NYHETSBREV
GRÖN UNGDOM
2006-12-13
Grattis Sverige - Statsministern kan inget om jämställdhet
Regeringen Reinfeldt har nu låtit meddela att man tänker slopa jämställdhetskravet i de statliga verkens styrelser. Den metod med kvotering för att komma närmare målet 50 procent kvinnor i ledningen i de statliga företagen som socialdemokraterna implementerade är nämligen ingenting för moderaterna.
Och varför? Jo, därför att det är kompetensen som ska gå först.
När jag läser detta imploderar jag. Menar han att det är för att män är mer kompetenta än kvinnor, som de dominerar på styrelseposter?
Vår kära statsminister tycker tydligen inte bara att miljöfrågorna är oviktiga (sagt i en intervju i somras), utan hans kunskaper om hur diskrimineringen av halva Sveriges befolkning ser ut, är också otroligt bristande. Och värre blir det.
Här om dagen avslöjade Dagens Industri att kukisarna i regeringsstaben tjänar i snitt 44 000 kronor, medan fittisarna tjänar 38 500 kronor (ordvalet kukisar och fittisar kommer från Annika Lantz och inte Dagens Industri. Jag använder det för att belysa att man faktiskt blir diskriminerad p.g.a. vad man har mellan benen. Och vad man har mellan benen har inget med arbetskapacitet att göra!). Reinfeldt förnekar dock att det beror på könsdiskriminering och förklarar att löneskillnaden beror på att män finns på toppositionerna inom regeringsstaben.
Och självklart beror det faktum att män finns på toppositionerna på slumpen och inte på könsdiskrimineringen i vår patriarkala samhällsordning. Precis som det är en slump att de tre tyngsta posterna i regeringen (statsminister, utrikesminister och finansminister) råkar innehas av män.
Men nu ska jag se till att lära ut lite grundkunskaper om jämställdhetsfrågan till vår kära statsminister. Det finns många liberaler som är insatta i jämställdhetsfrågan som är kritiska till kvotering. Men när han säger att han är det för att kompetensen ska gå först, så är han ute på hal is. Och om våra medier, prioriterade samhällsgranskning framför vinstintressen och jakt på tittarsiffror, så skulle han ramla och slå sig.
För när han säger att kompetensen ska gå först så säger han att anledningen till att 98 procent av bolagens VD:ar är män, är att 98 procent av de som är tillräckligt kompetenta för att bli VD:ar är män.
Ja, enligt Fredrik Reinfeldt så finns det fler chefskompetenta män vid namn Göran än kompetenta kvinnor. Det är nämligen vanligare med bolagschefer som heter Göran, än bolagschefer som är kvinnor.
Feminister från höger till vänster vet att kompetens är en värderingsfråga. Lönediskriminering handlar inte bara om att kvinnor och män inte får lika lön för lika arbete, utan också om att kvinnodominerade yrken har lägre snittlön än mansdominerade yrken. Det handlar om att mäns arbete och kompetens i allmänhet värderas högre än kvinnors arbete och kompetens. Att 85 procent av bolagsstyrelseledamöterna i Sverige är män, beror självklart inte på att kvinnor skulle vara mindre kompetenta än män, utan på att det finns en strukturell och omedveten kvotering av män in i styrelserna.
Det här tycker alla feminister, förutom en del extrema särartsfeminister (och Reinfeldt är väl inte en särartsfeminist som tycker att kvinnor till biologin är bäst lämpade att vårda och ta hand om barn, medan män är bäst lämpade att snickra och vara arbetsledare?). Skiljelinjen handlar snarare om huruvida kvotering är bra eller inte. Personligen är jag övertygad om att det behövs en aktiv inkvotering av det underrepresenterade könet för att bryta dagens strukturella inkvotering av det överrepresenterade könet. Samtidigt får kvotering aldrig bli ett mål i sig eller ses som lösningen på alla jämställdhetsproblem. Det är snarare ett medel för att puscha på samhället i en mer jämställd riktning. Kvotering behövs i ett samhälle fylld av strukturell diskriminering.
Men jag bjuder mer än gärna Fredrik Reinfeldt på en studiecirkel i jämställdhet. Jag kan låna ut lite av mina feministiska böcker till honom, så kan vi ha diskussioner om böckernas innehåll en gång i veckan. Han kan även få låna mina Ani Difranco-skivor, så kan vi analysera hennes feministiska texter tillsammans. Lokal behöver inte ordnas, jag kan bjuda honom på middag hemma hos mig i Husby. Jag kan laga riktigt god vegetarisk mat när jag anstränger mig. Och det är väl klart att jag anstränger mig när jag får statsministerbesök.
Efter ett halvår tror jag att Fredrik är redo att åka på en studieresa till Norge. Där slopar de inte jämställdhetsmålen. Istället går de åt ett helt annat håll. De har infört en lag som säger att de privata bolagens styrelser måste bestå av minst 40 procent kvinnor. Norge bryter gubbväldet, medan Sverige vill fortsätta att låta kukisarnas kompetens gå före fittisarnas kompetens.
Alexander Chamberland
Språkrör Grön Ungdom