Bli Tibets vän, Persson

För ungefär två månader sedan var Dalai Lama på besök i Sverige. Göran Persson tog emot honom och de diskuterade Tibets situation. Man verkar i Sverige ha insett hur grovt de mänskliga rättigheterna i Tibet kränks dagligen och man verkar vara fullt medveten om att det måste till en lösning snarast. Persson uttryckte vid besöket att det inte var otänkbart att diskussioner mellan Kinas regering och Tibets exilregering kunde ske i Sverige. Man har då tagit ett mycket viktigt steg i riktning mot att utomstående påtryckningar kan göras för att förhandlingar kommer till stånd. Men nu är det av oerhörd vikt att det inte endast blir vackra ord, utan att de också sätts i verket. För det är bråttom. Tiden håller på att rinna ut för Tibet. De har något viktigt att lära oss, med sin kultur som grundas på medkänsla till alla levande varelser och med ickevåldet som väg.

Tibetanerna assimileras och diskrimineras konsekvent. De fördrivs från sina hem som rivs och får se på när nya kinesiska hus byggs upp, utbildning på tibetanska är förbjuden och ekonomiska satsningar tillfaller inte tibetanerna. Religionen står under massiv övervakning och kontroll och omskolningskampanjerna i klostren, där de tvingas att förneka sin tro på bland annat Dalai Lama, har även påbörjats allmänt då kinesiska trupper reser hem till människor. Detta är en del i den sk ”slå hårt-kampanjen” som började –94 för att minska ”seperatismen” och skapa stabilitet. En stabilitet där en grupp människor konsekvent förtrycks för att man är rädd för att ett större uppror kommer. En stabilitet som är beroende av att människor övervakas dygnet runt såväl av militärer som kameror på hustaken. En stabilitet som skickar människor rätt in i fängelse för sin åsikts skull. Där 10-åringar blir arresterade för deltagande i fredliga demonstrationer. Och där de flesta som sitter i fängelse är politiska fångar som utsätts för grym tortyr och ofta får ytterligare många års straff pga att de uttrycker att Tibet bör vara fritt. Detta kan inte få fortsätta. Alla politiska fångar måste släppas snarast och en oberoende kontroll över fångarnas hälsotillstånd bör göras.

Ständigt ökar trycket på tibetanerna. Den kinesiska regeringen inkräktar allt mer i religionen, genom att tex blanda sig i reinkarnationssystemet, vilket är en av tibetanernas viktigaste religiösa tradition. I Maj ökade säkerhetspådraget efter protester vid Retingklostret mot utseendet av en lama som Kina hade hittat. Turister får inte längre besöka klostret. Den religiösa kontrollen har ökat framförallt sedan –95 efter de stora protesterna när Kina utsåg Tibets näst högste lama, Panchen lama, och fängslade den pojke som identifierats enligt tibetansk tradition. Detta för att få ”patriotiska”, eller rättare sagt Kina-vänliga, religiösa företrädare. Pojken är det fortfarande ingen som vet var han är och han räknas som världens yngste politiska fånge – endast 11 år.

Gränskontrollen har nyligen skärpts. De som flyr eller återvänder till Tibet riskerar höga fängelsestraff. Likaså tibetaner som är på besök blir häktade, för att de misstänks ha lojalitet med Dalai Lama och misstänks vara ”anti-Kina”. Även de som har lagligt kinesiskt pass riskerar att fängslas när de reser ut från Tibet. Regeringen i Kina har nyligen tillsatt ett hundratal turistguider i Tibet. De är rädda för säkerhetsrisken när tibetanska guider pratar med turister om sin kultur, historia och Dalai Lama. Det krävs en specifik utbildning som är svår för tibetaner att tillgå. Guiderna ska också genomgå en politisk examination då de ska godkänna att både Taiwan och Tibet tillhör Kina. De ska också lova att ”försvara nationens intressen och ärbara nationalitet”.

I 50 år har resten av världen åskådat förödelsen i Tibet och negligerat tibetanernas rop på hjälp. Än finns det dock fortfarande lite hopp kvar. Det går att rädda Tibet om vi agerar nu. Omvärlden har möjlighet att pressa fram förhandlingar mellan Kinas regering och Tibets exilregering. Persson har en möjlighet att profilera sig som Tibets främsta vän efter besöket och de fagra orden för två månader sedan. Men det är bråttom. Tiden håller på att rinna ut för Tibet.

Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom
Tove Engvall
Grön Ungdom Stockholm