Tre unga killar ryter till

Pridefestivalen är i full gång i Stockholm och idag ryter tre unga, gröna killar till på Aftonbladet debatt. Grön Ungdoms språkrör Gustav Fridolin JR, sexualpolitiskt ansvariga Mattias Niskala och språkrör för Lundavdelningen Einar W Hansen ger en kraftfull känga åt samhällets normer och kommer ut som frigjorda unga män för vilka den heterosexuella normen saknar betydelse. Det är för lite queer i politiken, utropar killarna.

Vi är killar. Tre unga, gröna killar. Med allt vad det innebär av normer, krav och föreställningar. Vi föds som små oskyldiga orörda individer men genom värnplikt, karriär, giftermål, bilar, muskler och hockey, formas vi till de vuxna maskulina heterosexuella män vi förväntas vara. Det enda kravet för att erövra etiketten ”manlig” är att slaviskt följa den enformiga manliga könsrollen och den heterosexuella normen. Den manliga könsrollen som dagens samhälle påtvingar alla som råkar ha fötts med ett manligt könsorgan omfattar tre saker; homofobi, våld och objektivering av kvinnor. Konsten att bli manlig är konsten att inte bli kvinnlig, svag eller bög. Manlighet är rädsla för känslor, femininitet och attraktion till andra män. Trots att de flesta killar innerst inne erkänner att känslor är viktigt och att många killar är vackra. Dagens manliga könsroll omfattar tre saker. Den egentliga könsrollen är inte heller större än tre saker, en penis och två kulor.

Vi är killar. Tre unga, gröna killar. Vi protesterar mot samhällets normer. Vi tror inte att kvalitén av att vara en människa utrustad med penis bestäms av hur bra man följer omgivningens snäva ramar. Men framför allt tror vi inte att ”vara en man” är det samma som att vara en heterosexuell, sportintresserad, ekonomiskt obunden karriärmänniska som ser på porr. Det måste helt enkelt ligga mer i att vara den man som man verkligen är. Grön Ungdom vill avveckla den heterosexuella normen. Det är själva grunden i vår sexualpolitik. I första hand är vi alla människor, inte män och kvinnor. Men sexuella etiketter som gay, straight, bi och trans bör inte heller stå i främsta rummet. Det kanske skrämmer många av dem som i dagarna tillsammans med oss besöker Pridefestivalen i Stockholm att vi inte ser dem för deras sexualitet utan för de människor de är. Att vi ser att Prideparaden behövs bara så länge som den heterosexuella normen regerar. Men då får det skrämma, för i vår vision bara festivaler där människor möts just för att de är människor.

Vi är killar. Tre unga, gröna killar. Vi vill bryta könsmönstret. Inte för att vi vill jävlas med reparerande morfar och bullbakande mormor, utan för att könsmönstren inte passar in på oss och på det samhälle som nu växer fram. Ingen av oss har gjort lumpen, vi känner inte självklart attraktion till det motsatta könet, ingen av oss är lockad av bilar, giftermål eller karriär och en av oss tycker inte ens om hockey. Vissa kanske säger att vi inte är riktiga karlar. Men ärligt talat, vi behöver inte känna oss manliga. Och vi behöver inte vara heterosexuella. Vi behöver bara vara oss själva. Problemet ligger inte i oss, utan i de mönster som samhället vill att vi unga män slaviskt ska följa.

Vi unga, killar och tjejer, måste tillsammans se till att bryta de traditionella könsmönstren för att skapa ett samhälle där det enda kravet är att vara sig själv. Vi måste avveckla den heterosexuella normen. Gay, straight, bi eller trans, manlig eller kvinnlig, vad spelar det för roll när det verkligen kommer till kritan? Det är människan, individen och vad hon gör, som räknas och inte vilken etikett andra har stämplat henne med. Vi vet att vi lever i ett samhälle som sätter etiketter. En stark, målmedveten, snygg, hård eller framgångsrik man är manlig. En känslosam, kvinnlig eller mjuk man är bög. Men det finns ingen naturlag som säger att det skulle vara så.

Vi är killar. Tre unga, gröna killar. Vi vill avveckla den heterosexuella normen. Lika självklart som att vi har flickvänner ska det vara självklart att vi har pojkvänner. Lika självklart som att hitta någon att älska livet ut ska det vara att ha flera partners, eller ingen alls. Varje ung pojke måste någon gång i sitt liv konfronteras med manlighetens största hot, att bli bög på riktigt. Det börjar tidigt, ordet bög används som skällsord i killgänget för att markera att det inte är tillåtet att passera gränsen. Man kan undra över killarna på skolgården, tränare Liston och Jan Gillou. Vad är det som är så farligt med en kille som gillar killar? Döljer homofobin egentligen något så simpelt som ett komplex för det egna könet?

Vi är unga män. För oss saknar den heterosexuella normen betydelse. Att vi företräder ett grönt ungdomsförbund, Grön Ungdom, är ingen tillfällighet. Det är för lite queer i politiken, men grön politik är en modern politik som bryter gamla förlegade sanningar. Vi är stigfinnare och vi vill också finna de stigar som Prideparaden vandrar. Det viktigaste med att vara människa är att vara just människa, med olika drömmar, kvaliteter och förmågor, och inget annat.

Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom
Mattias Niskala
Sexualpolitiskt ansvarig i Grön Ungdoms förbundsstyrelse
Einar W Hansen
Grön Ungdom i Lund