En revolution i synen på djur
I helgen håller Miljöpartiet de Gröna kongress. På initativ av Grön Ungdom har partiet de senaste åren gått flera steg i riktning mot ett parti som strider för djurens rätt. I förslaget till nytt partiprogram som de 200 ombuden ska ta ställning till föreslås ett nytt kapitel införas om djurens rättigheter. Vi var först i riksdagen med att lägga en partimotion om djurskydd och vi har aldrig i vårt partiprogram kompromissat djurens egenvärde i förmån till människans egenintresse.
På förra kongressen i Vadstena lyckades Grön Ungdom få igen sitt krav på Miljöpartiet att man skulle verka för en djurskyddsmyndighet. I dagarna funderar regeringen över en sådan myndighets vara eller icke vara. Remissinstanserna har visat sig överlag vara negativt inställda till införandet av en djurskyddsmyndighet. Det främsta skälet har varit att en statlig djurskyddsmyndighet enligt remissinstanserna skulle innebära att den lokala tillsynen på kommunal nivå skulle försämras när djurskyddsmyndigheten istället kommer att handha dessa uppgifter. Det behövs i debatten ett perspektiv som är befriat från de myndigheter som går producenternas, och inte djurens, intressen till mötes.
Här föreligger en grogrund för missuppfattningar om en framtida djurskyddsmyndighets uppgifter. Missuppfattningen ligger i att den kommunala djurskyddstillsynen skulle försämras om en statlig myndighet inrättades. Jordbruksverket menar här att det skulle ge dålig insyn i kommuners djurhållning om en djurskyddsmyndighet upprättades. Faktum är att en djurskyddsmyndighet, fristående från producenters intressen skulle innebära stärkt skydd för djur som är en del av djurindustrin. Tvärtemot jordbruksverkets uppfattning innebär en djurskyddsmyndighet att kommuner kommer ges en klar instans att söka hjälp och riktlinjer från. Djurskyddsmyndigheten skulle verka för att djurskyddsinspektörer skulle ha så bra utgångsläge som möjligt. Och i de kommuner som ej har finanserna för en egen djurskyddsinspektör ska möjligheterna för en delad sådan finnas för en grupp kommuner.
Jordbruksverket menar i sitt remissvar att det lämpar sig bäst att de fortsätter ha de centrala ansvaret i landet för det offentliga djurskyddsarbetet. Detta ter sig konstigt eftersom jordbruksverket är en myndighet som inte ägnar sig åt djurskydd med enbart djurens intresse i första hand. Jordbruksverket har själva förklarat att djurskyddet får inte befrias från producenters intresse. Det betyder i sig att köttindustrins vinstintresse prioriteras framför djurens välfärd. Detta gestaltar sig genom att vi idag till exempel ger dispenser för höns i burar fastän beslut om att hönorna skulle vara ute ur burarna år 1998 togs redan 1988. Vi kommer väl alla ihåg Astrid Lindgrens besvarade vädjan hos dåvarande statsminister Ingvar Carlsson.
En instans som företräder djurens intressen, till skillnad från jordbruksverket som har LRF och Swedish Meats i ryggen, skulle kanske innebära att den svenska djurskyddslagen, som i ord är världens strängaste, äntligen skulle börja efterlevas. I djurskyddslagens andra paragraf fastställs att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Lagen fortsätter i den fjärde paragrafen med att föreskriva att djur ska hållas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Djurskyddslagens tillämpning har alltid varit en tolkningsfråga. Lagens mening att djur inte ska utsättas för onödigt lidande är en ouppklarad utsaga. Ingen vet hur lidande ska definieras och således blir det slutligen en sak för jurister att avgöra.
En förbisedd problematik är här att i lagens mening är djur rättsobjekt och inte rättssubjekt som människor är. Människor har rättigheter och skyldigheter medan djur i lagens ögon är saker. Med denna grundläggande uppfattning ska då jurister bilda sig en uppfattning om vad som kan betraktas som lidande ur olika arters perspektiv. Djurskyddslagens tillämpning blir ett hopkok av juridiskt tyckande och hänsyn till producenters intressen. En befängd tolkning av djurskyddslagen som stiftar att djur ska ha rätt att utöva sina naturliga beteenden.
I april släppte jordbruksdepartementet ett handlingsprogram på uppdrag av jordbruksminister Margareta Winberg nämnt Lyckliga djur. Regeringens syfte var att ge etiska och moraliska perspektiv på den svenska djurhållning för att som Winberg uttryckte det bygga ett djurvänligare samhälle. Winberg skriver i inledningen till programmet att människan har ett ansvar att ta i sitt förhållningssätt till de medvarelser vi har på planeten. Detta innebär ett erkännande av att djuren har ett eget värde. Att ge djuren ett egenvärde betyder i sin tur att deras förflutna som objekt är slut och att de kan ses i en helt annan dager, som subjekt.
Grön ungdom och Miljöpartiet välkomnar Winbergs initiativ. Regeringens ambition är hedervärd men frågan är hur mycket som kommer att ske i handling. Den pådrivande kraften i budgetförhandlingarna för finanser till skärpt djurskydd och införande av djurskyddsmyndighet har varit Miljöpartiet. Socialdemokraterna har genom åren bevisat att de varit bra på att lova förbättringar i djurhållning men sällan infriat sina löften hela vägen. Den interna socialdemokratiska tidningen Aktuellt i Politiken skrev i förra numret att "Socialdemokratin formulerar sig allt tydligare i djurrättsfrågor". Häri ligger en del av det socialdemokratiska grundproblemet, samtidigt som formuleringarna blir hårdare, händer lite i själva sakfrågan.
Grön Ungdom vill därför fråga regeringen varför hänsyn till producenters intressen fortfarande får företräde framför djurens välfärd. Hur stämmer detta överens med regerings höga ambitionsnivå om att erkänna djurens egenvärde? Var har denna politik funnits under de många och långa mandatperioder socialdemokraterna varit vid makten? Hönsens tillvaro i burarna kompromissades bort i förmån till hönsindustrins krav på ekonomiskt tillfredsställande utgångsläge i den svenska matproduktionen. Vinstintresset har i alla dagar och väder prioriterats framför djurens intresse av att inte lida och kunna utöva sina naturliga beteenden.
Om regeringen helt och hållet står bakom sitt handlingsprogram bör de agera starkt för att djurens juridiska ställning stärks. Först och främst bör en klarlagd tolkning av den nuvarande lagen skapas. Att djurens lidande ska bli en tolkningsfråga för jurister skapar en absurd situation som urholkar djurens egenvärde. Regeringen bör i handling ett starkt ställningstagande mot djurindustrins inflytande över frågor om djurskydd. Kor som hålls inlåsta året runt och höns som lever på ett område lika stort som ett A4-ark tillsammans med fyra andra höns är bara två exempel på en implementerad politik som låter köttindustrins vinstintresse få företräde framför djurens välfärd. Slutligen bör djuren i lagens mening betraktas som subjekt istället för objekt. Utan denna grundläggande förändring av vår samhälleliga syn på djuren kommer djuren aldrig få ett egenvärde.
Av riksdagspartierna är miljöpartiet det parti som allra tydligast stått på djurens sida. De miljöpartistiska ombuden på kongressen i Luleå har en stor uppgift i att föra djurrätten framåt. Förra kongressens beslut att agera för en djurskyddsmyndighet börjar idag bära frukt, detta visar vilken stigfinnande kraft som behövs inom djurrättsområdet. Det är vår tro att alla radikala förslag som finns i partiprogramsförslaget kring totalförbud av genmanipulation av djur, skarpa kontroller på importerade djur och animaliska produkter, förbud mot plågsamma djurförsök och djurförsök i militärt syfte, förbud mot pälsfarmar och ersättning av viltvård med faunavård måste passera den gröna kongressen om några stora framsteg på djurrättsområdet ska bli verklighet. Den socialdemokratiska kongressen i november har att ta ställning till en motion från kommunpolitikern Jan Emanuel Johansson som kräver succesivt avvecklande av pälsdjursuppfödningen och satsning på alternativ till djurförsök. Partiledningen inom s har bland annat svarat med att hänvisa till de djurförsöksetiska nämnder som finns idag. Det här visar på skillnaden mellan partierna, inom mp är det partistyrelsens om föreslår ett radikalt program för djurens rätt, i s får medlemmar som föreslår mycket mindre radikala åtgärder veta att man ska vända sig till nämnder som idag fungerar som djurförsökens störta försvarare.
Om de miljöpartistiska ombuden tar sitt ansvar och bifaller kapitlet om djurens rätt i partiprogramsförslaget innebär det en revolution för djurrätten. Våra ambitioner sträcker sig längre än till ord, vi går till handling.
Zaida Catalán
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom