Sorg efter toppmötet och kravallerna
Det är med stor sorg vi ser tillbaka på det EU-toppmöte och dem kravaller som skakat Göteborg under de senaste dagarna. Människor har i över ett års tid planerat, mötts och strukturerat upp EU-kritiska seminarier, motståndsfestivaler, kvinno-, barnrätts- och antirasistiska konferenser och fredliga massdemonstrationer för att visa på det ohållbara i dagens miljöpolitik, det orealistiska i bristen på rättvisa eller det odemokratiska i EU-bygget. Tiotusentals människor, däribland vi, har rest till Göteborg för att få en kick att fortsätta kämpa för ett annat samhälle, att under fredliga former träffa jämlikar och utvecklas i sina åsikter. Några hundra rötägg lyckades effektivt förstöra för oss. I vår breda och globala solidaritetsrörelse ryms det inga stenkastande ligister, farliga idioter eller förstörande vandaler. Efter händelserna vid EU-demonstrationen i Malmö beslöt vi att i Göteborg dela ut tusentals T-shirts med texten ickevåld. Vi varken anade eller hoppades att dem skulle bli så aktuella på plats som de blev.
De rötägg som krossade skyltfönster, kastade gatsten, brände bål och levde jävel i en av Sveriges vackraste städer har inget med politik att göra. De som beter sig på det sättet kunde lika gärna kalla sig fotbollshuliganer som anarkister. De har ingen ideologisk grund, ingen politisk vilja och har visat ett lika stort ointresse för de EU-kritiska seminarier och aktiviteter som ordnades som vad EU-toppmötet egentligen kom fram till. Det finns ingen anledning att försvara det de gjort, uttalat eller försökt genomföra. Med en egotrippad jakt efter adrenalin som enda drivkraft hoppar dessa från toppmöte till toppmöte och förstör för alla inblandade parter, vanliga göteborgare som när vandalerna åkt hem och, i de flesta fall, lämnat landet ska återvända till vardagen och sina jobb, fredliga demonstranter som vill tro på förändring, demokrati och rättvisa, organisatörer som arbetat för att få motståndsaktiviteterna att flyta och poliser som pressas till allt brutalare handlingar. Inför huliganerna känner vi varken sympati eller förståelse, bara ilska.
Torsdagens demonstration i Göteborg samlade 16000 i en värdig protest mot en amerikansk politik som struntar i såväl växthuseffekt som den globala rättvisan. Fredagens demonstration som helt utan våld krävde utträde ur EU och respekt för den irländska folkomröstningen samlade knappt 20000. Ännu fler kom till lördagens massdemonstration för ett helt annat Europa, utan EU-militär, Schengen och miljöförstöring. Seminarier på samarbetsorganisationen Framtidsforum fyllde i många fall stora tält. Där deltog vi. För den förkrossande majoriteten av människor som anlänt till Göteborg från andra håll var det här vad man önskade sig. Den stora efterfrågan på våra T-shirtar med texten "ickevåld" visar om något detta. Ändå är det inte om alla bra arrangemang vi kan skriva debattartiklar eller om EU-toppmötets brister, det bisarra i att en part i en förhandling verkar ha rätt att säga till den andra när förhandlingen ska vara avklarad. Den politik som handlar om att åstadkomma en förändring får vi lägga åt sidan för att istället ta itu med det mer akuta problem som vandalernas framfart innebär. Det vet ligisterna om. Och det bryr dem inte. Verklig politisk förändring är inget som intresserar dem.
Göteborg måste nu restaureras och samhället byggas upp efter helgens härjningar. Med bakgrund av det och dem rapporter om våld mot fredliga demonstranter som kommit fram känner vi en stor irritation över de lovord om polisen som ledande politiker strött omkring sig. Justitieminister Thomas Bodström och kommunalråd Göran Johanssons uppgifter är inte att försvara en poliskår till vilket pris som helst. Om polisens enda uppgift under EU-toppmötet var, vilket polisens kritiker hävdar, att inte ett hår skulle få krökas på EU-topparnas huvud så lyckades man. Men om polisen har kvar en uppgift i att skydda vanliga göteborgare, fredliga demonstranter och staden som sådan så var polisens insats ett misslyckande som måste utredas. Vi kräver därför en förutsättningslös utredning om händelserna i Göteborg och polisens agerande.
En sådan utredning måste kunna ge svar på de frågor som vanliga göteborgare idag ställer sig. Varför klarade man inte att gripa de som förstörde staden? Var någonstans var polisen när Avenyn vandaliserades och plundrades? Varför drev man en demonstration till det fredliga Framtidsforum där såväl alla politiska ungdomsförbund som folkrörelsesverige var representerat? Var det ett smart drag att redan första dagen ge sig på Hvitfeldtska gymnasiet, som fungerade som en av de fredliga demonstrationsorganisationernas nav, när man visste att det i stan fanns så många som rest till Göteborg för att bråka och bara väntade på en förevändning? Samtidigt som besinningslösa huliganer betedde sig som svin så är det väldokumenterat att poliser tappade fattningen på ett sätt som inte ska vara möjligt. Att kravallutrustade poliser började kasta tillbaka gatsten på oskyddade vandaler kan inte vara acceptabelt. Inte heller att språkröret i ett parlamentariskt ungdomsförbund, undertecknad - Grön Ungdoms Zaida Catalán - misshandlas av flera poliser när hon stod ensam på ett fredligt område när hon talar i mobiltelefon och har ordet ickevåld skrivet över bröstet. Skotten som avlossades av en stressad och pressad polis och som ledde till att flera skadades, en livshotande, får inte heller passera förbi utan att en utredning, där såväl polis, demonstrationsledningar från Göteborg, politiker och vanliga göteborgare deltar, tar plats. Någonstans högre upp i polisledningen måste man söka ett ansvar för händelserna. I en rad av möten mellan polis och demonstrationsledningar innan toppmötet beslöts bland annat att inga hundar eller hästar skulle kallas in eller masstillslag ske utan att demonstrationsledningarna blev informerade. Hundar, hästar och masstillslag blev verklighet redan när Hvitfledtska ringades in. Utan att någon utanför polisorganisationen hade blivit underättad. Genom att inga större polisinsatser var satta mot massdemonstrationerna och genom uttalanden från polisen vet vi att man litade på demonstrationsledningarnas styrka att klara eventuella problem i demonstrationerna. Varför hade man inte samma tilltro till att de hade något relevant att säga om upptrappningen innan första massingripandet?
Den utredning vi vill få tillstånd måste också ha rätt att lämna förslag på hur man i framtiden ska kunna lösa och förebygga kravaller av det här slaget. Göteborgsandan där demonstranter, polis och politiker möts för en dialog och som bröts redan toppmötets första dag får inte förkastas. Vi får inte ge vika för dårarna. Det är med en enad front från de fredliga krafterna vi kan möta det som nu har hänt. Vi är inte helt främmande för att ge polisen vattenkanoner, men arbetet mot kravaller måste sätta igång långt tidigare än när de väl startar. Dessutom måste vi innan vi ger polisen vattenkanoner vara säkra på att de inte kommer riktas mot fredliga och grundlagsskyddade demonstrationer utan mot händelser som plundringen på Avenyn. I grunden tror vi inte lösningen ligger i att ge mer utrustning till någon part utan i att visa på den fredliga framkomliga vägen. Eftersom våld föder våld behöver vi ett samhälle byggt på pacifism.
Vad vi såg i Göteborg var en ond våldsspiral som säkerligen skulle ha blivit verklighet vad som än hände men som skulle kunna ha blivit verklighet senare än vad fallet blev och brutits tidigare. Om man ser kravallerna som en kamp mellan ett antal hundra orättfärdiga, ostrukturerade och våldsamma huliganer och en organiserad poliskår med en klar hierarki och beslutsgång blir det tydligt att den senare gruppen hade haft lättare för att bryta våldsspiralen än den förra. Vi är precis som den förkrossande majoriteten i Göteborg fredsälskande icke-våldsverkare. Vi kan acceptera civil olydnad under vissa former men allt våld är förkastligt. Huliganernas våld ska fördömas. Men nu gäller det också att utreda det statliga våldsmonopolets innehavare, polisens, agerande för framtiden.
Gustav Fridolin JR
Zaida Catalán
Språkrör Grön Ungdom
Talare demonstrationen för ett annat Europa