Publicerad på Newsmill 2010-02-19
Eget boende är en fråga om lika rättigheter
Idag har Socialdemokraternas Anders Lago (kommunalråd, Södertälje) och Luciano Astudillo (riksdagsledamot) presenterat förslag för ett förändrat flyktingmottagande. Programmet innehåller flera positiva förändringar såsom att det ska bli obligatoriskt för kommuner att kunna ta emot såväl asylsökande som nyanlända flyktingar, vilket S presenterar som "Lex Vellinge". Det är däremot negativt att Socialdemokraterna håller fast vid sitt motstånd mot eget boende för att istället tvinga asylsökande att bo i anläggningar den första tiden.
Rätten att välja eget boende och möjligheten att börja arbeta eller studera med en gång öppnar upp för att stå på egna ben redan från början. När man får bo där man vill och kan anknyta till släkt och familj skapas den trygghet som behövs för att delta fullt ut i samhället. En rapport från Boverket 2007 visar dessutom att de som väljer eget boende har tillgång till bostad och arbete efter asyltidens slut i högre utsträckning än de som väljer anläggningsboende.
All integration tar tid, det har både Malmö och Södertälje erfarenheter av. Det är därför av yttersta vikt att politikens förslag till riktlinjer, resurser och metoder är långsiktiga så att kommunerna klarar denna utmaning. Att avskaffa möjligheten att klara sig själv, göra avkall på mänskliga rättigheter och se nyanlända människor som problem är inte rätt väg att gå.
Under många år har den ekonomiska situationen för asylsökande som väljer eget boende försämrats. Först sänktes hyresersättningen för att slutligen tas bort helt. Samtidigt har inte dagersättningen för asylsökande höjts på 13 år. Då är det inte heller konstigt att trångboddheten, segregationen och fattigdomen har ökat. Intentionen med att försämra ersättningen för eget boende har varit att få färre asylsökande att välja det alternativet. Det har inte fungerat. Andelen asylsökande som väljer ett eget boende har inte minskat. Det är nämligen fullt naturligt att vilja bo hos sina vänner och släktingar, särskilt den första tiden i ett nytt land efter en många gånger traumatisk flykt. Dessutom har många asylsökande i realiteten inte erbjudits en bostad.
Det är inte rimligt att asylsökande ska tvingas till trångboddhet, men lösningen är att förbättra istället för att försämra den ekonomiska situationen för dem som väljer eget boende. För dem som väljer Migrationsverkets anläggningsboenden måste situationen också förbättras. Standarden på Migrationsverkets boenden är dålig och innebär trångboddhet och utsatthet för de nyanlända, särskilt för kvinnor och barn. Vi vill utveckla Migrationsverkets möjligheter att erbjuda värdiga boenden i anläggning, men också i vanliga lägenheter.
Bostadsbristen är ett bostadspolitiskt problem och inte ett invandrarproblem. Bristen på bostäder löser vi genom att bygga fler bostäder, särskilt hyresrätter med rimlig hyra i storstäderna. Segregation handlar om utsatthet för fattigdom, diskriminering och social tillhörighet. Den problematiken löser vi genom tuffare diskrimineringslagstiftning och ett mer aktivt arbete för att främja lika rättigheter och jämställdhet, en mer rättvis politik och minskade klyftor.
Det finns stora vinster att göra på att satsa på att ta tillvara de erfarenheter och kunskaper som människor som invandrar har med sig. Validering av yrkeskunskaper och utländska utbildningar måste förbättras. Svenska för invandrare behöver få anpassas utifrån behov. Vissa behöver varva svenska studier med praktik, andra kan behöva svenskstudier från modersmålet. Vi vill även utveckla ett snabbt spår in i högskolan för invandrade svenskar med akademisk bakgrund och skapa möjligheter till högskoleförberedande svenskundervisning. Modersmålet ska uppvärderas i skolan och möjligheten att läsa kärnämnen på modersmål ska utvecklas.
Invandrare ska inte göras individuellt ansvariga för samhällets misslyckanden som skapar rasistiska strukturer. De ska inte ges skulden för att "koncentrationen" av invandrare ses som ett problem i vissa städer. Det bidrar inte till att motverka diskrimineringen eller öka sammanhållningen i vårt land.
I Sverige finns sällan ett stort utbud av både arbete och bostäder på samma ort, utan arbeten finns främst i städerna och bostäderna på mindre orter. Viljan att arbeta gör att människor söker sig till städer, och det är något vi varken bör eller kan förhindra.
Sverige behöver en fungerande flyktingmottagande. De som väljer eget boende bör få en ersättning som motsvarar medelkostnaden för vad det kostar att bo på Migrationsverkets anläggningsboenden. Samtidigt ska staten kunna erbjuda värdiga boenden när man har fått uppehållstillstånd. Det skulle minska segregationen och trångboddheten, men inte tumma på principen om människors lika rättigheter.