NYHETSBREV
GRÖN UNGDOM
2006-09-20

Dags att byta valsystem?

Nu är valrörelsen över och resultatet blev en borgerlig majoritet och en miljöpartistisk framgång. Vi gjorde vårt nästbästa val någonsin och det är något som vi bör glädjas åt. Vi kommer att vara Sveriges vassaste oppositionsparti och vi har lagt en grogrund för ett kanonbra val år 2010. Vi måste göra det tydligt att grön politik står för ett verkligt alternativ. Ett alternativ som innebär en solidarisk politik för global rättvisa, en human och aktiv integrations/flyktingpolitik och en ansvarstagande miljöpolitik. Vi vann även trängselavgiftsomröstningen, vilket utgör en symbol för en kraftig medvetandeförändring i styrmedelsfrågan om att göra det som är bra för miljön billigt och det som är dåligt för miljön dyrt. Ändå känns hela valresultatet lite som om man själv har gjort ett mål i en fotbollsmatch som man förlorade.

Men valresultatet har också fått mig att tänka på en helt annan sak. Jag tror att vi måste byta valsystem. 5,7 procent av befolkningen röstade på partier som inte fick plats i riksdagen. 5,7 procent av befolkningen saknar alltså representation i riksdagen. De får inte sina röster hörde. Att detta är ett demokratiskt problem går inte att förneka.

Det är min bestämda åsikt att det är bara bra om det finns många småpartier, då det ökar väljarnas valfrihet och åsiktsmångfalden inom politiken. Därför blev jag på många sätt glad åt att F!, junilistan, piratpartiet och sjukvårdspartiet bildades.

Men med vårt nuvarande valsystem finns det två stora problem för småpartierna:

1. De kan ta väljare från det riksdagspartiet som ligger närmast dem rent ideologiskt. I värsta fall kan detta leda till att det partiet faktiskt faller ur riksdagen, samtidigt som småpartiet får cirka en procent. Detta tjänar egentligen ingen på, förutom möjligen meningsmotståndarna.

2. Många som sympatiserar med ett litet parti väljer att inte rösta på det partiet och istället taktikrösta. De vill inte att det lilla partiet ska ta röster från det riksdagspartiet som driver det lilla partiets frågor mest. Därför röstar de på riksdagspartiet som ligger dem närmast, istället för att rösta på det lilla partiet som de egentligen sympatiserar med. De tänker att det lilla partiet ändå förmodligen inte kommer in i riksdagen. Därmed skapas ett demokratiskt problem, då en väljare ”hindras” från att rösta på partiet som hon egentligen håller med mest.

Men det finns ett valsystem som skulle råda bot på dessa två problem. Den kallas på engelska för Instant Runoff Voting. Instant Runoff Voting innebär att man på valsedeln får rangordna vilka partier man helst vill lägga sin röst på. Om det blir så att ens förstahandsval inte klarar riksdagsspärren så övergår ens röst till andrahandsalternativet. Kedjan fortsätter till ens röst i slutändan övergår till ett riksdagsparti (självklart ska rangordningen ske på frivillig basis. Om man enbart vill att ens röst ska kunna gå till ett parti ska det vara tillåtet).

Genom att införa Instant Runoff Voting ser man till att alla faktiskt får sin röst representerad i riksdagen. Man underlättar dessutom för mindre partiers framkomst och minskar taktikröstandet. Det utgör dessutom ett mycket bättre valssystem än att slopa riksdagsspärren helt, då det kan leda till att en massa 0,7 procents-partier blir vågmästare och får mycket inflytande.

Många kanske hävdar att ett byte till detta valsystem innebär att det blir lättare för Sverigedemokraterna att tåga in i riksdagen. Det är möjligt att det är så, men om SD i realiteten stöds av fyra procent av befolkningen, så stöds de av fyra procent av befolkningen. Om det är så ska vi inte förneka dessa fyra procent från att bli representerade i riksdagen. SD bekämpas inte genom ett bristfälligt valsystem, utan genom ett systematiskt arbete med att debattera mot de myter och lögner som deras politik grundar sig på. Det är bara så vi kan se till att stödet för SD och andra främlingsfientliga krafter minskar.

För att ett valsystem ska vara välfungerande måste det sträva efter att se till att allas röst faktiskt finns representerade på ett eller annat sätt. Så är det inte med dagens valssystem, där 5,7 procent av befolkningen saknar representation i riksdagen. Valet 2006 har visat mig en sak och det är att det uppenbarligen krävs en förändring.

Alexander Chamberland
Språkrör Grön Ungdom

Kort om:

Djurskyddet

Maktskiftet innebär en klar försämring av djurens situation. Borgarna vill ha kvar pälsfarmningen och samtliga borgerliga partier, förutom FP, vill avskaffa djurskyddsmyndigheten. Min förhoppning är att de rödgröna kan gå ihop med FP för att bevara djurskyddsmyndigheten. Att lägga över ansvaret för djurskyddet till jordbruksverket innebär att vi återigen hamnar i ett läge där jordbruksnäringens intressen ställs mot djurens intressen. Historiskt sett har detta nästan alltid lett till att jordbruksnäringens intressen prioriteras främst.

Att få bort pälsfarmnerna under mandatperioden kan tyvärr bli svårare, då det kräver att 10-20 borgerliga riksdagsledamöter röstar emot partilinjen. Det är svåruppnåeligt, men man ska aldrig säga aldrig.

Fredrick Federley

Han är nyvald riksdagsledamot och tillhör säkert de tio riksdagsledamöter som jag håller med minst. På två månader har han bland annat gjort följande:

1. Skänkt pengar till Israels armé, som dödar civila i Libanon och bryter mot mänskliga rättigheter.

2. Tagit en tv-sänd debatt mot Sverigedemokraterna och därmed gett dem legitimitet och gratisutrymme för att nå ut med sina åsikter. I denna debatt sa han dessutom ”Jo, vi är visst villiga att diskutera problemen med invandring”.
För mig är det självklart att invandringen inte är problemet, utan integrationen. Jag hoppas att Fredrick sa fel i debattens hetta, men om man nu ska ta en tv-sänd debatt mot en Sverigedemokrat är det oerhört viktigt att man har en så pass stor säkerhet i frågorna att en sådan felsägning inte kommer ur ens mun.

3. Sagt att F! och Sverigedemokraterna är ”lika galna, fast på olika sätt”. Sedan när blev det lika galet att ta krafttag mot mäns våld mot kvinnor, kräva individualiserad föräldraförsäkring och lika lön oavsett kön som att sprida lögner som att ”Sverige delar ut uppehållstillstånd till höger och vänster” och att försämringarna i äldrevården beror på invandringen?

Okej, nu hårdrar jag det litegrann, men faktum kvarstår att Federley inte behöver dela alla F!:s åsikter, men å andra sidan är det en himla skillnad mellan att kämpa för ett jämställt samhälle och att säga att ett mångkulturellt samhälle är av ondo. Därför tycker jag att Fredrick Federleys uttalande är en storstor skam!

Klart är i alla fall att jag och Fredrick Federley står för två helt olika syn på världen.

Gustav Fridolin

Har gjort ett hästjobb för Miljöpartiet genom åren, inte minst nu i valrörelsen. Samtidigt har han även gjort en sådan enorm insats för de gömda flyktingarna. Det är mycket tack vare honom som myten om Sveriges ”humana och generösa flyktingpolitik” håller på att dödas. Förhoppningsvis blir myten någon gång till verklighet. Jag kommer i alla fall att kämpa till det blir så och Gustav är en av de personerna som verkligen fått mig att inse hur fruktansvärd den svenska flyktingpolitiken de facto är.

Om någon förtjänar en eloge för sitt arbete så är det Gustav. Jag kommer att sakna honom under hans paus från politiken och det tror jag knappast att jag är ensam om.

Den borgerliga regeringen

Ja, om vi har tur så får vi det bästa från samtliga partier. Anders Wijkman som miljöminister, Birgitta Ohlsson som jämställdhetsminister eller jordbruksminister (Djurskyddspolitiken), en folkpartist eller en centerpartist som migrationsminister och en kristdemokrat som folkhälsominister, så att den restriktiva alkoholpolitiken bevaras.

Men ärligt talat, vad är oddsen? Det känns lika troligt att det blir så här istället:

- Ge ungarna mindre inflytande, anmäl dem till SÄPO, ge dem ordningsbetyg, högre straff för skolk och ta deras mobiler-minister AKA skolminister Jan Björklund (fp)
- Konstgödsel- och pälsdjursplågar-minister AKA jordbruksminister (c)
- Ge ungdomarna sparken-minister AKA arbetsmarknadsminister Maud Olofsson (c)
- Bomba Irak och Iran och stöd Israel-minister AKA Utrikesminister Lars Leijonborg (fp)
- Buggning, övervakning och fler poliser-minister AKA justitieminister Johan Pehrsson (fp)
- Mer till försvaret, mindre till biståndsminister AKA försvarsminister och biståndsminister-posterna till en moderat
- Skicka hem apatiska flyktingbarn och offer för trafficking-minister AKA migrationsminister till en moderat
- Bevara könsrollerna-minister AKA jämställdhetsminister (kd)
- Bygg ut kärnkraften-minister AKA energiminister till en folkpartist
- Språktestminister AKA integrationsminister till en folkpartist
- För att inte tala om alla skattesänkningar framför allting annat-ministrar som moderaterna kommer att lägga beslag på…

Jag gillar inte att vara cynisk, problemet är att jag knappt är cynisk när jag skriver detta. Nu väntar fyra år i opposition. Under dessa fyra år ska vi gröna lyckas spräcka ballongen som är den borgerliga politiken.

Vi kommer att påvisa varför den svenska vapenexporten måste bort och varför global rättvisa är nödvändigt.
Vi kommer att poängtera varför vi måste göra någonting åt klimatförändringarna, om inte vi vill förstöra livet för barn och barnbarn.
Vi kommer att kraftsamla mot den inhumana flyktingpolitiken där apatiska flyktinbarn och offer för trafficking inte får stanna.
Vi kommer att uttrycka vårt oförstånd inför varför vi kallar samhället för mångkulturellt, samtidigt som svenskar och invandrare är segregerade från varandra och inte möts.
Vi kommer att visa vårt missnöje med att man fortfarande behandlas olika bara på grund av vad man råkar ha mellan benen.

Och framförallt så kommer vi att göra vårt överlägset bästa val någonsin år 2010.