Ärlighet inom politiken
Det är uppochnervända världen i politiken. I senaste budgetsamarbetet mellan Miljöpartiet, sossarna och vänstern slogs vänstern med näbbar och klor för att medelklassen skulle prioriteras före underklassen i försäkringssystemen. Och moderaterna har blivit bättre på att uttala ord som klasskamp och rättvisepolitik än vad de två arbetarpartierna varit på länge. Politiken av idag är helt klart ett ganska roande spel, men det saknar en viktig ingrediens, ärlighet, skriver Grön Ungdoms språkrör Gustav Fridolin JR.
Det nya inneordet i politiken har blivit rättvisa. Moderaterna med Bo Lundgren och Gunnar Hökmark i spetsen gör allt för att lägga beslag på ordet, som tidigare har förknippats med socialismen. Rättvisa torde innebära att alla har en juste grund att stå på, en grundtrygghet som garanteras av staten. Rättvisa borde också innebär att man inte låter den mediala, politiska och ekonomiska makten koncentreras till en allt mindre sfär. Rättvisa borde innebära att man inte har ett pensionssystem där du i praktiken kan få högre pension om din granne sparkas så aktierna i det företag han jobbade för och som du hade premiepensionspengar i stiger. Rättvisa borde vara medmänsklig solidaritet, skatt som ger bra vård och god skola åt alla och ett samhälle där alla får plats, oavsett bakgrund, problem eller livsstil. Konstigt är att samhället, när alla verkar slåss om rättvisebegreppet, går allt längre ifrån en rättvisa som bygger på detta. Allt fler handlar utanför det sociala skyddsnätet, allt färre styr över media, de ekonomiska resurserna koncentreras till allt färre, premiepensionssystemet är infört, skolor och vård vinstutsätts och samhället stänger fortfarande in sig mot allt som är avvikande och onormalt. Vi lever i ett samhälle där den enas död är den andres bröd, där Lars Ramqvist inte behöver bry sig ett dugg om hur hans anställda klarar sig när de får sparken från Ericsson och där den enskilde aktieägaren inte kan ställas till svars för någonting, vad än företaget man är med och äger gör.
Dagens orättvisa system är ett resultat av såväl socialdemokratisk som moderat politik. Den nyfunna moderata retoriken om klasskamp och rättvisa är ett hån mot de som en gång myntade begreppen. För att få ut personer med utländsk bakgrund på arbetsmarknaden vill man satsa på tvång, regler och bortre parenteser i försäkringssystemen. Skatten vill man fortfarande sänka så att de rika tjänar mest på det. Pensionssystemet var man för, det var till och med en moderat idé från början. Dessutom vill man lägga ut kommunala pensionspengar på börsen. Mer ska dessutom säljas ut och bolagiseras, allt ska konkurrensutsättas och man banar vägen till ett samhälle där alltig går att räkna i kronor och öron eller euron och cent. Vad gäller global rättvisa säger man intet, Tobinskatt på valutatransaktioner är man mot, den fattiga världens skulder till den rika vill man inte skriva av och solidaritetsrörelsens manifestationer i Prag och Seattle svär man åt. Det är inte rättvisa, det är klassisk moderat orättvisa. Ärlighet saknas, Lundgren och Hökmark.
Socialdemokratin är idag knappast bättre. De skattesänkningar man har gjort, med kniven mot Miljöpartiet och Vänsterpartiets strupe, har omfördelat mer pengar till de som redan har. Pensionssystemet drev man igenom tillsammans med de borgerliga. Några regler för att minska ägandekoncentrationen i media eller öppna upp det anonyma aktieägandet för ansvar förespråkar man inte. Tillsammans med Vänsterpartiet motarbetar man en grundtrygghetsreform och lappar och lagar istället på ett försäkringssystem genom att kräva mer pengar till medelklassen på underklassens bekostnad. Även om vissa ministrar säger sig förespråka Tobinskatt gör man inget, Sveriges egna lån till den fattiga världen vill man inte skriva av och inte hittar man SSU i protesttågen för global rättvisa. Ändå säger man sig vara ett rättviseparti. Ärlighet, Persson, ärlighet.
Det behövs en verklig rättvisekraft i svensk politik. Jag tror att den kraften är den gröna. Vi förespråkar en grundtrygghet som innebär att staten inte erbjuder någon guldkant men ändå ger människor den grundläggande trygghet man är värd bara för att man just är människa, helt utan motprestation. Vi förespråkar en global rättvisa, Tobinskatt, avskrivning av den fattiga världens skulder, högre bistånd och helt nya avtal och institutioner som arbetar för de fattiga ländernas och som ersätter WTO och Världsbanken. Rättvisans politiska färg är varken röd eller blå, vad än Persson eller Lundgren säger, den är grön.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom