OS i Peking vore skandal
Över hälften av alla världens dödsdomar utdöms och verkställs i Kina. Kontrollen är hård och diktaturen verkar fortfarande vara huggen i sten, nyligen hävdade en kinesisk läkare i exil inför amerikanska kongressen att organ från avrättade kineser säljs av staten på svarta marknaden. Förföljelsen av falun gong-rörelsen upptrappas och regimen verkar ha bestämt sig för att även här, när det handlar om en rörelse som i de flesta andra länder hade klassats som harmlöst, hellre döda än fängsla, hellre fängsla än fria. Situationen i Tibet är värre än på länge, när den andlige ledaren Panchen Lama nyligen firade sin födelsedan fick han göra det i fängelse som världens yngsta fånge. Miljöförstöringen och förtrycket av människor är enormt, Tibetkännare talar om en andra kulturrevolution. Samtidigt funderar Internationella Olympiska Kommittén seriöst på att lägga OS i Peking.
Man skulle kunna tro att IOK skulle vara noga med att inte trampa i klaveret än en gång, efter alla välgrundade anklagelser om mutor och korruption. De olympiska spelens vackra principer om fred, samförstånd och en möjlighet för länder att mötas ärligt förpliktigar. Ändå säger svenska ledamöter i IOK att de kommer rösta på Peking om de kan erbjuda de bästa spelen. Framtiden får utvisa om några anklagelser kommer även denna gång om vad annat Peking kunnat erbjuda IOK, eller dess ledamöter. Det finns de som tror att ett OS i Peking skulle sätta den mediala lyktan på landets mörka sida. De borde fundera över om landets korrupta ledning verkligen hade velat söka OS då. 1936 hölls OS i Berlin. Naziregimen och Hitler fick mängder av reklam men lite nämndes om antisemitism eller de orosmoln som pekade på vad som skulle hända. Samma sak kommer det bli om Peking får OS. Kommunistregimen kommer få den goodwill de önskar och så väl behöver. Slakten av oskyldiga regimkritiker kommer fortsätta så fort OS är över, men trots det kommer Peking klinga väl i de flestas öron några år framöver och det folkliga trycket på att kritisera Kina kommer minska. JO Waldners och Ericssons öppna stöd till Peking-OS handlar till syvende och sist om pengar. Man hade önskat att man kunnat kräva ett demokratiskt minimum av ett svenskt företag med anor men möjligheten till ekonomisk vinning har gjort att man blundar helt för Kinas diktatoriska övergrepp. Ericsson hävdar att all kontakt med omvärlden är bra för Kinas utveckling. Argumentet är det samma som när Bildt skulle förklara hur han kunde sitta i styrelsen för ett oljeföretag som bedrev rovdrift på människa och miljö i Sudan. Det är lika falskt nu som då. Ett OS är säkert bra för Kinas ekonomiska utveckling. Och Ericssons. Men knappast för den demokratiska. Snarare är det tvärtom, när Kinas ekonomi går bra kommer kommunistpartiet kramas av storföretag som Ericsson och regimen sitter kvar. När argumenten tryter säger man att sport inte hör ihop med politik.
Den svenska regeringen är tafatt. Visserligen har Ulrica Messing uttalat att OS i Peking kanske inte vore det bästa. Men några egentliga maktmedel sätter man inte till. Även för dem är pengarna viktigare än människa och miljö. Vi minns alla Göran Perssons lovord av den kinesiska stabiliteten för några år sedan. Tjänar Kina pengar, tjänar Ericsson pengar så tjänar Sverige pengar. Frågan är om IOK kan tänka sig att för en gångs skull sätta de olympiska principerna före pengarna och inte ge support till en regim som förtrycker, dödar och förstör. Det handlar inte om att blanda in politik i idrotten, det handlar om människor och att inte sätta ekonomin först i alla lägen.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom