GU:s nyhetsbrev - Revolutionära rader

Sommarens, tidens och Grön Ungdoms första revolutionära rader. Rader som förhoppningsvis kan inspirera, engagera, aktivera och provocera i nyhetstorkan. Men vad skriver man egentligen ett nyhetsbrev om när den största händelsen på ekot igår var att landets alla kubbspel var slutsålda? Det kan nog tyckas att man skulle behöva något annat än kubbspelsreportage för att bryta nyhetstorkan. Nyheterna är å andra sidan det enda som är torrt den här sommaren. Och nog hinner man tänka en del när man skuttar över daggmaskarna som krupit ut på gatorna i regnet. Som politiker får man ju försöka vara lite uppfinningsrik. Om man nu kan kalla undertecknad för politiker. Vilket man nog kan även om jag inte vill se mig själv som en fullfjädrad mainstreampolitiker á la Persson eller Lundgren. Det är skillnad på politiker och politiker. Och även om Persson väljer att lägga politiken på hyllan på sommaren är det mycket som rör sig i mitt och många andra idealisters huvuden. Rädda världen måste man ju göra även om Edvard Unsgaard inte pratar om det på ekot.

Begynnelsepunkten för världens räddning är i och för sig knappast ekots nyhetssändning. Men nog är det av största vikt vad samhällsdebatten handlar om och var det allmänna intresset riktar sig. Tyvärr måste jag väl säga att intresset är något missriktat. Istället för att oroa sig för de globala klimatförändringarna oroar man sig för höjda bensinpriser. Istället för att bekymra sig över en uppluckrad inhemsk demokrati oroar man sig över att det skulle vara dyrt att införa skilda valdagar. Plånboksfrågorna har blivit mer intressanta än allt annat, även om ett oräkneligt antal andra frågor är långt viktigare än om man har mycket eller väldigt mycket i plånboken. Ekonomismen och kapitalet har blivit en religion. Tron på pengarna är starkare än allt annat, men jag skulle vilja påstå att det hela bara är en illusion. Pengar växer inte av sig självt. Räntor är ingenting som gör kapitalet fertilt. Och vad är egentligen växelkurser? Hela det ekonomiska systemet är ett påhitt av människan, det finns inga naturlagar som reglerar vårt sätt att handla med varandra. Visst är det trevligt med pengar. Men tron på pengar är definitivt inte hälsosam.

Egentligen är det inte så konstigt att bubblan spricker lite då och då. Spekulationer och rena gissningar avgör värdet på ett företag. Teknologiföretagen har trots ett ihärdigt skuttande på börsen blivit mäkta betrodda. Det pratas om ”den nya ekonomin” och att 2000-talets lösning på världsproblemen ligger i kapitalets illusion. En tro om att allt kan köpas för pengar präglar vår tids politiska handlingar. Den ekonomiska tillväxten är första prioritet och den nya ekonomins framgång har blivit mångas stora hopp. Var och varannan människa förförs av teknologibörsens galopp och finanstidningen har ätit sig in i varje hem. Men faktum är att det finns mycket man inte kan köpa för pengar. Det finns mängder av värden som är större än ekonomiska. Värden som demokrati, solidaritet, bra miljö och jämställdhet borde snarare än ekonomi utgöra det centrala i samhället, politiken och framtidsdebatten.

Då den nya ekonomin rusar iväg med teknologiföretagen i fronten har IT och bredband till alla varit en av det senaste årets största politiska frågor. Men de satsningar som gjorts har bara setts som en följd av ett rusande teknologisamhälle och inte som någon satsning på alla de förtjänster IT kan medföra. Men teknologi behöver inte bara vara en leksak och dess utveckling har så många andra fördelar än ekonomiska. Varför pratar man egentligen bara om den nya ekonomin och inte om den nya demokratin? Varför tar man inte tillvara den nya utvecklingens mängder av kulturella, frihetliga och demokratiska vinster?

Det alltför slutna politiska system som vi lever i idag skulle med all lätthet kunna mjukas upp för att erbjuda en medborgerlig insyn och en möjlighet till en öppnare kommunikation. Nätets potential som demokratiskt verktyg står nästan helt oprövat trots att alla redan insett fördelarna med de verktyg som idag finns. Det snackas om demokratin som om den redan var självklar och erövrad, men när någon tar upp begreppet direktdemokrati till debatt står den politiska majoriteten tysta som frågetecken. Kommunikation och dialog med medborgarna är knappast de valdas starka sida. Ändå hade det kunnat vara så enkelt. En kommunal BBS som i Kalix. Eller ett röstsystem som det vi i Grön Ungdom har provat. Kommunikation och direktdemokrati via Internet – why not?

Egentligen ville jag köpa ett kubbspel, men det är inte alltid att saker och ting blir som man vill. Dessutom finns det ju alltid någon annan lösning så kvällsaktiviteterna räddar sig säkert i vilket fall. Kanske hittar vi till och med något roligare att göra. Hursomhelst måste man försöka, för om ett system visar sig svagt så får man prova något nytt och kanske lyckas man förändra något till det bättre. Det är ungefär så man får tänka om demokratin och teknologin.

Sofi Löfstedt
Språkrör Grön Ungdom