Sorg efter toppmötet och kravallerna
Det är med stor sorg vi ser tillbaka på det EU-toppmöte och de kravaller som skakat Göteborg under de senaste dagarna. Människor har i över ett års tid planerat och strukturerat upp EU-kritiska seminarier, motståndsfestivalen och fredliga massdemonstrationer för att visa på det ohållbara i dagens miljöpolitik och det odemokratiska i EU-bygget. Tiotusentals människor, däribland vi, har rest till Göteborg för att få en kick att fortsätta kämpa för ett annat samhälle.
Några hundra rötägg lyckades effektivt förstöra det mesta för oss.
Efter händelserna vid EU-demonstrationen i Malmö beslöt vi att i Göteborg dela ut tusentals T-shirts med texten ickevåld, och vi var noga innan med att kolla att man i de tåg vi anslöt oss till skulle kräva att folk inte skulle bära mask.
Inför huliganerna känner vi varken sympati eller förståelse, bara vrede.
De som krossade skyltfönster, kastade gatsten, brände bål i en av Sveriges vackraste städer har inget med politik att göra. De utförde sitt värv före eller efter våra demonstationer. De som beter sig på det sättet kunde lika gärna vara fotbollshuliganer, för de har ingen genomtänkt ideologisk grund och visade lika stort ointresse för de EU-kritiska aktiviteterna, som vad EU-toppmötet självt gjorde. Med en jakt på adrenalinkicken som enda drivkraft hoppar dessa från toppmöte till toppmöte och förstör för alla. Vreden delar vi med vanliga göteborgare som när vandalerna åkt hem och lämnat landet, ska återvända till vardagen och sina jobb, med alla de organisatörer som arbetat för att få motståndsaktiviteterna att flyta och med Göteborgs kommun som generöst öppnat sig och bjudit till, samt även med justa poliser som pressas till allt brutalare handlingar. Det finns ingen anledning att försvara det våldsverkarna gjort, uttalat eller försökt genomföra.
Den politik som handlar om att åstadkomma en samhällsförändring får vi nu tyvärr lägga åt sidan för att istället ta itu med det mer akuta problem som vandalernas framfart innebär. Göteborg måste nu restaureras och samhället byggas upp efter helgens härjningar. Slutsatser och analyser och sorgearbete vidtar.
Mot bakgrund av detta men även av de trista rapporter om våld mot fredliga demonstranter som också kommit fram, känner vi en irritation över de lovord om polisen som ledande politiker strött omkring sig. Justitieminister Thomas Bodström uppgift är inte att försvara en poliskår till vilket pris som helst. Om polisens enda uppgift under EU-toppmötet var att inte ett hår skulle få krökas på EU-topparnas huvud, så lyckades man. Men om polisen också har en uppgift i att skydda vanliga göteborgare, fredliga demonstranter och staden som sådan, så var polisens insats delvis ett misslyckande som måste utredas.
Vi välkomnar därför den utredning om händelserna i Göteborg och polisens agerande som nu snabbt förberetts. Emellertid måste det finnas garantier för att den blir förutsättningslös.
En sådan utredning måste kunna ge svar på de frågor som allt fler idag ställer sig;
Varför klarade man inte att tidigt gripa de ca 500 som förstörde staden? Var någonstans var polisen när Avenyn vandaliserades och plundrades? Varför drev man en demonstration till det helt fredliga festivalsområdet? Var det ett smart drag att redan första dagen ge sig på Hvitfeldtska gymnasiet, när man visste att det i stan fanns så många som bara väntade på en förevändning? Varför vittnar så många nu om tillmälen, glåpord, hån och hat från polisernas sida mot ungdomar som inte en sekund har med terroristerna att göra??
Samtidigt som besinningslösa huliganer betedde sig fullständigt oförsvarligt måste man också se att det nu är väldokumenterat att också poliser tappade fattningen på ett sätt som helt enkelt inte ska vara möjligt. Att kravallutrustade poliser började kasta tillbaka gatsten på oskyddade vandaler kan inte vara acceptabelt. Inte heller att språkröret i ett parlamentariskt ungdomsförbund, undertecknad Zaida Catalán, helt oprovocerat misshandlas av flera poliser. Hon stod ensam på ett lugnt område, talar i mobiltelefon och har ordet ickevåld skrivet över bröstet när hon övermannas, slås till marken och sedan rusar poliserna bara vidare från det nästan tomma torget.
Skotten som avlossades av en stressad och pressad polis och som ledde till att flera skadades, en livshotande, får inte heller passera förbi utan att inlemmas i utredningen.
Den utredning vi vill få till stånd måste också ha rätt att lämna förslag på hur man i framtiden ska kunna lösa och förebygga kravaller av det här slaget:
Göteborgsandan där demonstranter, polis och politiker innan möttes för dialog får inte förkastas. Polisens kunnande om demokrati och psykologi måste förstärkas. Vi är heller inte helt främmande för att ge polisen tillgång till vattenkanoner, men arbetet mot kravaller måste sätta igång långt tidigare, än när de väl startat. Dessutom måste vi -innan vi ger sådana befogenheter -vara säkra på att de inte kommer riktas mot lagliga och grundlagsskyddade demonstrationer, utan mot upplopp och rent våld, och att man har nerver och skolning nog att inte blanda samman lugna demonstranter med huliganer i urskillningslös frustration.
I grunden tror vi dock inte att framtidslösningen ligger i att ge mer utrustning eller befogenheter till någon part, när våldssituationer redan väl uppstått, utan i att visa på den framkomliga vägen är den fredliga. Vi behöver helt enkelt ett samhälle byggt på pacifism.
Vi får inte ge vika för det odemokratiska våldet och de svarta dårarna. Det är med en enad men klarsynt front från alla sant demokratiska krafter som vi kan möta framtiden.
Gustav Fridolin JR
Zaida Catalán
Språkrör Grön Ungdom
Lotta N Hedström
Matz Hammarström
Språkrör Miljöpartiet de Gröna