Skolans bruna verklighet
I skuggan av belysningen på 30-talet och rasismens våldsdåd växer en oroande vardagsrasism fram runt om i dagens Sverige. Samtidigt som regeringen anordnat en, i och för sig hedervärd, konferens om förintelsens fasor så visar en rundringning till svenska grundskolor som Ekot gjort att varannan skola har några problem med rasism och främlingsfientlighet. På var femte tar sig den högervridna extremismen större proportioner än klotter och glåpord. På dessa tjugo procent av den svenska skolvärlden ser vi en farlig brun verklighet formas. En verklighet där nuet blir lika förfärligt för många elever med utländsk bakgrund, som skrivningarna om förintelsen i historieböckerna.
Grön Ungdom har länge krävt, och fortsätter att kräva, att de vackra ord som så ofta fällts om att motverka olikfientligheten i skolan blir till handling. För ord kommer inte förbättra situationen för de som blir utsatta för våld på grund av sin hudfärg. Innehållslösa utspel från skolministern om nya skolämnen ger ingen humanistisk miljö. Det finns många skolor som gör mycket, men också många som kan göra mer. Men inte minst finns det brister från centralt håll. Den gamla politiken klarar inte av att handskas med det mångkulturella samhället. Och det gäller i skolan också. Vilket ger utrymme för bruna krafter att växa sig starka.
Jag minns min egen tid i en grundskola färgad av främlingsfientliga åsikter. Stanken liksom satt i väggarna när det mumlades bland elever och lärare hur en elev med ett annat namn än folkhemmet är vant vid fick skylla sig själv när han fått en dörr uppsmälld i ansiktet av en elev med bomberjacka och solkors runt halsen. Det var en olyckshändelse slog man fast, medan ambulansen rullade iväg. Varenda skola och varje lärare måste öppet ta avstånd från rasismen och olikfientlighetens yttringar. Lärares överslätande förklaringar och neutrala ordval kring de hör frågorna göder inga andra än de som slog upp dörren i ansiktet på min vän i nian. De bottnar inte heller i något annat än lärarens egna fördomar.
Överslätandet från vissa (några få) lärare på landets skolor hjälper de förvirrade ungdomar, som i ideologiskt övertygade nazisters ögon ska utgöra kärnan i framtidens stormtrupper. När de med kala huvuden sedan kan sitta framför nyheterna och konstatera att det, trots alla skäl som föreligger, ännu inte är klart om familjen Demir får stanna i Sverige så blir de ännu mer säkra på att de har rätt i sin syn på att olika människors utseende avgör deras värde. Sverige har råd med en generös flyktingpolitik, inför en regel som garanterar alla som varit i Sverige minst ett år automatisk asyl av humanitära skäl. Tryck på för att regeringscheferna som nu samlas i Stockholm river upp EU:s inhumana Schengenavtal. En ny generös anti-rasistisk integrationspolitik skulle få de människor som döljer sig bakom Ekots skrämmande statistik att sätta i halsen och tänka efter.
Om detta uppvaknande får lov att ske i ett samhälle som dessutom verkligen satsar ungt, så kan det inte leda till annat än övertygad humanism. Sverige måste därför satsa ungt. Återstarta och bevara fritidsgårdar. Höj kvalitén på svenska som andra språk-undervisningen. Höj boendestandarden i så kallade invandrartäta områden. Modernisera undervisningen. Det är inte sunt att ett land med massiva nya fördomsproblem fortfarande har läroböcker som inte visar upp någon annan historia än den vita västerländska och nämner islam bara i några rader. Vill vi bli av med olikfientligheten i de svenska skolorna krävs en total läromaterialsöversyn.
Det krävs också ett centrum för de offer som rasismen redan skördat, och anhöriga till dessa. Det krävs skärpta lagar och praxis. Det krävs att SÄPO får vettiga direktiv och börjar fingranska de verkliga hoten på den extrema högerkanten, istället för att kartlägga människors matvanor. Ett nytt vasst SÄPO skulle kunna hindra högerextremisterna att sprida sin propaganda och finansiera sina våldsdåd med böcker, tidskrifter och framförallt CD-skivor som hetsar till våld mot folkgrupper och homosexuella. Den så kallade Vit Makt-musiken är ett allvarligt problem på de skolor som Ekot talar om. Här är det inte ovanligt att elever med utländsk bakgrund får höra samma musik ur uppehållsrummens högtalare på förmiddagen som deras plågoandar skrålar när de på kvällen misshandlar dem.
Mordet i Skogås på nyårsnatten måste bli sluten på 1900-talet och inte början på 2000-talet. Det blir det inte om vi inte nu sätter in allt vi har för att motverka olikfientligheten och fördomarna i de svenska skolorna. Om vi inte nu färgar den bruna och fördomsfulla skolverkligheten grön och humanistisk.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom