Vad gör Sverige med ordförandeskapet 2001?
Under det halvår som Göran Persson och hans ministrar kommer att sitta ordförande på EU-mötena kan vi vänta oss en massa prat om hur mycket makt och inflytande det ger oss på EU. Det mesta kommer att vara överdrivet. Riktigt så mycket makt är det knappast fråga om. Men ordförandeskapet är ändå viktigt. Framförallt eftersom det är ett bra tillfälle att få upp EU-frågorna till debatt. Det behövs.
Vi i Grön Ungdom och Miljöpartiet de Gröna anser att Sverige bör lämna EU. Det hymlar vi inte med. EU är en odemokratisk organisation som gör att vi som bor här i landet får allt mindre att säga till om. Medlemskapet i EU tvingar oss att föra en otillfredställande och (som vi ser det) felaktig politik på områden som miljö, arbetslöshet och alliansfrihet. EUs utveckling går också i helt fel riktning, mot ytterligare centralisering och superstatsbygge. Därför är vi EU-motståndare. Vi kämpar för att förhindra ytterligare försämringar som tex EMU, och vi jobbar aktivt för att göra den politik som förs i EU så bra som möjligt. Det här är några saker som vi skulle vilja förändra:
Rätt att gå före på miljöområdet!
Idag så fattar EU beslut som tvingar alla medlemsländer att föra samma politik på miljöområdet. När väl EU stiftat en sk "harmoniseringslag" så är det förbjudet för de länder som vill gå snabbare fram med tuffare och radikalare förslag att göra det. Detta gäller inte alla miljödirektiv, men alldeles för många. Det betyder att de långsammaste länderna, dvs länder där miljörörelsen är svag får bestämma takten för hela EU.
Grön Ungdom anser att alla länder ska ha rätt att gå före och staka ut vägen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. EU ska inte ha rätt att hindra medlemsländerna från att föra en bättre miljöpolitik.
EMU - ta bort direktörsstyret och bekämpa arbetslösheten!
EMU var en dålig idé redan från början och håller nu på att utvecklas till ett rejält misslyckande. Egentligen borde projektet avbrytas, men för mycket prestige har investerats i euron för att det ska vara realistiskt att hoppas på det. Vi har däremot tre krav som vi tycker att de flesta borde kunna ställa upp på:
1. Vi vill flytta tillbaka makten över penningpolitiken till demokratin - den ska inte få vara ett privilegium för bankdirektörerna på ECB i Frankfurt. Politiska beslut ska fattas av folkvalda som väljs och måste stå till ansvar inför sina väljare. Inte av bankdirektörer som inte är ansvariga inför någon.
Det här förslaget håller de flesta socialdemokrater med om i princip, men regeringen har tyvärr inte vågat driva det. Kanske på grund av rädsla föra att stöta sig med makthavarna nere i EU.
2. Det finns regler i EU-fördragen som säger att EMU måste föra en viss bestämd ekonomisk politik oavsett vad de folkvalda tycker. De reglerna måste plockas bort. Vad är det för poäng med att rösta och välja politiker med några års mellanrum om det ändå bestämts i förväg vilken politik som ska föras?
Den politik som står i fördragen är för övrigt en politik som vi miljöpartister inte tycker om. Det är en tillväxtfixerad politik som inte tar rimlig hänsyn till miljön. Dessutom står det skrivet att låg inflation är den ekonomiska politikens viktigaste mål, långt viktigare än att folk ska kunna få arbete. Den här politiken driver på miljöförstöringen och leder till att arbetslöshet blir onödigt hög. Socialdemokraterna tycker inte heller om de regler som står i fördragen, men hitills har regeringen knapp vågat knysta om att det krävs en förändring.
3. Östeuropa måste få rätten att tacka nej till EMU!
Danmark har röstat nej till EMU, Sverige och Storbritannien förbehåller sig rätten att tacka nej vi också. Det är inte mer än rimligt att ansökarländerna i Östeuropa ska få samma rätt. Ändå finns det krav på dem att de måste acceptera EMU som "en del av paketet" om de ska släppas in i EU. Detta trots att till och med Internationella Valutafonden, IMF har sagt att det kan ställa till problem för deras "omogna" ekonomier. Vi tycker att Sverige bör slå näven i bordet och verka med kraft för att östeuropéerna också ska få rätten att själva bestämma om de vill gå med i EMU.
Utvidningen - snabbare, rättvisare och kanske inte alls!
Idag tyder mycket på att EUs utvidgning dras i långbänk. Det är inte bra. Allt fler politiker i östeuropa klagar över att utvidgningen försenas. De har redan öppnat sina marknader för EU-ländernas storföretag och export medan EU skyddar sig med tekniska handelshinder.
De förhandlingar som pågår är inte heller rättvisa. I en verklig förhandling borde båda sidor delta på lika villkor för att skapa något gemensamt. Det borde handla om ett givande och tagande, men det som händer nu är att ansökarländerna tvingas ändra sina egna lagar och ensidigt anpassa sig till EUs villkor. Det är inte fråga om förhandlingar utan om diktatpolitik! Det tydligaste exemplet är regeringskonferensen om EUs nya grundlag, Nice-fördraget där en mängd kontroversiella frågor om hur framtidens EU ska se ut, bland annat maktfördelningen mellan stora och små länder beslutades utan att ansökarländerna fick vara med.
Det är inte säkert att utvidningen är bra för folken i östeuropa. Det är många som tvivlar och motståndet i ansökerländerna växer. Vi anser att beslut om EU-medlemskap ska fattas demokratiskt av folken i ansökarländerna genom folkomröstningar.
Solidaritet med östeuropa är viktigt - och vi kräver inte av östeuropéerna att de måste gå med i EU om vi ska var solidariska med dem.
Inför en utträdesparagraf i EU-fördragen!
EU saknar fortfarande en utträdesparagraf. Vi tycker att en sådan bör införas. Det går visserligen bra att lämna EU i alla fall (enligt internationell lag, Wienkonventionen) men det skulle bli tydligare, enklare och mindre komplicerat om det klart framgick av fördragen att varje land har rätt att lämna EU och hur det går till. Frågan om en utträdesparagraf har debatterats ända sedan 50-talet och vi tycker att det är hög tid att man får ändan ur vagnen.
Max Andersson
Ansvarig för EU-frågor i Grön Ungdoms förbundsstyrelse.