Marcos sätter fingret på den onda punkten
Älskad och hatad. Jämförd med Che Guevara och klädd i mask. En symbol för rättvisa. Han har bytt pipa med den franska småbondeledaren José Bové och blivit hyllad av europeiska gröna och vänsterintellektuella. Så beskrivs sub-commandante Marcos, ledare för EZLN. Nu befinner sig Marcos i Mexico City med Zapatistgerillan EZLN och andra som kräver ett stopp för den statliga rasismen mot indianerna i Mexiko och att Mexikanska parlamentet gör en lagändring om ursprungsbefolkningars rättigheter. Efter en tre veckors lång marsch för fred genom hela Mexico där han följdes och påhejades av miljoner fattiga indianer, civila och intellektuella är Marcos en symbol för dignitet, rättvisa och ursprungsbefolkningarnas kamp. 150.000 människor samlades på det centrala torget El Zocalo för att välkomna dem. Men hur kommer det sig att han är så omdiskuterad i vår del av världen? Vi tror att det är för att han på ett så tydligt sätt sätter fingret på kapitalismens onda punkt, orättvisan och bristen på mänskliga rättigheter i ett system som sätter penningvärde framför människovärde.
Inget kan visa på nödvändigheten i de krav som förs fram i vår del av världen för global rättvisa som den kamp sub-commandante Marcos och EZLN leder. Utsugningen av indianerna i Mexico bottnar i det som är problemet med hela dagens ekonomiska system. För att några ska ha det bra, måste många lida. Den fattiga världens huvuduppgift är att sälja kaffe, kakao, uran, bananer och viktiga råvaror för spottstyvrar till den rika delen av världen och sedan genom skuldfällan tvingas betala tillbaka de mesta av vad de väl får betalt av oss. Det finns länder i Sydamerika som betalar över femtio procent av sina exportinkomster till den rika världen i form av avbetalningar och räntor på gamla lån tagna av militärjuntor. Att säga att det strömmar mer pengar från den fattiga till den rika världen är ingen överdrift. De pengar vi ger till den fattiga världen är växelpengar jämfört med vad vi får genom en orättvis handel och avbetalningar på lån tagna under falska premisser.
Marcos vet detta. Och han vet vad fattigdomen och misären bland indianerna beror på. I sina tal återkommer han ofta till den ekonomiska globaliseringens baksida. Till hur fältet lämnats fritt för det globala kapitalet att härja i den fattiga världen. Det är ingen slump att Mexicos president Vincente Fox har ett förflutet som VD för Coca Cola Company. Lundin Oils brott mot mänskliga rättigheter och miljö i Sudan som nu uppdagats är inte ett undantag, det är så många av den rika världens företag agerar i den fattiga världen.
Kampen i Mexico som följs från hela världen är en kamp för hela världens fattiga, inte bara för Mexicos fattiga och jordlösa indianer. Om EZLN får igenom sina krav, helt eller delvis, så har en signal sänts ut i världen att jordens fattiga befolkning inte längre nöjer sig med att vara tysta producenter utan att få något tillbaks. Det finns mat till alla, ändå svälter människor. Det finns botemedel för de sjukdomar som dödar flest människor, ändå säljs inte botemedlen. Det finns stoppmediciner som kan hejda aidsepidimin i Afrika, ändå dras Sydafrika inför rätta när de gör ett försök att billigt förse sitt folk med dem.
Många av världens stora företag har en större omsättning än hela länder. När kapitalet är globalt och lagstiftningen nationell så kan företagen bete sig hur som helst. Särskilt i länder som är helt beroende av de få dollar de kan få in genom att tillåta den rika världens företag att göra vad som helst. Om EZLN vinner en seger så kan ytterliggare en spik spikas i den kista som innehåller de avtal som idag reglerar frihandeln och den nyliberala politiken. Efter demonstrationer i Seattle, Washington och Prag vet vi att solidaritetsrörelsen har vaknat. WTO, IMF; Världsbanken och andra organisationer måste genomgå radikala förändringar mot mer öppenhet, liksom ställa om sitt ensidiga predikande av frihandel och åtstramningsprogram oavsett dess sociala konsekvenser. Vad världen behöver idag är socialt rättvisa och ekologiskt hållbara spelregler för världshandeln. Vi behöver en internationell miljödomstol för att företag som Lundin Oil inta ska gå fria från sina brott mot de mänskliga rättigheterna.
Kraven är egentligen ganska enkla. De fattiga länderna i världen måste ha rätten att gynna inhemsk produktion, stoppa dumpning av varor från den rika världen. I synnerhet överskottsproduktionen från EU som dumpas på världsmarknaden med hjälp av jordbruksstöd och exportsubventioner. Den fattiga världens skulder borde villkorslöst skrivas av och en Tobinskatt införas. En Tobinskatt på valutaspekulation kan bromsa den kortsiktiga spekulationen och bli ett första steg mot mer omfattande spelregler för kapitalet. Tobinskattens intäkter kan användas för att skapa en stabil finansiering till FN och skuldavskrivningar.
Sub- Commandante Marcos är måhända ingen 2000-tals Che Guevara. Ingen omslagspojke för revolutionens tidsålder. Men revolutionen är här. Det brinnande engagemanget för den globala rättvisan har nog aldrig varit större. Och Marcos sätter fingret, ja stampar, rätt på kapitalismens onda punkt. De fattiga i Mexico eller Sudan ska inte behöva lida för att den ekonomiska globaliseringen kräver det. Vi har rätt att forma vår framtid precis som vi vill. Allt fler vill som Marcos, forma den rättvis med respekt för mänskliga rättigheter, miljö och kommande generationer.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom
Paulo Silva
Projektledare, Miljöpartiets globaliseringsutredning