Amerikanska presidentvalet speglar Sverige

Då var det, efter rekordlång tid, klart att George W Bush blir USA:s näste president och världens viktigaste person (uppenbarligen alltid en man?), som det sägs. Omräkningen av Kaliforniens avgörande röster borde ha gett tid till eftertanke. Tid att tänka sig de förenta staternas president som världens minst viktigaste person, i vart fall långsiktigt. För vi som är övertygade om att framtidens politiska kraft är en grön världssolidaritet, snarare än en röd eller en blå världsexploatering, tar Gore eller Bush med ro. Mer intressant är det gröna paritets presidentkandidat Ralph Nader som blev en god trea med XXX röster, mer än någon annan grön kandidat i USA tidigare. Nader har samlat en bred rörelse utav Seattledemonstranter, gatuaktivister, miljökämpar, anarkister, Rage against the Machine och Radiohead. I en opinionsundersökning genomförd på webben av DN, med XXXX deltagande, fick Nader xx procent av de svenska rösterna, mer än USA:s nyvalda president Bush. Det har helt enkelt blivit tid för att rikta in debatten på verkligheten, svältande fattiga, en frihandel som ökar fattigdomen, växthuseffekten och ozonskiktet.

Enligt oss spelar presidentvalet egentligen ingen politisk avgörande roll. Utöver vissa små skillnader är de två ”huvudsakliga” kandidaterna, demokraten Al Gore och republikanen Bush, mycket överens vad det gäller marknadsliberal tillväxthysteri, makt åt storföretagen, globalisering, militär upprustning och utarmning av naturresurser. Sett ur svenska ögon är både Gore och Bush i det närmaste att betrakta som högerextremister. De stödjer båda dödsstraff, ser få problem med ett land där 15 procent lever på mindre än en dollar om dagen och tvekar inte att kräva att fler länder i världen ska rätta sig efter den amerikanska ekonomiska politiken. Den ena, Al Gore, har som viceminister kämpat mot Sydafrikas försök att importera billiga bromsmediciner mot aids för att stoppa epidemin i landet. Den andra, George W Bush, har som senator i Texas genomfört fler avrättningar än någon annan senator. Att välja Bush till president hade varit lika politiskt omodernt som att välja Gore. Bush kommer att fortsätta lansera ”the american way of living” som en materiell kapitalism byggd på gammaldags 1800-talsdogmer, lika mycket som Gore skulle ha gjort och precis lika mycket som Clinton, Bush senior och Reagan gjorde.

Det amerikanska partisystemet brukar anklagas för att vara odemokratiskt. Men Sverige ligger kanske inte så långt efter. Med USA som förebild skulle svensk politik lätt kunna sägas bestå av ett vänsterblock styrt av omyndigförklarande LO-byråkrati och tillväxtsocialism och en höger med få politiska motton utöver att man älskar att äga. Båda troendes att allt går att mäta i pengar. Efter Naders seger över Bush i DN:s mätning så kan man då lätt måla upp oss gröna som alternativet. Precis som Nader har vi en politik utav närdemokrati, decentralisering, global rättvisa, långsiktighet, hållbarhet, mindre makt till storföretagen, stoppad ekonomisk globalisering, civilmotstånd och mänsklighetens överlevnad.

Det amerikanska partisystemet är odemokratiskt. Men det svenska är knappt bättre. Det är inte konstigt att människor skyr partipolitiken, då socialdemokratin förespråkar bara några ynka sekunder i arbetstidsledighet och borgerligheten inte för någon egen politik utan bara talar om vad marknaden kräver. Och vad ska man tro om Schyman, hur bra hon än är som människa, när partiet som hon leder inte alls lever i samma ideologi som hon själv. Ibland undrar man varför hon inte tar sina personliga tolv procent och går.

Världen måste någon gång förändras. Precis som valet i USA stod mellan pest och kolera, är politiken i Sverige ett val mellan tillväxtsocialism eller nyliberalism (någon genuin socialism eller liberalism existerar i vår mening inte). Alternativet är det gröna partiet. I USA stoppades Nader från valdebatter och portades från publiken trots giltig biljett. I Sverige smutskastas de gröna av ett sossemaskineri för att vi stått upp för en verklig arbetstidsförkortning. Vi är alternativet.

Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom

Einar W Hansen
Språkrör Grön Ungdom i Lund