Ett klavertramp för mycket, Larsson
Sveriges miljöminister har visat sig vara bra på att få folk att sätta morgonkaffet i halsen. Kjell Larssons tysta karriär började med ett uttalande om att jordens miljöproblem skulle vara lösta om alla levde på det sätt som vi lever i Sverige. Var och en som funderat över begrepp som rättvist miljöutrymme hade anledning att bli bestörta över uttalandet. Alla de som frågat sig vilka konsekvenser det skulle få om alla kineser hade köpkraft nog att köpa en Volvo såg våldförandet på verkligheten. Efter starka reaktioner insåg och erkände Larsson snart sitt misstag. Problemet var bara att han sedan förblev tyst. Han intog, och intar fortfarande, en undanskymd roll som inte är värdig en minister med huvudansvar för en av de i särklass viktigaste frågorna inför framtiden. Med Larsson i spetsen riskerar miljöfrågorna att hamna i kläm mellan bolagsskatter och superdepartement.
Man skulle kunna tro att kritiken mot det första uttalandet lärde miljöministern en läxa. Att tiden av tysthet som sedan följde var en tid för Larsson att tänka efter Det verkar dock inte varit fallet. När Larsson bröt tystnaden i en nyhetsintervju blev pinsamheten återigen ett faktum. Sveriges miljöminister kände inte till vilken proposition hans eget departement skulle lägga.
Det skryts vitt och brett om Sverige som föregångsland på väg emot ett ekologiskt hållbart samhälle. Socialdemokraterna och Göran Persson brukar beskriva detta som ett grönt folkhem. Kan Kjell Larsson ses som beviset på att detta bara är prat? Måste inte den människa som ska leda oss emot ett ekologiskt hållbart samhälle visa engagemang, kompetens och kunskap? Att istället visa sig ignorant och ointresserad på Larssons sätt sprider inget miljötänkande. Den svenska sosse-regeringen måste väl ändå ha resurser nog att kunna presentera en bättre och mer kunnig minister än Larsson? Vi kan aldrig få upp miljöfrågorna på dagordningen med en departementschef lika synlig som luft.
Svenska folket blir mer och mer miljömedvetet och greppar de stora frågorna. Något som är mycket positivt i dagens samhälle. Det är dock otroligt farligt om signalerna som sänds ut är att miljökunskapen är tillräcklig, signaler som uppkommer om självaste miljöministern visar prov på en okunskap som få medborgare har. Miljöarbetet riskerar att stanna upp om inte regeringens ansvarige prioriterar och lyfter frågan. Kjell Larsson har blivit ikonen för det som brukar kallas mycket snack och lite verkstad. Detta är inte acceptabelt. För att förändra ett förlegat betongsamhälle krävs stort engagemang och vilja. Av en ny miljöminister önskar man större doser av dessa kvalitéer än vad som påtträffats hos den nuvarande. Miljöministern har bevisat att han inte innehar de egenskaper som behövs för att driva en konstruktiv miljödebatt. Detta är inte acceptabelt. Vi kräver att Kjell Larsson följer EU-kommissionens exempel och avgår.
Sofi Löfstedt
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom