Alexanders tal på klimatdemonstrationen i Stockholm
Mina vänner!
Kul att det kommit så många människor hit idag. Vi är över tusen personer. Det visar tydligt att vi är en folkrörelse att räkna med. Och vi har kommit långt i vårt arbete. Vi har kommit så pass långt så att alla politiker runt om i världen pratar om klimatfrågan. Men vi har inte kommit tillräckligt långt. FN:s klimatpanel säger att vi måste minska våra utsläpp med uppemot 80 procent till 2050 för att de ska nå en hållbar nivå. Klimathotet är vår tids första globala ödesfråga och den löses inte genom en futtig liten klimatmiljard som fördelas ut över tre års tid. Det krävs radikala förändringar och stora satsningar för att en klimathåållbar omställning av samhället ska bli verklighet. Vi har inte vunnit någonting förrän politikerna på allvar börjar gå från ord till handling!
Vi behöver en ny politik - int en ny klimat. Klimatpolitiken måste vara konsekvent och handla om styrmedel som gör att det som är bra för miljön blir billigt och det som är dåligt för miljön blir dyrt. Miljöskatter kostar oss ingenting i jämförelse med vad det kostar framtida generationer om vi fortsätter att släppa ut lika mycket växthusgaser som vi gör idag. Denna insikt borde vara självklar, framförallt nu efter att klimathotet debatterats flitigt i över ett år. Men hur ser det ut i verkligheten?
Jo, vi ser hur förbifart Stockholm byggs för 25 miljarder kronor. Med tanke på de ökade utsläppen kan man inte kalla projektet för någonting annat än en Highway to Hell. Jag skulle vilja fråga regeringen, varför kunde inte dessa pengar ha gått till kollektivtrafiken istället?
Vi ser hur det hittills inte antagits några som helst åtgärder för att minska köttkonsumtionen, trots att köttindustrin och hållningen av boskap står för 18 procent av växthusgasutsläppen.
Vi ser hur flygskatten slopas, trots att flyget spur ut koldioxid.
Och till slut har vi en regering som inte vill se att Sverige blir ett föregångsland på klimatområdet. Jag skulle vilja säga till Fredrik Reinfeldt att om vi ska peka på andra länder och säga att de ska minska sina utsläpp, så måste vi själva ligga framkant! Vi kan inte klaga på Kina och Indien samtidigt som en genomsnittssvenska släpper ut dubbelt så mycket koldioxid som en genomsnittskines och fyra gånger så mycket som en genomsnittsindier.
Ansvaret för att minska utsläppen ligger främst på oss i de rika länderna, för det är vi som släpper ut mest. Att försöka släppa på det ansvaret är ingenting annat än skamligt!
För att vi ska slippa ett nytt klimat fylld av stormar, orkaner, monsunregn, torka och värmeböljor behöver vi inte bara en ny politik och en ny teknik. Vi behöver även en ny livsstil. Och då talar jag inte om att vi ska börja åka med häst och vagn och ha jordat golv, utan det handlar om enkla saker som att flyga mindre och åka tåg mer, som att äta mer vegetariskt och som att åka mer med kollektivtrafiken.
Vi måste vara modiga. Vi måste våga tala om att klimathotet stoppas inte enbart genom ny teknik, utan att det även krävs livsstilsförändringar. Vi måste våga lyfta nya frågor, som köttkonsumtionens klimatpåverkan. Vi måste helt enkelt våga ta ett helhetsgrepp om klimatfrågan.
Klimatfrågan är kanske vår tids största solidaritetsfråga. Det handlar om solidaritet med världens fattiga och det handlar om solidaritet med kommande generationer. Vi får inte fortsätta ha en livsstil som förstör levnadsförutsättningarna för våra barn och barnbarn! Det är jättebra att Sverige ställer internationella krav på minskade utsläpp, men för att kunna göra det med kraft så måste vi själva visa att det går att ställa om till ett klimathållbart samhälle!
En hållbar klimatpolitik är inte bara möjlig, utan helt nödvändig. Vi måste fortsätta kämpa!