något som direkt fångade min uppmärksamhet var en bild på centers fyra ministrar som käckt poserade med paraply under rubriken "Våra Statsråd". När jag sen klickade på länken så kom det upp en ruta där det stod "File not found". Det verkar som centers webbredaktörer har samma inställning som vi har om valresultatet 2010.

Tidigare hade centerpartiet ett mål på att nå 16% i valet 2010. Men efter senaste halvårets Vattenfail och SAAB-otage har de skruvat ner förväntningarna till 10%. Vi gröna tackar och tar emot! Är det inte dags att vi övertar deras gamla mål om 16%?

---

Efter att ha skrattat lite för mig själv så tänkte jag att känslan jag egentligen var ute efter inte var upprördhet, utan entusiasm. Men det kan ibland vara lite svårt att i dessa tider känna entusiasm.

Det moderatledda regeringens tid vid makten har lagt sig som en blöt filt över framtidstron. Människor förväntas vara kalla ekonomiska maskiner, som bara masar sig från soffan till arbetet om de får rejält sänkta ersättningar. Sjuka människor förväntas fuska med intygen. Den enda åkomma som den här regeringen tror att människor verkligen har är hypokondri.

Denna nedmontering av socialförsäkringarna har inte bara gjort livet surt för sjuka och arbetslösa, de genomfördes också för att på klassiskt moderat manér kunna genomdriva stora skattesänkningar. Vi gröna är visserligen inte motståndare till att skatten på arbete för låg- och medelinkomsttagare sänks, om det kombineras med höjda miljöskatter.

Men hälften av skattesänkningarna har gått till den tiondel som tjänar bäst.

Ökande ekonomiska klyftor vidgar det sociala gapet mellan rika och fattiga. Det skapar motsättningar mellan människor och får oss att leva i olika verkligheter. Det blir också svårare för oss att känna solidaritet med varandra, eftersom vi inte förstår varandra och de ekonomiska villkor vi lever efter.

Jag har iallafall seriöst svårt att förstå moderaternas presssekreterare Edvard Unsgaard som ringde på en städfirma när det låg lite avföring i trappuppgången. Istället för att plocka upp det själv så ringer han en städfirma och facebookar glatt att det där är arbetslinjen det, när invandrare kommer och städar upp någon bajs en söndageftermiddag.

Men det blir väl så om man konstant får höra av propagandaminister Schlingmann att arbetslinjen is the shit.

Alltså jag avskyr hela den här idén om arbetslinjen. Vi jobbar mer och mer, hårdare och hårdare för att ha råd att köpa de saker som får oss att glömma hur jobbigt det är att arbeta så mycket. Samtidigt är fler än någonsin arbetslösa. Det ekonomiska systemet måste förändras så att den som vill arbeta lite mindre och leva mer ska gynnas.

Det skulle leda till ett mänskligare samhälle, där vi inte brände ut oss och fler får känna att deras kunskap och kompetens tas tillvara på.

Men den moderatledda regeringens politik bidragit till ett samhälle där vi inte litar på varandra, där kronan på verket är FRA-lagen och annan övervakningslagstiftning. Det är inte bara kränkande av den individuella integriteten, det skickar också signaler om att människor behöver övervakas. Att folk runt omkring oss är potentiella terrorister som måste buggas och loggas.

Och till råga på allt har regeringen totalt misslyckat med miljöpolitiken. Den har misslyckats med att ta ett ledarskap här på hemmaplan och den misslyckades i Köpenhamn.

Sammantaget har vi fått ett kallare samhälle och varmare klimat. Det är faktiskt inte okej! Va fan håller dom på med?

Grön Ungdom samlar sig till riksårsmöte nu för att vända denna utveckling.

---

Vi samlar oss för att vi vill ha ett samhälle som är solidariskt. Där den arbetslöse får utbildning, den sjuke får rehabilitering och flyktingar får asyl. Vi tror ju att människor vill arbeta, men det saknas arbetstillfällen eller utbildning. Vi tror ju att människor vill bli friska och komma tillbaka. Vi menar _inte_ bara att migranter har rätt att leva och verka över hela världen, utan också att samhällen med mångfald är rikare samhällen.

Vi samlar oss för att vi vill ha ett samhälle som ger människor frihet att vara sig själva, där det inte spelar någon roll var du är född, vad du tänder på eller vad du har mellan benen. Vi är ju i grunden emot sociala konstruktioner som svensk, man eller heterosexuell. De enda gränser som existerar mellan oss är de vi själva sätter upp. Den gröna intersektionella analysen vill göra upp med alla godtyckliga maktstrukturer.

Vi samlar oss för att vi vill ha ett samhälle som är långsiktigt hållbart, där livskvaliteten är viktigare än tillväxten och där det är lätt att vara klimathjälte, men svårt att vara miljöbov. Som Anders Wijkman tidigare sa så är ju inte tillväxt målet, det är problemet! Den konsumtionsbaserade ekonomin är långsiktigt en ohållbar konstruktion.

Jag är oroad för att om vi inte agerar nu så kommer vi sitta där gamla om 60 år och se ut över en värld fylld av klimatkatastrofer, och vår enda tröst är att det var ju ganska najs att ha både xbox 360 och playstation 3.

Men jag är faktiskt optimist, jag tror människor vill leva miljövänligt. Men det ekonomiska systemet måste utformas så att det är uppförsbacke för miljöbovarna och nerförsbacke för klimathjältarna!

Vi nu större möjlighet än någonsin att börja genomföra våra gröna idéer vid en rödgrön valseger.

---

Vi samlar oss för att vi har analysen, vi har visionerna, vi har politiken.

Om du också vill, så är det möjligt. Om du vågar tro att du kan förändra världen, så vinner vi. Nu börjar valrörelsen.

Tack så mycket!