Utvisa inte homosexuella till fängelse
Sverige utvisar människor till död, fängelse och tortyr. I februari utvisades en man till Bangladesh trots att han där riskerade fängelse mellan tio år och livstid. Hans enda brott är att han älskar en man av samma kön, en man han i Sverige ingick partnerskap med. Sverige måste sluta utvisa homosexuella till dödens, fängelsenas och tortyrens länder, skriver Grön Ungdoms språkrör Gustav Fridolin JR.
Mannen hade bott i Sverige i flera år och riskerar alltså tio års fängelse till livstid i Bangladesh. Detta verkar inte ha påverkat utlänningsnämndens beslut. USA:s Imigration and Naturalisation Service konstaterade 1997 att en annan homosexuell man från Bangladeshs huvudstad Dhaka riskerade att bli stenad av islamistiska fundamentalister om han utvisades till landet. Den mannen beviljades asyl i USA, i Sverige är tydligen flyktingpolitiken inte närmelsevis så human. Genevèkonventionen föreskriver att homosexuella som riskerar att bli straffade i sitt hemland på grund av sin kärlek ska bli beviljade asyl och så har skett i Kanada, Belgien, Australien och USA. Det är en skandal att svenska utlänningsnämnden inte utnyttjade möjligheten att skydda den homosexuella mannen av humanitära skäl.
Det sägs att det fanns en tid då man kunde vara stolt över en generös svensk flyktingpolitik. Den tiden är sannerligen över. Genèvekonventionen är just tydlig på att ingen ska behöva tvingas tillbaka till ett land där ens sexualitet gör att man riskerar tortyr eller dödsstraff. Lagen i Bangladesh skriver klart ut att straffet för sexuellt umgänge mellan två män är fängelse mellan tio år och livstid. Ändå tvingar alltså Sverige homosexuella tillbaka till ett osäkert Bangladesh. 1997 kom det ett tillägg till den svenska utlänningslagen som säger att uppehållstillstånd ska kunna beviljas om en person är förföljd just på grund av sin homosexualitet. Men tillägget tillämpas bara enligt den snävast möjligaste tolkningen. Är man asylsökande från Bangladesh går tydligen inte tillägget i lagen att använda. Det är tydligt att honnörsordet hos dem som handhar ansökningar om asyl inte är humanism, utan inskränkthet.
Regler och tjänstemannapraxis är givetvis inte huggna i sten. De går att ändra på om det finns en vilja, ett samvete eller ett uns av humanism hos regering och riksdag. Vi gröna har en vision om en värld där man kan resa, bo och arbeta var man vill, vem man än skulle älska, vilka som än skulle vara ens föräldrar och var i världen man än må vara född. Vi har en dröm om ett samhälle där ingen diskrimineras på grund av sexualitet, ursprung eller kön. Därför känns det konstigt att kräva något som borde vara så naturligt, att Sverige ska följa Genèvekonventionen och inte utvisa någon till ett land där makten utdömer straff för felaktig kärlek. Den här världens problem är knappast för mycket kärlek, snarare för lite. Det känns groteskt att det inte redan är självklart att Sverige inte ska utvisa någon till död eller tortyr. Men det är inte självklart. Tyvärr.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom