Ge ungdomar meningsfull fritid
Ungdomar vill leva men ett systematiskt blundande för ungdomars villkor från ledande makthavare har sänkt livskvaliteten för Sveriges ungdomar i sank. Ungdomars livskvalitet diskuteras inte, debatteras inte och ledande politiska företrädare verkar helt enkelt inte bryr sig. Ungdomar är idag ingen röststark grupp och i takt med att befolkningen blir äldre minskar de ungas röster procentuellt i antal, kanske är det därför makthavare kan skära ner på ungdomsverksamhet, skola och ungdomsjobb trots att samhället har mer och mer resurser att fördela och utan att egentligen straffas för det. Vi vet att en sänkning av rösträttsåldern till 16 år och det ungdomsval som då skulle följa, då politiker och ungdomar skulle tvingas att mötas, skulle kunna vara början på slutet på den ungdomsfientliga politik och det generationsvälde vi lever i idag. Men då, och innan dess, krävs det att vi har förslag och en politik för en ökad livskvalitet för ungdomar. I samband med EU:s möte om ungdomars livskvalitet i Umeå presenterade Grön Ungdom en undersökning och en rad förslag för att stärka ungdomars livskvalitet och ge ungdomar chansen att leva.
Centralt i diskussionen om ungdomars livskvalitet är fritidspolitiken. För många blir
fritiden en ständig stress mellan olika krav och förpliktelser, för andra blir den ett ständigt zappande mellan olika TV-kanaler. Den största konsten av de alla, att bara vara människa hamnar ofta i skymundan. Dels är det samhällets krav som är syndabocken, dels är det kraven som ställs av varje människas omgivning om att hon ska vara lyckad och lyckas med det hon tar sig för och dels är det stressen och förväntningarna. Men inget av det här är hugget i sten,det går att förändra om man vill föra en annan politik. Ungdomar diskrimineras idag på sin fritid. Ovidkommande faktorer som kön, klass, ursprung eller sexualitet väger in i olika bedömningar. Ofta är det inte genomtänkt ont utan misstag från beslutsfattares sida,som att killidrotter får betydligt mer pengar än tjejidrotter eller killaget i rätt ålder alltid får de bästa tiderna i träningshallen. Vi vill lansera ett program som innebär att alla fritidsledare, _handläggare och -chefer får utbildning i jämställdhetsfrågor och att se världen ur ett jämställdhetsperspektiv.
Fritidspolitik i Sverige idag handlar fortfarande mycket, med rätta, om föreningsliv och idrott. Många unga människor väljer att ägna sin fritid åt idrott och åt att engagera sig i olika föreningar. Idrottspolitiken måste börja prioritera breddidrotten före elitidrotten.När Tony Blair kommer till Sverige på besök nästa gång så bör Göran Persson bjuda igen besöket hos Svennis på Heathrow med ett besök hos ett svenskt ungdomslag.Ekonomiskt borde det varasjälvklart att breddidrotten prioriteras före elitidrotten,som skulle klara sig bra utan statligt stöd många gånger.Men det är det inte.Nya sporter måste få samma stöd som gamla. Men stöd och riktlinjer är uppsatta efter hur föreningarna såg ut på 70-talet och innan dess. Nya sporter, nya sammanslutningsformer, nätverk och aktionsgrupper diskrimineras inte minst av bidragssystemet. Att ungdomar engagerar sig och vill förändra är bra.Då ska man inte tyngas av kommunal byråkrati, medlemskrav och prestationskrav för att få ekonomiskt stöd. Nya organisationsformer som nätverk och aktionsgrupper måste få samma möjligheter att utvecklas som gamla föreningar idag har. Politiskt engagemang borde uppmuntras. Idag stoppas ungdomsförbund att komma ut på skolor, organisationer som vill diskutera parlamentarismens framtid klassas som fascister och de som vill göra världen rättvis blir stämplade som huliganer. Politiskt och partipolitiskt engagemang måste uppvärderas,innan det är gjort har demokratiministern misslyckats fatalt med sin uppgift.
Alla de som idag inte idrottar eller är aktiva i någon förening får ingen, eller mycket lite, support av fritidspolitiken. Brist på meningsfull fritid och nerlagda fritidsgårdar är en av många anledningar till att ett oroande stort antal unga människor idag känner sig både förbisedda och osäkra. Osäkerheten i samhället gör att man söker samhörighet och säkerhet i andra sammanslutningar, gängbildningen tar fart. För att stärka det egna gängets samhörighetskänsla börjar sedan krigen mot de andra gängen. Det rasar ett krig i Sverige idag och det är få eller ingen som orkar ta tag i det. Kriget och osäkerheten har redan skördat offer i Stockholmsförorter som Salem, Bromma och Vårberg. Fritidsgårdar är ett sett att ge ungdomar meningsfull fritid. Nya fritidsgårdar måste öppnas och nygamla återöppnas. Landet är fullt av nerlagda fritidsgårdar samtidigt som osäkerheten bland ungdomar ökar allt mer. Fritidsgårdar bör inte bara bygga på enskilda människors välvilja och idealitet utan också på kommunala satsningar och dito ansvar. En politik för att stoppa olikfientligheten och rasismen måste också initieras. Att se över läroböcker, starta diskussioner landet över och skärpa lagar och praxis är delar av detta.
Ungdomen är en lycklig tid. Sägs det. Ändå degraderas ungdomar i bästa fall till köpkraft av penningstinna företag och i sämsta fall till bråkiga huliganer av maktkåta politiker. Det behöver inte vara så. Ungdomen skulle kunna vara en lycklig tid. I ett samhälle som stressar ner, som släpper konsumtionsandan och shoppinghysterin och som uppvärderar ungas engagemang och vilja. Ungdomar vill leva, som Grön Ungdoms rapport hette.
Gustav Fridolin JR
Zaida Catalàn
Språkrör Grön Ungdom
Anton Nilsson
Grön Media