Jävlas de bara med oss?
Min väns knoge var blodig i morse. Som den vän man är så frågade jag givetvis vad han hade gjort med den. Han berättade hur han lugnt och stillsamt varit på väg ut ur T-banan när han såg moderaternas reklamkampanj fastklistrad på dörren. När han möttes av orden "Grattis Stockholmare, en kronas skattesänkning" så hade reflexen i hans hand knutit densamma och när han skulle öppna dörren på vanligt vis slog han istället handen blodig.
Nej, det är inte bara skämt med moderaternas reklamkampanj. Men när man varje dag möts av nyheter om utförsäljningar, försenade pendeltåg, entreprenadförfaranden och nollsatsningar på kultur så kan man inte låta bli att fråga sig om moderaternas reklamkampanj: Jävlas de bara med oss? En krona har skatten sänkts. Grattis alla Stockholmare, gratulerar moderaterna. Det är synd om Stockholmarna är min slutsats. Det är synd om Stockholmarna att just de ska få erfara hur viktig den sammanlagda summan sv våra skattekronor är för den offentliga verksamheten. För oss är en enstaka krona däremot av mindre vikt.
Utförsäljningar är i princip inte fel. Men blåa dunster om att de är den enda ideologin för framtiden är en farlig sjukdom. Inom vissa sektorer så klarar säkerligen privata eller kooperativa företag av verksamheten bättre än kommunala. Men då måste givetvis höga krav ställas så att man säkerställer att man inte lämnar över verksamheten i kaosets händer. Som hänt med pendeltågen. Och med vissa skolor. Och kommer att hända om man också säljer ut biblioteken. För visst är det så att vi är ganska eniga om att vissa sektorer i samhället inte ska behöva gå med vinst. Den kulturella vinst som gratis boklån och mångfald av böcker på biblioteken ger är långt viktigare än den likriktning och vinstjakt som en privatisering skulle ge. Däremot är friskolor en viktig del utav ett skolsystem där frihet bör värderas högt, och kanske är det också så att kollektivtrafiken kan skötas bättre av privata bolag. Men det lustiga med hela utförsäljningsbaletten är att den moderata argumentationen handlar om just detta där man, gång på gång, poängterar hur mycket rationellare och ideologiskt bättre det vore om privata aktörer tog över delar, eller nästan hela, den offentliga verksamheten. De eventuella besparingarna är i argumentationen bara en positiv bieffekt. Men när man väl genomför utförsäljningarna så administrerar man hela härligheten (och kanske sitt eget framtida valresultat) i botten, för att suga märgen ur verksamheten ur ekonomisk synvinkel. Och sänka skatten med en krona.
Den moderata kron-kampanjen är nog att se som ett bevis för att man insett hur lågt i kurs man hamnat i den allmänna opinionen. Man har säkert satt sina bästa reklammakare på att snickra ihop en ny kampanj. I sann reklamanda har man då valt att lyfta fram den del av den genomförda blå politiken som allmänheten borde gilla, nämligen skattesänkningar. Men när man ser kampanjen i ljuset av den katastrof i offentlig verksamhet som skattesänkarpolitiken lett till så är det väl bara för de partier som stått för en annan linje att tacka och ta emot när vi som ser kampanjen frågar oss om den är gjord på ren djävulskap.
Egentligen är den nog gjord i största desperation och välmening. Man menar nog inte att min vän ska slå knogen blodig mot dörren i nedgången till tunnelbanan Men kampanjen visar vilka olika världar som våra borgerliga politiker och vi lever i. I deras värld är en kronas skattesänkning värd pendeltågskaos, T-baneproblem och misskötta skolor. I min värld betalar jag gärna en krona mer i skatt om jag får en hygglig utbildning, som jag dessutom kommer i tid till för att pendeltågen från Huddinge går som de ska.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom