Publicerades i Ljusnan
Uppdatera klassanalysen
Sverige är fortfarande ett klassamhälle. Det är rätt tydligt, och än tydligare blev det när Ekot förra veckan rapporterade att en procent av det svenska folket äger 30-40 procent av de samlade förmögenheterna i landet. Det, om något, synliggör vilka klyftor som finns i det svenska samhället.
Samtidigt anser jag att klassfrågor inte riktigt är svartvita. Klass handlar inte om en aspekt, utan om flera aspekter, som till exempel ekonomiskt kapital, socialt kapital (nätverk och kontakter) och kulturellt kapital (att ha läst de "rätta" böckerna, universitetsstudier med mera). Därför blir jag förbannad både på dem som hävdar att arbetarklass är medelklass och på dem som säger att arbetarklass är underklass, vilket den traditionella vänstern ofta gör.
När det kommer till ekonomiskt kapital tillhör nämligen arbetarklassen ofta medelklassen, men om man börjar titta på det kulturella kapitalet och det sociala kapitalet, så hamnar ofta arbetarklassen i underklassen. Arbetarklassens möjligheter till inflytande är betydligt mindre eftersom de sällan talar elitens språk, vilket arbetslösa akademiker och studenter, som tillhör den ekonomiska underklassen, ofta klarar av att göra. Sedan finns det förstås också många människor som tillhör den absoluta överklassen och har riklig tillgång till ekonomiskt kapital, kulturellt kapital och socialt kapital, samtidigt som det också finns människor som tillhör den absoluta underklassen och saknar tillgång till alla dessa kapitalformer.
Men som jag ser det finns det tre saker som är jätteviktiga. För det första är det viktigt att vara medveten om att vi lever i ett klassamhälle och att klass är en förtrycksform. För det andra är det viktigt att vara medveten om att vi också lever i ett patriarkat, och ett samhälle som präglas av diskriminering på grund av etnicitet, sexuell läggning, ålder, funktionshinder, könsidentitet m.m. och att inga förtrycksformer får sägas vara av större vikt än den andra. För det tredje är det viktigt att vi alltid har ett globalt perspektiv.
Nästan alla människor i Sverige tillhör den globala överklassen när det kommer till ekonomiskt kapital, socialt kapital och kulturellt kapital.
Det betyder inte att vi ska sluta kämpa mot klassklyftorna inom vårt lands gränser, men det betyder däremot att det bör ske en solidarisk förskjutning av prioriteringar. Global rättvisa är den viktigaste klassfrågan i dag.
Alexander Chamberland (mp)
Språkrör Grön Ungdom