Sagan om den svenska yttrandefriheten
Den 21 april 2001, EU-finansministermöte i Malmö, tusentals poliser med skällande schäferhundar beredda på kravaller och massarresteringar samt kanske tusen demonstranter med olika bakgrund. Nämnas kan att demonstranterna i stort sett uteslutande var fredliga, dansande, sjungande människor som önskade ett vänligare, mer demokratiskt och öppnare samhälle. Då börjar man fråga mig om det verkligen är rätt Malmö man kommit till det som ligger i sydvästra Skåne, nyligen hopvuxet med Köpenhamn med hjälp av en lång och dyr bro. Det var visst inte lika enkelt att överbygga beslutsfattarnas och polismaktens ohållbara distans till folket och dess vilja.
Det var tyvärr det rätt Malmö. Det var där som gravida kvinnor, EU-parlamentariker, kommunalpolitiker, fackligt engagerade med flera kom att hanteras av poliser som om de var samhällets fiender nummer ett de kriminella och farliga. Själva anser vi att en sådan hantering av människor med en stark politisk övertygelse, vare sig övertygelsen i sig är bra eller dålig, borde vara det kriminella. Det handlar om åsiktsfrihet rätten att tala för och representera en åsikt som finns hos medborgarna. Att det i detta fallet dessutom handlar om en åsikt som finns hos en majoritet av det svenska folket men hos en minoritet av de svenska beslutsfattarna gör inte att saken ser bättre ut.
Det är nu man börjar fundera på vad det är för demokrati vi lever i. Vi vet alla vad åsiktsfrihet och yttrandefrihet är. Vi har alla tagit den för givet allt för länge. Nu ska vi bli tvungna att kämpa för att få tillbaks något vi inte ens hade märkt att vi blivit av med. Känslan av hela situationen är den av en öststatsdiktatur, med säkerhetspolis som infiltrerar politiska organisationer, en tullmyndighet som söker igenom alla med ett annorlunda utseende och en polis som går runt gator och torg och kräver legitimation av fredliga människor. Fredsprojektet EU? Tillåt oss skratta.
Tyvärr så är det väldigt lite komik i situationen. Sagan om den svenska yttrandefriheten visade sig i lördags vara blott en myt. Så här står vi då. Svensk polis har skapat en situation där man som politisk systemkritiker har att välja mellan den hierarkiska inomparlamentariska vägen eller att tystna helt. För på gatorna i Malmö gick det inte många som var villiga att börja plocka upp gatstenar i den politiska kampen. För oss som valt att engagera oss i en rörelse som agerar såväl innanför som utanför parlamenten blir situationen allt svårare. Klart är i vart fall att vi behövs mer än någonsin när polisen försöker kväva de kritiska rösterna, vi som är demonstranternas förlängda arm in i parlamenten.
Johan Schiff
Språkrör Grön Ungdom Hässleholm
Thomas Rasmusson
Kommunfullmäktigeledamot Hässleholm (mp)
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom