Det är för lite queer i politiken!

I morgon börjar Pridefestivalen i Stockholm. På lördag går den årliga Prideparaden. Tiotusentals bögar, flator, transor, bin och sexualradikala sluter upp för att visa att man inte skäms och inte tänker skämmas för dem man är. Det finns alltid några inskränkta människor som blir rädda när paraden av människor som varken har viljan eller lusten att anpassa sig ringlar fram genom Stockholm eller andra städer. I Belgrad tidigare i år anfölls Prideparaden av högerextremister. Vi bör inte vara ovetande om att brotten av homofobisk grund ökar även i Sverige. Men det förändrar knappast att lördag blir en glädjens dag. För det är kul och viktigt att skrämma de inskränkta. Oavsett om de är fullfjädrade högerextremister eller har plats i riksdagen.

För fortfarande finns det lagar i landet som diskriminerar dem som älskar någon av samma kön. Vi har sagt det förut och vi kommer säga det tills det inte längre är sant. Det är för lite queer i politiken. Queerbegreppet handlar inte om att blunda för olikheterna, utan att se dem - och älska dem. Queer är en av alla nya teoretiska och filosofiska riktningar som de gamla ideologierna har svårt att anpassa sig till. Att driva en queerpolitik handlar nämligen inte om att driva en politik för homosexuella, utan om att inte driva en politik för heterosexuella. Varför klassificera, ettikettera och döma människor? Varför skapa gränser där de inte finns? Vi är alla människor och det är som människor vi vill bli bedömda. Inte utefter vad vi gör i våra sovrum eller vem vi gör det med. Efter att ha drivit en hatkampanj mot kommunismen i flera månader fick Göran Persson förra året frågan om han helst var kommunist eller queer. Småflinande valde han kommunist. Det säger en del om den socialdemokratiska maktapparaten.

Praktiskt innebär givetvis queerpolitik en rad förändringar. Lagstiftad diskriminering mot homosexuella, som att man mister rätten att bli prövad för adoption, bli inseminerad, eller få ett äktenskap på samma grunder när man börjar älska någon av samma kön, måste upphöra. I queerpolitiken är inte heller sex tabu. Sexualundervisningen i skolan måste bli mycket bättre. Sex och fortplantning blandas idag felaktigt ihop i skolans värld och prat om sex mellan två människor av samma kön är oerhört ovanligt. Vi vill ha en kraftfullt utbyggd sexualundervisning i skolan som ger bra kunskap om gruppsex, analsex och annan sex utan pekpinnar om vad som är rätt och vad som är riktigt.

Grön Ungdom driver nu en kampanj just på temat ”Det är för lite queer i politiken!”. Över Sverige sprids nu affischer mot Socialstyrelsen och BRIS som båda, på dåliga grunder, sagt nej till homosexuellas rätt att prövas för adoption. Affischerna finns givetvis att hämta både på vår hemsida och på vårt tält i Pride Park under de närmsta dagarna. Kom gärna och besök oss.

Gustav Fridolin JR
010731

Kort om...

…att fåglar dör som flugor av kemikalierna i flera svenska sjöar. Vi har varnat för kemikaliesamhället i 20 år, nu kanske man börjar lyssna.

…att Kyotoavtalet blev en urvattnad schweizerost. Miljömini(s)ter Kjell Larsson verkar ändå nöjd. Det är klart, växthuseffektens konsekvenser ser vi ju bara början av idag. När det värsta händer kan Larsson mycket väl ha trillat av pinn. Hoppas bara hans parti gör det tidigare.

…att den svenska regeringen måste sälla sig till den tyska och brittiska och kritisera den italienska polisens agerande under toppmötet i Genua. En dödades och 18 personer tycks fortfarande spårlöst försvunna. Det kan man inte låta fortgå. Speciellt inte i ett land där det kryllar av postfascister i regeringen.

…att mängder av gröna flaggor vajade i Göteborg igår när en fredlig protest mot polisvåldet i Genua ägde rum utanför italienska kontoret i staden.

…att det nu bara finns en väg att gå för den globala solidaritetsrörelsen. Ickevåldets väg. Vi sjunker inte till samma låga nivå som den italienska polisen. Och den vägen leder mot skuldavskrivning, Tobinskatt, ett förstärkt FN, globala spelregler för kapitalet och en global miljödomstol.

…att justitieminister Thomas Bodström tämligen effektivt försöker vifta bort hela frågan om partnerskap i kyrkan. Det är bra att Bodström nu ser att det vore bra att ge kyrkan möjlighet att själva registrera partnerskap, men är det verkligen troligt att de kommer göra det när de just avskaffat den enda tidigare möjligheten för att få sitt partnerskap innanför kyrkans väggar? Nej, när kyrkan nu går flera steg tillbaka så är det tack och adjö för mig. Tillsammans med tio andra miljöpartister, däribland en präststuderande, lämnade jag igår kyrkan med ett inlägg på DN Debatt.

…att jag tagit plats i Miljöpartiets förhandlingsgrupp. Vänsterpartiets förhandlingsgrupp består av fyra riksdagsledamöter. Alla åldersstigna.

…att även den svenska polisen behöver granskas. Vi kräver en självkritisk analys av rikspolisstyrelsen.

…att OS i Peking är en skandal. Men nu måste Kina leva upp till det internationella förtroende, annars hoppas jag, och många med mig, att europeiska idrottsmän stannar hemma istället för att åka och spela beachvolley på Himmelska fridens torg.

… att Grön Ungdom snart anordnar PIGGare-kurs för dig som vill lära dig djupare om grön ideologi och politik. Anmäl dig till kansliet.

…att homosexuella inte får lämna blod i Sverige. Och så säger de att sjukdomsbeteckningen togs bort för decennier sedan…

…att det enda som stämmer i partinamnet ”Folkpartiet Liberalerna”, eventuellt är ”partiet”. Folket har man knappast med sig, och med en partiledare som svävar på målet om homosexuellas möjlighet till adoption så är man knappast liberaler heller.

…att snut och militär tydligen ska få samarbeta igen, för första gången efter Ådalen –31. Det låter ju vettigt, det första Sverige behöver just nu är ju mer kulor och krut till polisen. Då löser sig allt. Eller kanske inte.