Demokratiska rasister - demokratins nya ansikten?
...eller det underskattade hotet ifrån kostymrasisterna i våra folkvalda församlingar!
Rapport om kostymrasismen i Sveriges folkvalda organ.
Av Grön Ungdom, Miljöpartiet de Grönas ungdomsförbund.
1 Inledning
1.1 Varför så tyst om vår egen folkvalda extremhöger?
På senare år har uppmärksamheten i massmedia kraftigt ökat kring de olika högerextrema och populistiska partierna som vunnit mark ute i EU-länderna. Frankrike, Italien och senast Österrike har utpekats som ny hemvister i västvärlden för extrem högerpolitik. Härom råder heller ingen tvekan om att det finns anledning att känna oro. Något som däremot upprör och förvånar oss i Grön Ungdom, är med vilken slentrian som man väljer att behandla våra svenska exempel på extremhöger. I alldeles för liten utsträckning vågar vi ta debatten om den svenska kostymrasismen, som tågat in i ett stort antal kommunfullmäktigeförsamlingar och i en av våra nybildade regioner.
I valet 1998 så tog Sverigedemokraterna åtta mandat i fem fullmäktigeförsamlingar (Dals-Ed, Haninge Höör, Sölvesborg och Trollhättan) och i nästan varenda kommun i Skåne så finns det lokala rasistiska missnöjespartier representerade. Vi minns också hur Ny Demokrati fick drag under galoscherna och tågade in i den svenska Riksdagen 1991. Idag har deras främlingsfientliga och inhumana politik tagits över av andra etablerade krafter i riksdagen, men det var tack vare ett intåg ifrån högerpopulistiskt håll som legitimitet skapades för dagens omänskliga flyktingpolitik. I vårt sydligaste landskap samlades i regionvalet 1998 femton lokala högerpopulistiska partier under samlingsnamnet Skånes Väl. Skånes Väl lyckades med bedriften att ta sex mandat i regionfullmäktige, vilket gav dem en viktig vågmästarroll. De borgerliga partierna i regionfullmäktige legitimerade Skånes Väl i en valallians och främlingsfientligheten har idag en förankrad maktposition i regionen.
Flera bedömare anser att Skånes Väls intåg och legitimering har bäddat för en tävling i inhumana åsikter som flera partier i Skåne idag deltar i. Det här är också den främsta slutsatsen i vår rapport; att de svenska högerpopulisternas politik sporrar och lockar de etablerade partierna att skärpa sin syn på flyktingar i syfte att locka tillbaka högerpopulisternas väljare. Det är framförallt detta faktum som gör att våra svenska varianter av högerpopulistiska partier inte är maktlösa och därför är det viktigare än någonsin att våga ta debatten och öppet diskutera frågan om rasismens plats i våra lokalparlament.
Frågan som Grön Ungdom ställer sig är helt enkelt varför det är så tyst om vårt eget växande problem med "demokratiska rasister"? Demokratiska rasister har skaffat sig en maktposition i vårt land som vi ej får blunda för och det är dags att väcka debatten!
Syftet med rapporten är att ta tempen på det mångkulturella Sverige och om våra politiker klarar av att anpassa sig till samtiden eller om de är rädda för den samma. Vi vill även belysa vad kostymrasisternas intåg har betytt för de etablerade partierna i fråga om att genomföra inhuman flyktingpolitik. Vi försöker även att ta upp en del av de faktorer som ligger bakom att demokratiska rasister vinner mark, och att väljare köper deras budskap, eller i vart fall lyckas hitta svepskäl för att rösta på dem. Vi hoppas också få igång debatten om hur media med flera skapar utrymme för de tankar och idéer som lokala och nationella högerpopulistiska partier använder sig av.
Orden "rasism" och "kostymrasism" används flitigt i den här rapporten. Orden är egentligen missvisande, då de kommer från ordet "ras" vilket vi sedan länge vet inte existerar i människosläktet. Men en rapport bör bygga på de ord som faktiskt används för att beskriva saker. Och de som hetsar mot vissa folkgrupper, oavsett om de precis klarar sig innanför lagens ramar eller vill kasta ut tusentals människor ur landet, kan knappast, med något ord, beskrivas rättare än med just ordet rasister (i en betydelse som gör sig allt mer gällande; att man förespråkar åtskillnad mellan mänskliga "raser" och ser "rasblandning" som något som till varje pris måste motverkas). Den vardagliga termen för rasister som ikläder sig kostym och marscherar in i folkvalda sammanhang är kostymrasism, och det är också den term vi använder oss av. I kapitlet "Budskapet" förklarar vi också närmare hur vi kan använda termen rasism.
Grön Ungdom är ingen gigantisk organisation med stor stab utav människor som forskar och formulerar åt oss. Vi baserar vår verksamhet på något så ovanligt som ren idealitet, och därför kan vi inte heller göra anspråk på att presentera en heltäckande rapport. Men vi gör anspråk på att presentera en viss form av kartläggning över vad som egentligen håller på att ske i konungariket Sverige, bemöta argument från yttersta högerkanten och kasta in en brandfackla i debatten. Vi tänker utdela kängor och hoppas att de skall kännas och ge en tankeställare!
2 Vad högerpopulisterna har inneburit för politiken
2.1 Vad som högerpopulisterna har uträttat i fullmäktigeförsamlingarna - exemplet Sverigedemokraterna i Trollhättan
Vid en första granskning kan man få intrycket av att den demokratiska högern är maktlös och ej har någon möjlighet att påverka politiken i stort. Men det är inte den bild som Grön Ungdom väljer att ha.
Granskar man motioner och förslag, som exempelvis Sverigedemokraterna lagt, så får man bilden av att de är ofarliga och på gränsen till "gulliga" inslag i de folkvalda församlingarna. Som exempel kan nämnas motioner som "Inför klassmorfar i skolan" (vilket flera andra partier runt om i landet driver, däribland Miljöpartiet) som Sverigedemokraterna i Höör motionerat om. Andra exempel är "Parkeringsskiva i centrum" och "Obligatorisk simskola" som SD:s ledamöter i Trollhättans kommunfullmäktige lagt.
Men det är också just i Trollhättan som man kan hitta ett av de få övertydliga exemplen på vad SD som parti egentligen sysslar med. Sex år efter moskébranden väljer Sverigedemokraterna i Trollhättan att lägga en motion om att folkomrösta om invandringen. Deras faktiska yrkande kan verka ofarligt: "Vi yrkar att i demokratisk ordning, en folkomröstning skall få avgöra om vi skall ha ett fortsatt avtal med integrationsverket". I motionens brödtext finns däremot en del klassiska exempel på hur man från yttersta högerkanten sätter vissa offentliga verksamheter, utan koppling till varandra, i motsatsförhållande till varandra. Där kan man bland annat läsa: "Vård omsorg och skola blir lidande på grund av en massimport av arbetslösa, det är helt klart. Det kanske bör påpekas att vi inte använder oss av ordet flykting, på grund av att bara en liten del av de invandrare som erhåller permanent uppehållstillstånd är så kallade konventionsflyktingar. Ekonomiska emigranter som får uppehållstillstånd är det klart vanligaste." Här låter man klassiska myter och fördomar, som är alltför vanliga i samhället, bli kommunpolitik. Först och främst så hävdar man att de stora bristerna inom skola, vård och omsorg är orsakade utav invandringspolitiken eller som de själva säger: "massimport av arbetslösa". Därefter lägger man dessutom till en mening om att den stora majoriteten av de flyktingar som vi tar in idag är "ekonomiska emigranter".
Ovanstående visar klart och tydligt på enorm okunnighet. Det är politiska, om än felaktiga, beslut som skapat ett samhälle där de personalkrävande arbetsplatserna inom den offentliga sektorn (skola, vård och omsorg) idag brottas med stora problem. Därutöver väljer de att beteckna majoriteten av dagens flyktingar som felaktigt. Det är sant att en stor del av de få som Sverige idag välkomnar inte är konventionsflyktingar. Skälet till detta är det dock få högerpopulister som talar om, för det är nämligen den skärpta flyktingpolitiken som lett till att antalet konventionsflyktingar som kommer till Sverige minskat. Istället blir en hög procentuell del av dagens invandring "anhörighetsinvandring", och även kring detta finns idag så stora krav att det är ytterst felaktigt att döma anhöriginvandrare som "ekonomiska emigranter".
Låt oss illustrera var SD:s argumentering faller med ett konkret exempel. En man ifrån Iran kom till Sverige för 10 år sedan. Han kom hit som konventionsflykting. När han flydde fick han på grund av direkt livshot ge sig av i största hast. Kvar blev hans fru och ettåriga dotter. Hans fru och dotter lyckas ett par månader senare ta sig ur landet och hamnar i ett flyktingläger i ett grannland i mellanöstern. Efter en alltför lång handläggningstid får mannen slutligen ett permanent uppehållstillstånd och påbörjar då det mödosamma arbetet med att försöka få träffa sin fru och sin dotter. Mannen får själv stå för alla kostnader för att få sin familj till Sverige. Hans fru och barn räknas inte som konventionsflyktingar eftersom de inte anländer på grund av att deras liv var direkt hotat. Att mannens liv var direkt hotat spelar ingen roll. Enligt SD så är dessa två nya flyktingar inga egentliga flyktingar, utan endast "ekonomiska emigranter".
Den enorma okunskap och ovilja att inte ta reda på fakta är grunden till Sverigedemokraternas och andra främlingsfientliga partiers syn på landets befolkning med utländsk bakgrund, och också grunden för den politik dessa partier för. Exemplet i Trollhättan är ett glasklart exempel på när Sverigedemokraterna använder antingen sin egen eller andras okunskap som drivkraft i sin vilja att sluta ta emot invandrare till kommunen. Oviljan har inte heller backning i några hållbara ekonomiska argument, då invandrare som kommuner tar emot, via avtal med integrationsverket (kontraktsinvandrare), sällan är en kostnad på grund av den ganska höga ersättning integrationsverket betalar ut för varje mottagen flykting. De enda drivkrafterna är alltså okunskapen och intoleransen.
2.2 Den stora faran - hur etablerade partiers politik skärps - Exemplet Skånes Väl
Den stora faran för de kommuner som har högerpopulistiska partier i fullmäktige ligger dock på ett annat plan än vilka motioner som partierna lägger fram. Högerpopulisternas möjlighet att ta sig in i de folkvalda församlingarna sporrar tyvärr de etablerade partierna att försöka vinna tillbaka de väljare de förlorat till yttersta högerflanken, vilket leder till att de etablerade partierna skärper sin inställning till invandringen. Detta visar sig ha skett oavsett hur mycket man lovat att sluta upp tillsammans mot det hot mot demokratin som de partier vi diskuterar innebär.
Som vi nämnde i inledningen så samlades 15 stycken lokala högerpopulistiska partier i en sammanslutning till det skånska regionparlamentet i valet 1998. Sammanslutningen fick namnet Skånes Väl och erhöll sex mandat i regionparlamentet och en suppleantplats i regionstyrelsen. Direkt efter valet påbörjades en kohandel av sällan skådat slag som slutade med att de fyra borgerliga partierna och Skånes Väl ingick i valallians. De halvhjärtade försök som gjordes av flera av de borgerliga rikspartierna, för att förmå regionala partikamrater att finna en annan lösning som innebar en bättre start för den nystartade regionen, bemöttes bara med fnysningar och ilska. Efter Skånes Väls inträde i det regionala parlamentet och garanterande av makten till den borgerliga majoriteten så har de borgerliga partierna i regionen klart skärpt sin syn på invandrar-, flykting- och integrationspolitiken. En regional politiker, som inte vill ställa upp med sitt namn, från det största oppositionspartiet, Socialdemokraterna, uttrycker det såhär: "Sedan samarbetet med Skånes Väl inleddes så har moderater och andra i majoriteten öppet utryckt nedvärderande saker om invandrare i offentliga sammanhang som de aldrig tidigare har gjort. En öppen jakt på högerextremisternas väljare har börjat. Det känns som att de vågar ge sig hän sina fördomar i och med samarbetet snarare än att det är något som tillkommit nyligen. Skånes Väl har gjort det politiskt korrekt att basera sin politik och människosyn på fördomar." Sett med lite utanförperspektiv ger det en skrämmande bild. En ledande oppositionspolitiker i ett av Sveriges största län beskyller sina politiska motståndare i det näststörsta partiet för att driva politik på samma fördomar som en allians där bland annat Sjöbopartiet ingår gör. Och att Pierre Schori, från hans eget parti, tidigare talat om "ekonomiska migranter" på ungefär samma sätt som Sverigedemokraterna i Trollhättan gör att man hisnar.
2.3 Den stora faran - Exemplet Ny Demokrati
Ett ytterligare skrämmande exempel är det om vad Ny Demokrati faktiskt innebar för den svenska flyktingpolitiken. I valrörelsen 1991 kom det konkreta beviset på att missnöjet i landet var så stort att cirka sex procent av medborgarna var beredda att rösta på ett parti som ohejdat fick basera sin politik på myter och fördomar. Allt som behövdes var två starka ledargestalter och att partiet fick ett osedvanligt stort mediautrymme där de relativt ogranskat fick redovisa falsk statistik kring flyktingkostnaderna. Statistiken förblev sedan ogranskad av media i år efter det att partiet tagit sig in i riksdagen. NyD betraktades till en början inte som rumsrena och Bengt Westerberg (fp) vägrade som bekant att ens sitta i samma soffa under TV:s valvaka. I den borgerliga regeringen var däremot folkpartisterna med om att legitimera det nya partiet. Även om NyD under sina fyra år i riksdagen inte lyckades uträtta något av vikt så satte partiets blotta närvaro skräck i de etablerade partierna som började inse deras egna väljares missnöje. Precis på samma sätt som att miljöpartiets blotta närvaro i beslutande församlingar lett till miljöbeslut som annars inte skulle tagits, så pressade Ny Demokrati politiken bort från varje uns av humanism. Istället för att seriöst bemöta Wachtmeister och Karlsson, på allvar granska den statistik och ölbackspropaganda de spred till svenska folket och opinionsbilda mot intoleransen så började de etablerade partierna tävla på de nya parlamentarikernas villkor. Gamla begrepp som solidaritet och humanism fick stiga åt sidan då nästan alla verkade vilja trängas på Ny Demokratis flyktingfientliga soffa. När Wachtmeister spydigt kontrade Westerbergs invit till den politiska mitten med att det redan var fullt där så tänkte han knappast på att även yttersta högerkanten i flyktingpolitiken började fyllas. Och där har det varit fullt sedan dess, då tog vi nämligen de sista stegen på vägen från något som går att likna solidaritet till rent flyktingförakt. Få vågar stå för en öppet generös flyktingpolitik och få talar om att fri invandring borde vara målet. Detta i skräck för väljarna. Det är ett väljarförakt utan like att tro att humanismen inte lättare går att finna bland väljarna än bland politikerna.
Resterna av Ny Demokrati är sällan sena med att påpeka att den flyktingpolitik de förespråkade har genomförts på nästan alla punkter. Tyvärr har de här, för ovanlighetens skull, alltför rätt. Skärpta visumkrav, tillfälliga uppehållstillstånd, en mängd åtgärder för återvandring, allmänt skarpare asylregler, upphävandet av krigsvägrare som politiska flyktingar och restriktivare anhöriginvandring är några exempel. Detta har skett i sådan tystnad och, då det väl diskuterats, med så slipad retorik att de flesta inte minns att det var precis det här som NyD ville med sin flyktingpolitik. Än värre är att syftet för införandet av dagens politik har varit exakt samma syfte som nydemokraterna en gång hade, färre flyktingar i Sverige. Pierre Schori lade för den socialdemokratiska regeringens del fram ett förslag om ny utlänningslag 1996. Med stöd från moderaterna och centerpartiet röstades den igenom i riksdagen och den innebar en direkt inhuman syn på utomeuropeiska människor. Pierre ordnade biffen åt Ian och Bert. Att (s) fick stöd från just (m) är anmärkningsvärt med tanke på den hårt kritiserade massflyktsproposition som samma partier försökte pressa igenom tidigare i år, men tack och lov misslyckades med.
Erfarenheten säger oss vad ett högerpopulistiskt parti kan ställa till med, även om det sker indirekt. Sett i ljuset av det är det direkt vådligt att sådana partiers intåg på den kommunala arenan underskattas på samma sätt som idag.
3 Högerpopulisternas budskap
3.1 Det dolda men ändå så uppenbara budskapet - Sverige är så fantastiskt att alla andra kulturer är FEL!
En utav de tyngsta frågorna när man diskuterar högerpopulisternas del i den svenska politiken är självklart vilket budskap de för fram. De lokala högerpopulistiska partierna är inriktade på "hembygdens frågor" (detta är ett vanligt uttryck inom den svenska högerextrema rörelsen. En av Sverigedemokraternas senaste utbrytarfalanger kallar sig själva för Hembygdspartiet och håller kongresser med teman som "för ett fritt, vitt Sverige"). Gemensam nämnare för de allra flesta utav dessa partier är ändå att de spelar på människors osäkerhet och rädsla för det okända. Deras retorik är oftast inte uppenbart rasistisk i det avseendet att de uttryckligen säger att människor med utländsk härkomst, religion eller kultur är mindre värda. Däremot så handlar den uteslutande om att framhävda det egna behovet av samhällsresurser och att, mot logiska argument, hävda att detta står i motsatsförhållande till att låta människor med utländsk härkomst ha samma rättigheter. Synen på sin egen lokala och nationella kultur är också av det slaget att man höjer värdet av kulturen till den grad att alla andra kulturella inslag blir "mindre värda". Man utnyttjar missförhållanden i samhället i övrigt som bevis på att invandringen är fel. Ett exempel på det är påståendet att anledningen till att flera "svenskar" fortfarande har det ekonomiskt svårt och känner otrygghet beror på invandringen. De använder den ökande brottsligheten och otryggheten som verktyg där de med generaliserande metoder hävdar att invandrarungdomar begår brott på grund av "kultur" snarare än på grund av sociala missförhållanden.
Sverigedemokraternas partiprogram är fullspäckat av vackra ord om den svenska och den nordiska kulturen. Den tyngsta frågan är icke oväntat flyktingpolitiken. Titeln på det avsnitt som behandlar flyktingfrågor är "Sätt stopp för utvecklingen av det mångkulturella samhället". Här kan man hitta meningar som "Stoppa massinvandringen och starta ett återflyttningsprogram för icke assimilerade invandrare!". Politiken som de förespråkar går dels ut på att Sverige sägs ha tagit emot för många invandrare (en åsikt som också Göran Persson tyvärr framlade för att sedan dementera), och dels på att vi skall skicka tillbaka dem som inte är tillräckligt "svenska".
Uttrycket "icke assimilerad" är väldigt löst skrivet och ingen definition finns att utläsa någonstans. Vad det betyder i verkligheten kan man fundera över. Är man "icke assimilerad" om man ej äter skinka till jul, sill och potatis till midsommar eller kanske inte ens firar midsommar överhuvudtaget? Är en invandrare "icke assimilerad" om han eller hon väljer att tala sitt modersmål i hemmet? Ovannämnda tankegångar är enligt vår mening fruktansvärt inskränkta och klart frihetsföraktande. SD talar alltså om att återflytta dessa "icke assimilerade" invandrare. Om de då syftar även på människor med svenskt medborgarskap men med utländsk härkomst, så är politiken dessutom ett brott mot internationella konventioner. Det är SD och inte invandrarna som skall avgöra vem som är assimilerad, vilket innebär tvångsförflyttning, och det känns överflödigt att i ord beskriva hur ovärdigt och inhumant det är.
Det kan tyckas onödigt av oss, att här beskriva och bemöta dessa tankefel hos den yttersta extremhögern, men det är just här vi menar att en del av problemet ligger. Idag är det knappt någon som bemöter dessa argument, trots att det är "bärarna" av denna politik som tagit plats på kommunfullmäktigestolar runt om i landet. Även om de olika kommunala högerextrema partierna skiljer sig i inriktning så är retoriken likadan som den som finns att hitta i Sverigedemokraternas program. Historiskt är det inte svårt att jämföra med debatten i trettiotalets Tyskland. Där var det judarna som sög ut samhället och tog de resurser som av ärftlig rätt skulle tillfalla "äkta" tyskar. De svenska högerpopulisterna ser alla invandrargrupper som de som hindrar "äkta " svenskar från att ta del av sina rättmätiga samhällsresurser. Och på precis samma sätt som Nationalsocialisterna i Tyskland så hävdar de generaliserande principer som bevis på hur invandrare är.
Enkelt uttryckt så går det hela ut på missnöje, användande av fördomar, generaliserande och fördömande på grund av ett fåtal människors handlingar. Det är det som tagit plats i våra beslutande församlingar. Och sakpolitiskt så driver de bara en politik lite över gränsen av den inhumana flyktingpolitik som socialdemokrater och moderater i snart ett decennium har drivit. Många är definitionerna utav den politik som våra svenska högerpopulistiska partier för fram.
Men knäckfrågan för Grön Ungdom är om det överhuvudtaget spelar någon roll om man kallar sig för rasist eller inte när politiken syftar till att slänga ut människor med utländsk härkomst. För oss är svaret simpelt, nej. Grön Ungdom struntar högaktningsfullt om Sverigedemokrater eller andra kallar sig för rasister eller inte. Deras huvudtanke och politik är just att tydligare definiera ett två tredjedelssamhälle där invandrarna utgör den icke önskvärda tredjedelen. När deras definition av icke önskvärd avgörs på grund av hudfärg eller sexuell läggning så väljer vi att kalla dem rasister oavsett deras egen definition. Det är med denna bakgrund som vi med skräck ser hur etablerade politiker väljer att köpa högerextremernas garantier om att de inte är rasister och sedan inleder samarbete med dem.
4 Skuldbörda
Vårt sätt att ta tag i frågan handlar inte bara om att finna orsakerna och grogrunden till att rasismen marscherat in i parlamentarismen. För att föra diskussionen framåt måste vi också klart fördela en skuldbörda. Inte för att vi tycker det är roligt att fördöma någon. Utan för att det krävs att någon tar bladet från munnen och pekar finger enbart i syfte att skapa förändring. Vi tänker inte tveka att kritisera där det är befogat. I rapporten har mycket av skulden lagts, och det med rätta, på de etablerade partierna och deras val att anamma de högerextrema åsikterna. Men det vore orättvist att inte också nämna dels den svenska jantelagskulturens och dels medias skuld i det hela. Därför delar vi i detta kapitlet ut de kängorna.
4.1 Kollektivism och jantelag - en svensk tradition
Sverige har som nation en kollektiviserande kultur där man varit van att generalisera och fördöma på grund av klasstillhörighet, kultur, religion eller något annat ovidkommande och därför finns det här en grogrund för fördomsbaserad politik. Vi har dessutom ett djupt rotat jantelagstänkande där vi ogärna får tro att vi är något och där man gärna skall vara så vanlig som möjligt. Det är uppenbart att det i ett jantelagsland finns lite plats för en muslimsk afrikan med traditionell klädsel. Acceptansen finns inte i en kultur där du skall vara så "normal" som möjligt. Kollektivismen och jantelagen kommer ifrån en lång kultur av socialdemokratiskt styre. För att citera Per Albin Hansson i det berömda riksdagstalet där han lanserade folkhemstanken, "Folkhemmet kräver likriktning". Likriktning och kollektivism är i dagens mångkulturella samhälle något oerhört destruktivt. Det går inte att eftersträva likriktning i ett samhälle med så stor mångfald som det svenska och vi tror inte ens att det är eftersträvansvärt.
Problemet ligger i att mycket i den klassiska socialdemokratiska politiken idag skapar negativa relationer till människor med annorlunda kultur och ursprung. Ett andra citat av Per Albin Hansson, "Sverige åt svenskarna och svenskarna åt Sverige", illustrerar det. Detta är ett citat som, sett i den tidens ögon, säkert inte verkade särskilt farligt men som idag är att betrakta som ultra-nationalistiskt. Kollektivism kan vara ett enkelt sätt att beskriva ändringar som behöver göras, det är ett enkelt och smidigt sätt att visa på problem och var problemen har sitt ursprung. Men kollektivism kan så lätt användas till något negativt och därför är det viktigt att bryta sig ur det jantelagstänkande som det ofelbart leder till, och som Sverige är ett typexempel på. Kollektivism är skadligt då det generaliserar och fördömer oskyldiga individer. Vi ser det som vår politiska huvuduppgift för att skapa förståelse och uppskattning av mångfalden. Det är inte minst arbetarrörelsen som måste ta tag i arbetet med att bryta jantelagen. Därför hoppas Grön Ungdom att även de kommer att hjälpa oss att lansera en anti-jantelag som kan genomsyra hela vårt samhälle. Det skall vara okej att vara speciell, annorlunda och en del av mångfalden.
4.2 Media ger myter och fördomar nytt liv
"Jag vill tacka media från djupet av mitt arsle". Citatet fälldes utav Nick Faldo när han 1992 vann British Open i golf. Han summerar den känsla av björntjänst som den sensationsjagande journalistiken kan ge i sin förenklade beskrivning av samhället. Mycket utav anledningen till att högerpopulisterna vinner mark är att det är alldeles för lätt att köpa myterna och fördomarna som de sprider. Ta som exempel ett gäng ungdomar som begår brott som skapar rubriker i kvällspressen. Kvällspressen lägger då ofelbart stor tyngd på om just dessa ungdomar har föräldrar med utländsk härkomst. De etablerade medierna spelar därmed högerpopulisterna i händerna då dessa får chans att hävda att detta visar på att alla invandrarungdomar är potentiella brottslingar och att det handlar om kulturella skillnader. De sociala skillnaderna glöms helt bort.
Under 1999 så var det ett ordentligt mediauppbåd kring det faktum att högerextrema rörelser återigen använde sig av extremt våld för att få sin vilja igenom och att tysta kritiker. Den här gången så var det inte svarta killar från Klippan eller homosexuella judar från Göteborg som blev drabbade utan även svenska fackföreningsaktiva och journalister. Mediasverige tog upp stridsyxan och gav sig in i kampen. Resultatet var en samlad artikel serie med titeln "Hotet mot demokratin". I artikelserien publicerade man namn och bilder på ett stort antal människor från extremhögern som varit dömda för diverse våldsbrott. Detta initiativ kan diskuteras, men frågan vi vill ställa är om media i allmänhet och kvällspressen i synnerhet är medvetna om att de varje dag publicerar artiklar där de sätter samma stämpel på alla utav utländsk härkomst (precis som de som fanns med på de foton de publicerade önskar att de ska göra). Media ger varje dag ut nyheter vinklade på det sätt som förstärker allmänhetens fördomar gentemot människor med utländsk härkomst.
Anledningen är enkel. Genom att inte vara alltför uppkäftig och passa in i människors fördefinierade mallar om hur verkligheten runt omkring dem ser ut säljer man fler lösnummer. Ett lysande exempel på det vi pratar om är när en tidning i södra delen av landet lanserade en nyhet med följande rubrik "Muslim dödar hustru: Hon var en dålig muslim!". I artikeln kunde man läsa att mannen som dödat sin hustru låst ute barnen på balkongen för att i fred kunna misshandla och kniv hugga sin hustru till döds. Man beskrev grannars reaktion och polisens syn på saken. Man passade också på att citera förövaren ifråga då han säger att han utförde mordet på sin hustru för att hon var en "dålig muslim". Den kulturella och religiösa tillhörigheten för förövaren var helt klart den huvudpunkt som man tryckte på i artikeln. Intrycket som gavs från artikeln var sammanfattningsvis att mannen dödat sin hustru därför att mannen tillhörde en speciell kultur och religion. Hustrun hade då brutit mot vissa utav dessa kulturella och religiösa regler och mannen ansåg då att han hade rätt att utföra dådet. Läsarnas känsla av främlingskap och oförståelse samt rädsla gentemot muslimer kan enbart ha ökat.
Det fanns en del fakta som inte nämndes i artikeln. Mannen ifråga var sedan tidigare dömd för misshandel av sin hustru, och hade precis avslutat en behandling för sina drogproblem. Han hade dessutom blivit utesluten från det lokala Islamiska förbundet och hans vänner och släkt (med andra ord hans kultur) hade redan tidigare tagit avstånd från mannen på grund av hans våldsamma beteende. Dessa faktorer borde vara minst lika intressanta utifrån ett kriminaljournalistiskt synsätt. Det är inte enbart ett typexempel på osedvanligt patetisk och usel journalistik utan dessutom ett klart exempel på hur omdömeslöst media i Sverige sprider vidare myter, fördomar och därmed går extremhögerns ärenden.
Detta är bara ett utav många fall. En annan rubrik vi hittat är "Kosovoalbaner står för flest inbrott i länet". Rubriken i fråga stämmer, om man begränsar statistiken att enbart gälla invandrargrupper, men totalt sett står svenskarna i länet för flest inbrott. När blev det så viktigt att sälja lösnummer att tidningsmedia inte tvekar att skapa större främlingskap och fördomar i samhället?
Grön Ungdom anser att media i allmänhet och kvällspressen i synnerhet borde ta ett större ansvar som spridare av nyheter och agera seriöst. Man borde internt initiera en kampanj för att sluta sprida generaliserande och diskriminerande nyheter som är på gränsen till osanna. Det behövs mer mångfald och mindre enfald på nyhetsredaktionerna i landet.
4.3 Skolorna och universiteten är alltför flat mot högerpopulismen
I flera utav Sveriges kommuner talar man idag om att skolan enbart ska fokusera sig på att lära ut. Det låter vackert, men det döljer en obehaglig syn. I skolan, där unga människor formas, ska det givetvis finnas plats för att också diskutera frågor om etik, upplevelser och anti-rasism. En rundringning till svenska grundskolor, som Ekot gjort, visade att varannan skola har några problem med rasism och främlingsfientlighet. På var femte tar sig den högervridna extremismen större proportioner än klotter och glåpord. I dessa tjugo procent av den svenska skolvärlden ser vi en farlig brun verklighet formas. En verklighet där nuet blir lika förfärligt för många elever med utländsk bakgrund som skrivningarna om förintelsen i historieböckerna.
En ny undersökning från Röda Korset slog fast att 65 procent av landets högstadie- och gymnasieelever sällan eller aldrig diskuterar främlingsfientlighet i skolans värld. Med en sådan skola är det inte märkligt att väljarna går på den värsta bristen på logik, fakta och humanism från högerpopulisterna. Varenda skola och varje lärare måste öppet ta avstånd från rasismen och olikfientlighetens yttringar. Från politiskt håll måste man se till att initiera en diskussion även i skolan. Idéer om särskilt skolämne eller att diskussionen tas upp övergripande får inte förkastas. En idé som Grön Ungdom för fram är en samlad temavecka om rasism, förslagsvis krig den 9:e (Kristallnatten) och 12:e (Björn Söderbergs dödsdag) november, på landets samtliga utbildningsinstitutioner. Då är det viktigt att belysa alla delar av rasismen, och inte vara rädd för att även ta en grundlig diskussion kring kostymrasismen.
De senaste hoten i universitetsvärlden från Nationaldemokratiska Studentföreningen visar klart på behovet av att man också på universitet och högskolor talar om rasism. Nationaldemokraterna är en organisation nära kopplad till Sverigedemokraterna som blev rikskänd när de, med okänd partibeteckning, lyckades få in en av sina medlemmar i Lunds tekniska högskolas fullmäktige. När hans åsikter avslöjades tvingade studenterna fram nyval och han fick avgå. Nu har Härnösands studentkårs ordförande Niclas Wellsten utsatts för hot från samma organisation som önskar att få använda skolans lokaler. En temavecka kan inte stoppa de här problemen, men den kan visa att utbildningssverige reser sig emot hot, våld, anti-humanism och rasism.
5 Stoppa Olikfientligheten
Det är dags att vi nu stoppar olikfientligheten, och visar att det inte är acceptabelt när fördomarna kliver in i de beslutande församlingarna. Det gör man dels genom att lyfta en diskussion och en folkligt förankrad debatt om kostymrasismen, och det vill vi åstadkomma med den här rapporten. Men det krävs också konkreta politiska beslut. Därför vill vi avsluta den här rapporten med ett åttapunktsprogram som kan genomföras som en start för en politik som kännetecknas av humanism och solidaritet istället för intolerans och förakt. Som, istället för detta eviga anpassande, ger svar på tal åt Sverigedemokraterna och Skånes Väl.
1. För en generös flyktingpolitik. Sverige har råd med generositet. Barnkonventionen ska i alla juridiska sammanhang rörande flyktingar stå över andra internationella avtal. Flyktingbegreppet ska vidgas till att omfatta alla som flyr undan krig, svält, miljöförstöring och diskriminering. Den som har väntat i över ett år på asyl bör automatiskt ges uppehållstillstånd och en asylsökande ska ha rätt till ett första besked om sitt fall inom ett halvår. De flyktingar som gömmer sig idag ska ges amnesti. Som asylsökande ska man även ha rätt att lönearbeta. För oss är inte integration detsamma som att personer med utländsk bakgrund ska anpassa sig till det svenska samhället. Integration innebär för oss att alla medborgare får ett jämbördigt deltagande i samhällets verksamhet. Det mångkulturella samhället kännetecknas av valfrihet och samverkan istället assimilering där personer med utländsk bakgrund ensidigt förväntas anpassa sig till det svenska samhället. Personer med utländsk bakgrund ska få samma rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt. Samtliga hinder som en människa av utländsk härkomst kan stöta på i Sverige måste undanröjas.
2. Kommissionsgranska 90-talets flyktingpolitik. Det är dags att utreda hur 90-talets väg från solidaritet till flyktingförakt kunnat vara möjlig. Fallen med flyktingbarnen Demir och Sincaris och 90-talets rasistiska mord är bara toppen av ett isberg. Såväl de borgerliga partierna som socialdemokraterna har fört en politik som gör att förintelsekonferenser och fördömanden av Haider framstår som parenteser i historien. En kommission som granskar 90-talets flyktingpolitik och har makt att moraliskt fria eller fälla 90-talets regeringar från att ha infört den nya inhumana flyktingpolitiken, skulle vara ett konkret sätt att visa på att man tänker föra dagens politik humanare än man fört gårdagens.
3. Stoppa diskrimineringen. En av de mest kränkande situationer en människa kan utsättas för är att sorteras bort på grund av hudfärg, ursprung eller namn. Detta sker dagligen i vårt land. Personer med utländsk bakgrund blir diskriminerade på bostads- och arbetsmarknaderna just för att de har utländsk bakgrund. Staten måste garantera varje individ stöd och uppmuntran i sitt sökande efter försörjning och livsstil. Ett kontrakt bör upprättas mellan nya invandrade individer och samhällets aktörer där det bland annat bör garanteras att individen inte utsätts för diskriminering på arbets- och bosstadsmarknaden.
4. Lyft anti-rasismen i utbildningens värld. Grön Ungdoms förslag är att införa en samlad temavecka om rasism, förslagsvis krig den 9:e (Kristallnatten) och 12:e (Björn Söderbergs dödsdag) november, i landets samtliga utbildningsinstitutioner. Där ska alla delar av rasismen belysas, för att även ta en grundlig diskussion kring kostymrasismen. De senaste hoten mot studentkårsordföranden från Nationaldemokratiska Studentföreningen skulle kunna innebära en vändpunkt, där utbildningssverige börjar ta det slipsklädda hotet mot demokratin på allvar.
5. Ge rösträtt och valbarhet åt de folkbokförda. Idag är rösträtten och valbarheten på nationell nivå kopplad till medborgarskapet. Vi vill istället koppla den till folkbokföringsorten. Efter tre år i Sverige bör man ha rätt att erhålla medborgarskap. Där en människa bor, arbetar och föder sina barn ska hon också kunna påverka samhället politiskt. Visionen är att de politiska församlingarna speglar samhället i stort. För att detta ska ske måste de politiska strukturerna förändras, men också de politiska partierna ta sitt ansvar och göra det enklare för personer med utländsk bakgrund att engagera sig.
6. Riv EU:s murar. EU-byråkraternas höga, protektionistiska och euro-nationalistiska murar tornar upp mot omvärlden. Schengenavtalet innebär en politik för färre flyktingar i EU, med hjälp av krångliga restriktioner, integritetskränkande datorregister och principer i strid mot Genèvekonventionen. Trots att flyktingströmmen i världen inte minskat, så har flyktingarna till EU minskat i takt med att gränserna stängs. Grön Ungdom vill ersätta Schengenavtalet med en garanti för fri rörlighet för alla människor i EU, som också underlättar för den som vill resa in i EU. Dublinkonventionen bör avskaffas, så att varje flykting har rätt att söka asyl i varje EU-land.
7. Blanda media. De kulturella uttrycksmedlen har en stor genomslagskraft. Därför bör SVT ha regissörer, såpa-författare och producenter med utländsk bakgrund. Hela Sverige måste dokumenteras och visas i media. Nyhetsrapporteringen får givetvis inte tillåtas sprida fördomar. Det är inte acceptabelt att reportrar på bästa sändningstid uttalar att "Flyktingar skapar problem, de kostar pengar, de skapar sociala problem i länderna, de skapar etniska konflikter" (Elisabeth Höglund i Rapport 991015).
8. Stäm i bäcken. Ett samarbete bör inledas mellan alla de kommuner som idag inte har problem med högerpopulistiska partier i sina fullmäktigeförsamlingar, för att på bred front visa både de högerextrema strömningarna och eventuella partikolleger som skärpt tonen i flyktingpolitiken att det hållbara i längden är att driva en generös flyktingpolitik. Tillsammans bör man formulera ett program för ett humanistiskt och solidariskt Sverige. Då har de en chans att återta initiativet från högerextremerna.
6 Slutord
Den här rapporten är startskottet för kampanjen "Stoppa Olikfientligheten" som Grön Ungdom driver mellan september 2000 och mars 2001. Kampanjen innefattar Grön Ungdoms alla lokal- och regionavdelningar samt riksorganisationen. Den kan följas från www.gu.mp.se/olik. Arbetet leds av en årsmötesvald kampanjgrupp bestående av Lotta Rodebrand, massageterapeut från Härnösand, Karla Lopez, universitetsstuderande från Göteborg, Maria Pettersson, studerande från Ronneby, Robert Smedbäck, elektriker från Enköping och Carl Wennerstrand, kommunalråd från Växjö.
Grön Ungdom
Demokrativeckan i Sundsvall, 000908
"Demokratiska rasister - Demokratins nya ansikten?" är Grön Ungdoms andra rapport 2000. Den första hette "Slaget mot 2000-talets centralism eller hur hela Sverige ska leva - fortfarande" och handlade om decentralisering och dekoncentrering. 1999 presenterade vi två rapporter: "Stoppa olikfientligheten eller hur rasism och fördomar kan ikläda sig slips och blåställ lika väl som rånarhuva" och "Avskaffa Generationsväldet eller partipolitikens våldförande på det ungdomsliga engagemanget". Alla rapporter går att beställa från vårt rikskansli på telefon 046-14 01 02 eller e-post gu@mp.se.