Paulsens dubbla tunga

I Norra Skåne den 29/8 bemöter folkpartiets EU-parlamentariker Marit Paulsen min artikel om hennes och hennes partis svek mot konsumenterna i frågan om genmanipulering. Trots att frågan kanske är årtusendets allra viktigaste och i grunden handlar om huruvida det är rätt eller fel av människan att manipulera med livets allra innersta, så gör Paulsen sitt bästa för att få mig att framstå som en lögnare och föra ner debatten till en nivå djupt under det allvar den förtjänar. Politik är inte bara möten, motioner och parlament, drivkraften för oss som är unga i politiken är ofta att vi är heligt förbannade på hur saker och ting ser ut. När jag konstaterade att Paulsen blivit ett röstkreatur åt storindustrin så var jag just heligt förbannad, hur mycket ”påhopp” det än må vara. Och jag är fortfarande förbannad.

”Vem manipulerar vem?”, frågar sig Marit med direkt adress till mig. Sedan skriver hon att hennes arbete med genmanipuleringsfrågan i EU-parlamentet har lett till att man ”före varje avsiktlig genspridning ska kontrollera och utvärdera varje enskild nytillförd egenskap och dess inverkan på andra arter samt på miljön och folkhälsan”. Det låter vackert, men resultatet är fortfarande skrämmande. Med detta ändringsförslag drev Paulsen igenom att man inte skulle förbjuda genöverföring från genmanipulerade organismer till andra växter. Det handlar inte ens om ett totalförbud mot genmanipulering som Paulsen skriver i sin artikel, även om ett sådant kanske varit önskvärt en kortare tid tills kunskapen hunnit ifatt vetenskapen och industrin. Det här handlar bara om att behålla kontrollen över de manipulerade växterna så de inte tillåts spridas fritt i naturen och slå ut de naturliga eko-systemen. Inte ens ett förbud mot antibiotikatåliga gener, som tros ligga bakom de penicillin-resistenta bakterierna, kunde Paulsen och hennes folkpartikolleger tänka sig att rösta för. Så mycket var talet om utvärdering av varje nytillförd egenskap och dess inverkan på folkhälsan värd. Vem manipulerar vem, Paulsen?

Att sedan EU-kommissionen berömt och lovordat Paulsens förslag förändrar ingenting. Bevisar inte det bara mitt påstående, att Marit blivit till ytterliggare en utav de tama eurokraterna i parlamentet och inte den uppkäftiga bondmora hon blev invald för att vara. EU-parlamentet har tidigare varit en någorlunda ansvarstagande institution i unionen som, mot bland andra kommissionen, drivit på för miljöns och konsumenternas sak i frågan om genmanipulering. Tack vare Marit har nu också parlamentet blivit industrins redskap.

Till TT har Marit Paulsen sagt att ”det talas om genmanipulation som om det vore djävulen själv”. Tydligare än så kan man kanske inte visa sin oförståelse för hur viktig frågan egentligen är. Det handlar om ett gigantiskt etiskt ställningstagande om huruvida människan verkligen har rätt att korsa arter som naturligt aldrig skulle kunnat korsas med varandra. För det är inte, som Marit också påstår för TT, så att ”varje hund hade sett ut som en spets om vi varit där och manipulerat”. När människan avlat fram hundraser så har man gjort det i enlighet med naturens uppsatta ramar och regler, man skulle aldrig kunnat korsa en morot med en labrador för att få en vackrare färg på hunden. Men med genmanipulering sätter man idag in fiskgener i tomater för att göra de tåligare mot frost. Ingen vet vilka hälsoeffekterna kan bli, men redan idag pekar forskare på farorna med kraftiga allergier och andra farliga sjukdomar. Konsekvenserna för miljön är också de stora och skrämmande, en stark genmanipulerad organism fri i naturen riskerar slå ut de svagare naturliga och den biologiska mångfalden sätts på spel. De som idag odlar genmaten är ofta samma som tillverkar kemikalierna och bekämpningsmedlen som skapar problem i naturen. Företaget Monsantos sojaböna tål bara deras eget bekämpningsmedel Roundup, som är känt för att skapa skador på lever, arvsanlag och spermieproduktion. Därför är det sant som jag skrev i min första artikel att i Paulsens framtid där kontrollen släppts över de genmanipulerade växterna så kan vi se fram emot att tvingas äta soja som kräver bekämpningsmedel erkänt för att skapa stora hälsoskador. Kanske är det detta som Paulsen kallar skräckpropaganda. Jag är ledsen om jag skrämmer dig, men det här är ingen skräckpropaganda, Marit, det här är den bistra men ack så sanna verkligheten.

Marit Paulsen avslutar sin artikel med att ge mig rätt på att försiktighetsprincipen och sunt förnuft måste råda över genmanipuleringspolitiken. Min slutsats av detta har hon däremot svårare att ta till sig. Det krävs idag ett tillfälligt stopp, ett moratorium, för genmanipulerad mat. Vi vet fortfarande inte vad som kan bli konsekvenserna av genmanipuleringen på längre sikt. De rapporter och scenarier vi får presenterade oss pekar på miljökatastrofer och hälsoepidemier. Därför måste kunskapen hinna ifatt vetenskapen och industrin. Paulsen skriver att hon är beredd att ställa upp på ett ”framtida moratorium som ett sätt för oss att kunna dra i nödbromsen, analysera och diskutera frågan”. Men varför införa ett moratorium i framtiden, när de genmanipulerade växterna släppts lös av EU-parlamentariker som Paulsen så är det ju alldeles för sent för att analysera eller diskutera. Man kan knappast dra i nödbromsen när tåget har spårat ur, eller naturen fylls av labratorieskapade biologiska missfoster. Då är ju skadan redan skedd. Utan att vi har någon överblick över konsekvenserna.

Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom