Ett Göteborg med brännskador och en demokrati i respirator

Mina damer och herrar, några revolutionära rader om Göteborg och systemet som skapat en odödlig folkrörelse som kämpar för demokrati, rättvisa och solidaritete - dvs. kärlek:

Vi människor föds in i ett system. Ett system byggt på ekonomins villkor. Inflation, ränta, obligationer - ekonomin har fått ett egenvärde, nästan ett eget liv. Det är under dessa premisser vi sedan förväntas leva våra liv - som löneslavar och lakejer till systemets krav på effektivitet och tillväxt.

Idag växer en folkrörelse (med organisationer som t.ex. Attac, Djurens rätt, Miljöförbundet Jordens Vänner m.m.) som känner att detta system inte passar oss människor i grund och botten. Den ökade sjukskrivningen, stressen, utbrändheten, risken för BSE-smittat kött och växthuseffekten - alla dessa fenomen talar sitt entydiga språk, systemet är sjukt och behöver förändras. När profit går före liv har prioriteringarna hamnat snett.

Tillsammans med 25 000 andra människor deltog jag i demonstrationerna i Göteborg. Jag kände en sådan glädje och kärlek i luften tillsammans med alla de människor som sammanstrålat för att visa att det bryr sig, att de tänker och ifrågasätter dagens världsordning. Protesterna var riktade mot EU eftersom EU:s organisation i mångt och mycket symboliserar den kapitalistiska diktatur och centraliserade makt som gör det svårare för medborgare att ta del av de politiska besluten.

EU är bara en perfekt symbol för det odemokratiska luftslott som byggs världen över. Liksom McDonalds är symbolen för kapitalets hänsynslöshet vad beträffar miljö- och djurhänsyn och mänskliga rättigheter, är EU den politiska symbolen för att makten flyttas längre bort från folket.

Med denna övertygelse i hjärtat ville vi göra revolution i Göteborg. En revolution i tanken. Vi ville ingjuta en känsla av att drömmen om en demokratisk och frihetlig värld en dag ska besannas.

Nu överskuggades demonstrationerna i Göteborg av våld. Våldet verkade befinna sig överallt - i alla fall såsom media rapporterade det. Allmänheten fick höra att det var ”förenat med livsfara” att bege sig ut i centrala Göteborg. För mig och mina vänner tedde sig detta skrattretande. Där gick vi med både gravida mammor och pensioner i demonstrationsleden och log och skrattade.

Självklart är det med sorg i mitt hjärta jag tänker tillbaka på den skadegörelse som centrala Göteborg åsamkades och de gatustenar som kastades mot poliser. Men dessa gatustenar och förstörda affärer har sin förklaring - även om den är svår att acceptera. När samhällsklimatet hårdnar och ungdomar idag inte känner att de får en rättvis chans att visa sig själva, maktlösheten frustrerar och irriterar in i benmärgen. När detta sedan möts av poliser som provokativt slår med sina batonger mot sina sköldar (förmodligen deras sätt att hantera rädslan av det förestående våldet) och poliser med skarpladdade vapen blir resultatet kaos och krig. Våld föder våld som det heter. Och det är så sant som det är sagt. Hade polisen i Göteborg mött de tillresta demonstranterna med fredliga förväntningar hade inte situationen urartat som den gjorde. När polisen utbildas i att ta itu med krisartade situationer genom att klä på sig kravallutrustningen, sätta sig på hästar och ta bort munkorgen från polishundens käke - då vibrerar luften av aggressioner som föds ur rädslan för det förestående våldet. Frukten av aggressioner blir allt som oftast att man tar till våld. Denna enkla logik borde våra svenska poliser skolas i. För om man som logiker kan dra slutsatsen att våld föder våld, då borde väl kärlek föda kärlek? Jag vill ha poliser som tränas i psykologi och ickevåldslig konflikthantering, inte i att använda mer våld och kunna använda fler vapen.

Jag blev själv offer för polisens oprofessionella beteende under händelserna i Göteborg. När jag iklädd min ickevåldströja på festivalområdet, Fritt Forum, stod bredvid en Baja-Maja på väg till de politiska ungdomsförbundens tält fann jag mig nedslängd av en mob kravallpoliser och slagen med batong i ryggen. Efter misshandeln sprang de snabbt över mig och visade därmed att våldet de utövade mot mig hade ett självändamål, ingen laglig befogenhet eller ändamål bara ren och skär lust att slå.

Under lördagen samlades människor på Järntorget för att visa sin sympati för pojken som blivit skjuten kvällen innan av polisen. Polisen slog en järnring runt alla på torget. Några timmar senare fick de gå därifrån med svansen mellan benen efter det att den tyska terroristen som de letade efter uppenbarligen inte befann sig där. Detta hindrade dock inte polisen från att storma Schillerska Gymnasiet senare under kvällen med skarpladdade automatkarbiner i högsta hugg. Motiveringen var densamma, misstanke om att den tyska terroristen befann sig där. Ungdomar som bodde på gymnasiet och valt att stanna inne den kvällen fick tvärtemot sina planer ingen lugn kväll - de fick ligga ned på mage med näsan i golvet i flera timmar och lyssna till polisens förolämpande kommentarer.

Tänk om polisen fått tips om att en beväpnad galning med avsikt att mörda kungen smugit sig in bland gästerna på Nobel-festen, skulle man då omringat Stadshuset med containrar och tvingat samtliga frack- och lyxblåseklädda gäster att lägga sig raklånga med näsan i golvet i flera timmar? Självklart inte. Det finns ett demokratiskt problem när poliser på ren och skär subjektiv känsla kan frihetsberöva fredliga medborgare.

Min kritik riktar sig främst till polisen och inte minst media. Media som genom sina rapporteringar av händelserna i Göteborg totalt gått och begravt sitt existensberättigande. När journalistkåren börjar syssla med sensationsjournalistik, som förstås säljer lösnummer och ger höga tittarsiffror, istället för granskande och objektiva rapporteringar - då tappar media sitt syfte och blir en skrämmande stark maktfaktor i samhället som kan få det mest välvilliga samhället att lyncha en oskyldig människa. Svenska folket blev förda bakom ljuset av medias rapporteringar av händelserna i Göteborg.

Under dagarna av demonstrationer i Göteborg rapporterade media till största delen om den klick svartklädda och maskerade människor som använde våld. Denna subjektiva rapportering har bidragit till att pacifistiska organisationer som Grön Ungdom och Miljöpartiet blivit förknippade med organisationer med våld på agendan. Denna bild är förstås helt felaktig och de gröna har hela tiden dementerat någon inblandning eller delaktighet i våldet. Vi arbetade stenhårt under dagarna i Göteborg med att sprida vårt ickevåldsbudskap, bl.a. genom att dela ut de 600 t-shirtar med ickevåldstext vi låtit trycka upp.

När Martin sköts i magen av polisen rusade sjukvårdspersonal fram till honom. Omedelbart efter att han hade blivit skjuten rusade även fotografer fram till honom. Sjukvårdpersonalen fick då höra att de skulle ”flytta på sig” eftersom de stod i vägen för en bra bild. Detta oetiska beteende från pressens sida chockerar minst sagt. Media verkar bokstavligen talat kunna gå över lik för att få den bästa bilden

För första gången sedan Ådalen 1931 har nu polisen skjutit en demonstrant. Så nej tack, Göran Persson. Nej tack, Thomas Bodström. Jag vill inte sluta vara ”naiv” och tänka mer ”realistisk”, dvs ge mer befogenheter till polisen att använda mer våld. Jag vill inte heller införa maskeringsförbud för demonstranter. Varför? Jo, för att jag vet att det inte är där som problemet ligger. Lösningen till det hårdnande samhällsklimatet är inte att fylla på våldsspiralen eller att införa fler förbud. Lösningen är att se sanningen i vitögat och våga förändra ett system som lämnar alltför många i periferin. När vi lämnat det kapitalistiskt uppbyggda systemet för ett samhälle byggt på kärlek och fred, då börjar vi närma oss en demokrati.

Zaida Catalán
Språkrör Grön Ungdom