Om du också vill, så är det möjligt
I slutet av denna vecka kommer närmare två hundra unga miljöpartister på Globala Gymnasiet i Stockholm för att delta på Grön Ungdoms Riksårsmöte 2010.
Under dagarna tre ska åsikter höras, planer läggas och medlemmar tilldelas förtroende och ansvar. Årsmötet blir också ett första avstamp inför valrörelsen, vår viktigaste på länge.
Den moderatledda regeringens snart fyra år vid makten har varit förlorade år för klimatet. Nuvarande statsminister Reinfeldt konstaterade i valrörelsen 2006 att miljö inte var en prioriterade fråga för moderaterna, men när Al Gores film och IPCCs rapport fick fart på debatten så såg moderaternas PR-maskin Per Schlingmann till att kappan vändes efter vinden.
Regeringens första satsning, Klimatmiljarden, kanske låter bra retoriskt. Men att bara satsa en enda miljard under en hel mandatperiod - när statsbudgeten varje år är över tusen miljarder - är rent utsagt klent. Speciellt när det egentligen inte var nya pengar, utan bara omstrukturering av den förra rödgröna budgeten. Sammanlagt sänktes satsningarna på klimat och energi med 1,6 miljarder.
Tyvärr gick det inte bättre för den andra "stora klimatåtgärden", att det skulle bli ett ambitiöst och globalt avtal under klimatkonferensen COP15.
Trots alla fagra ord om föregångslandet Sverige och "världens bästa klimatpolitik" så fick regeringen skarp kritik för att ha försämrat relationerna med utvecklingsländerna, vilket historiskt har varit vår paradgren. Sverige tilldelades också det föga hedrande priset "Fossil of the Day" av Climate Action Network, efter att ha försökt få reglerna hur man ska räkna skog som klimatkompensator att gynna Sverige orättvist mycket.
Självklart är inte katastrofen i Köpenhamn regeringens fel. Men om Sverige hade fört en offensiv klimatpolitik så hade vi kunnat bidra med det ledarskap som så tydligt saknades. I GermanWatch och CAN Europes nyligen publicerade indexering över vilka länder som för bäst klimatpolitik så har Sverige ramlat ner till 18e plats.
Det verkar tyvärr som om Reinfeldt höll sitt vallöfte om att miljön inte skulle prioriteras. Istället har skatten på klassiskt moderat manér sänkts med runt hundra miljarder. Vi gröna är visserligen inte motståndare till att skatten på arbete för låg- och medelinkomsttagare för sänks, om det kombineras med höjda miljöskatter. Men hälften av skattesänkningarna har gått till den tiondel som tjänar bäst.
Ökande ekonomiska klyftor vidgar det sociala gapet mellan rika och fattiga människor. Värre har det också blivit av att skattesänkningarna har finansierats med försämrade socialförsäkringar. Arbetslösa och sjuka har fått sämre ersättningar och andelen socialbidragstagare har fördubblats.
Detta tillsammans med den integritetskränkande övervakningsivern har gjort vårt samhälle kallare, samtidigt som förra månaden enligt klimatforskaren Roy Spencer var den varmaste januari på 30 år.
Grön Ungdom samlar sig till riksårsmöte nu till helgen för att vända denna utveckling.
Vi samlar oss för att vi vill ha ett samhälle som är solidariskt, där den arbetslöse får utbildning, den sjuke får rehabilitering och flyktingar får asyl.
Vi samlar oss för att vi vill ha ett samhälle som är långsiktigt hållbart, där livskvaliteten är viktigare än tillväxten och där det är lätt att vara klimathjälte, men svårt att vara miljöbov.
Vi samlar oss för att vi vill ha ett samhälle som ger människor frihet att vara sig själva, där det inte spelar någon roll var du är född, vad du tänder på eller vad du har mellan benen.
Om du också vill, så är det möjligt. Nu börjar valrörelsen.
Jakop Dalunde
Språkrör Grön Ungdom