Framtiden är vår
Framtiden tillhör den gröna ideologin och Miljöpartiet de Gröna. Det kan synas kaxigt att utropa sig till framtidens kraft just när en ny opinionsmätning ger en så lite som knappt tre procent av väljarsympatierna. Simon Peres uttryckte en gång att det inte var hans drömmar som var galna utan världen som var galen. Lite mindre uppgivet vill jag säga att det inte är Miljöpartiet och de gröna tankarna som är i otakt med verkligheten utan den tillfälliga opinionen, kommenterar Grön Ungdoms språkrör Gustav Fridolin JR de nya siffrorna för Miljöpartiet.
I Sydamerika är grönt drömmarnas färg. Det är den i vår del av världen också. Politiken behöver mer utav drömmar och mindre utav marginalskattediskussioner. Bland de gamla partierna och den tillfälliga opinionen finns en tro att alla riktiga ideologier författades i slutet av 1800-talet och sedan är historien slut. Så enkelt är det inte. Liberalismen, socialismen och konservatismen författades alla i en helt annan tid. Då vi inte var på väg att slå huvudet i det ekologiska taket eller stressa ihjäl varenda hormon i kroppen. Vi lever i en ny tid och ett nytt samhälle. Då behövs givetvis en ny ideologi och en ny politik. Det står de gröna för. Det kan tyckas lite segt när man inte lyckas profilera sig som ett radikalt alternativ utan blir en del av etablissemanget. Det är då man får 2,9% i SKOP. Men runt om i världen kniper de gröna valsegrar, ministerposter och inflytande. På andra sidan Atlanten gör Gore och Bush allt de kan för att hålla den gröna presidentkandidaten Ralph Nader utanför debatten. Ändå samlar han en ny rörelse utav gatuaktivister, fria fackföreningar, miljöaktivister, fredsälskare och Rage Against the Machine. Och sex till tio procent. Miljöpartiet var det första partiet på 70 år att ta sig in i riksdagen. Det är det enda som ramlat ur men kommit in igen. Det går inte att stoppa en tanke som kommit för att stanna.
Svensk politik har traditionellt varit sammankopplat till folkrörelser. När de gamla partierna och folkrörelserna dräneras på medlemmar ser vi att framtiden kommer se annorlunda ut. Miljöpartiet är inget intresseparti. Vi har inget LO eller LRF som håller oss i ryggen. Vi litar till en bred och stark solidaritetsrörelse som visar upp syn styrka under fredliga manifestationer i Prag såväl som när man lobbar för bättre klimatpolitik under klimattoppmötet i Haag om några veckor. Den gröna kampen är ingen kamp som i grunden står mellan olika klasser eller intressen, det är en kamp mellan den inneboende solidariteten och den inneboende egoismen. Vi vill ha rättvisa precis som vänstern, men då också rätten till individuell skaparglädje och kreativitet. Rättvisan att kunna starta småföretag. Vi vill ha frihet precis som liberalerna, men då också frihet för kommande generationer. Frihet att leva och älska. Kommande generationer, djur, ekosystemet, världens folk och utrotningshotade växter är vår viktigaste, men tyvärr ganska röstsvaga, målgrupp.
Miljöpartiet är ett revolutionärt parti. Vi vill byta livsstil, ställa dagens samhälle på ända och finna lycka i annat än prylar. Vi vill bryta med dagens tidsålder då allt går att mäta i något så futtigt som kronor och ören. Vi ser hellre mer livskvalitet än tjockare plånbok. I många frågor där alla andra partier tycker lika, som tillväxtens frälsning och centraliseringens väl, så bryter vi helt med kollegorna i riksdagen. Det är klart vi skrämmer då. Det är klart att många blir rädda för det. Trist bara att det är så många som 97 procent för tillfället. Men när jag ser runt omkring hur människor svälter trots att det finns mat, hur människor stressar ihjäl sig trots att det finns fritid, hur människor får cancer trots att det finns räddningar för klimatförändringarna och ozonhålet då inser jag att det inte längre går att lappa och laga på ett gammalt system. Det behövs en ny politisk kraft som kräver genomgripande förändring, revolution. Den kraften kan bara ett nytt parti vara.
När vi bildades var det enkelt att ta ställning för miljön. Det handlade om att rädda älvar från exploatering, arter från utdöende och berg från uranbrytning. Det handlar fortfarande om det. Men miljöfrågorna har blivit så mycket mer. Det är klart att man tappar röster när man vill höja koldioxidskatten. Särskilt som ingen påpekar att vi vill skatteväxla så att skatten på arbete sänks i samma utsträckning. Men när man ser stormarna i såväl Moçambique som Malmö så inser man att det krävs en ny klimatpolitik. Då funkar inte längre mentaliteten som säger gärna miljö, men rör inte min volvo. Vi måste byta livsstil, inte klimat. Med den insikten så fortsätter jag kaxigt hävda att det är miljöpartiet som är i takt med verkligheten, inte den tillfälliga opinionen.
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom
Miljöpartiet de Grönas ungdomsförbund
Sprids av nyhetsbyrån Pre Cent

