Revolutionära Rader, 000810

Vissa saker förblir alltid som de varit. Så sitter jag och tänker nu när det gått ett par dagar sedan jag tog emot guldlambdan under Pridefestivalen för att Grön Ungdom tillsammans med alla andra ungdomsförbund (utom KDU) skrev en artikel i DN för att ge homosexuella prövningsrätt för adoptioner. KDU förnekar sig aldrig, sitter jag och tänker. Och drar mig till minnes det senaste i raden av dumma citat, när Daniel Liljeberg i KDU:s tidning menar att man kan avfärda homosexuella som föräldrar på samma sätt som man kan avfärda färgblinda som piloter. Vissa saker förändrar sig aldrig. LUF kan nog läggas till på den listan. När jag läser LUF:s senaste material "Sådan är kapitalismen" där man slåss för att bevara och expandera dagens system så kan man lugnt säga: LUF förnekar sig aldrig.

Det var inte länge sedan Thabo Mbeki missförståddes på hela den globala arenan för att under en aidskonferens vågat säga det västs makthavare inte vill höra, att "sanningen om katastrofen i vårt land (aids) beror inte på ett enskilt virus". Genom att föra till bevis hur fattigdomen gjort HIV-epidemin i Afrika möjlig gjorde Mbeki sig obekväm och skämdes ut för att han inte skulle förstå att aids var en virussjukdom och att virussjukdomar endast härstammade från virus. Som om inte det var fattigdomen som gjort virusets framfart möjlig. Nord hejdade HIV tack vare välutbyggda informationskanaler och effektiva mediciner. Ett fattigt afrikanskt land som Sydafrika har ingetdera. Fattigdomen kommer inte av att afrikaner skulle vara dummare än Européer (även om skrämmande många tror det, om man ser till opinionsundersökningarna). Anledningen till att man från Syd inte kunnat resa sig från kolonialismens dagar är inte enbart korruption. Nej, bakgrunden till dagens globala orättvisor går att finna i samma kapitalism som LUF så vackert omhuldar. Kapitalismen får fattiga länder att exportera kaffe och choklad till de rika länderna istället för att odla mat och bygga upp en basekonomi. Kapitalismen innebär att varje land måste satsa på det som man kan få avkastning från, för ett fattigt land i USA:s eller Europas skugga är det inte mat till en svältande befolkning utan bananer till en rik världs-överklass i nord.

Det är kanske därför som LUF:s material om kapitalism pratar så lite om det internationella. Det som dock står skrämmer mer än om det helt hade saknats ett sådant stycke. Lösningen ligger i en värld utan tullar, verkar man tro. Bara de fattiga får sälja än mer till de rika så kommer deras exportinkomster göra de rika. Mer choklad och fler bananer ska bryta den globala fattigdomen. Den här hästskitsteorin där tanken är att sparvarna ska kunna äta sig mätta på kornen i hästskiten har knappast fungerat hitintills. Desto mer de fattiga sålt till de rika ju rikare har de rikare blivit och ju fattigare har de fattiga blivit. Ett fattigt land inriktat att exportera till ett rikt istället för att tillfredsställa sina egna behov kommer alltid i ekonomiskt underläge och marken där mat till svältande hade kunnat odlas används till lyxprodukter. Tullar kanske inte är bra som princip, men att bara ta bort dem löser knappast de globala orättvisorna. Om EU:s tullmurar är lätta att kritisera är det svårare att kritisera ett fattigt lands försök att via tullar bygga upp en inhemsk basekonomi utan att den multinationella industrin dumpar priser för att kväva eventuell konkurrens. När jag och LUF:s ordförande Birgitta Ohlsson en gång snabbt pratade om detta, fällde hon kommentaren att det är "kapitalismens förtjänst att inte fler än X antal tusen dör av fattigdom varje dag". Som om man skulle vara nöjd med ett system där ett antal tusen varje dag svälter ihjäl bara för att de inte är ännu fler. Men det är klart, när man tror på att "alla vinner på frihandel" blir nog världen väldigt svart och vit.

I en artikel från DN i mars i år belyser man kapitalismens konsekvenser när det gäller just läkemedel och aids. Siffrorna talar ett tydligt språk, mellan -75 och -97 patenterades (patent- och äganderätt är som bekant hörnstenar i kapitalismen) 1233 nya läkemedel, 13 av dessa var ämnade åt sjukdomar i den fattiga världen. Och av dessa 13 var två nygamla registreringar och fem ursprungligen utvecklade för veterinära syften. Av de 1220 läkemedel som forskningsmiljarder satsats på till västvärldens sjukdomar märks Viagra mot impotens, Xenical mot fetma, Propecia mot håravfall och Losec mot magsår. Det finns helt enkelt inga pengar att tjäna i den fattiga världen för de multinationella läkemedelsbolagen. Sydafrika, Mbekis land, har försökt kringgå patenträtten för att låta marknaden (en annan sak än kapitalismen) övervinna kapitalismens monopol och bromsa HIV-epidimin men har blivit stämda av en samlad läkemedelsindustri. Lagen är inhibiterad och oanvändbar tills tvisten är avgjord, och 400 000 fortsätter varje år dö utav aids i Sydafrika. Frihandeln där USA och dess företag är starka och Sydafrika och dess regering är svaga är att skylla för dessa människors död. "Alla vinner på frihandel", skriver LUF i sitt material.

Det finns ett alternativ till kapitalismen som inte innebär stalinistisk reglering. Det gröna alternativet innebär en global rättvisa genom att man tillåter de fattiga länderna växa upp utifrån sina förutsättningar, till en början hjälpt av bistånd från den rika världen, och forma sitt samhälle. I en ekonomi där frakten räknas in i priset och free trade blivit fair trade blir kanske inte välfärdsvinsterna i Nord särskilt stora, men det är den enda möjligheten att uppnå global rättvisa. "Vem älskar kapitalismen?", frågar LUF, och svarar längre ner att det är de själva som gör det. Det är nog tur för kapitalismen, för inte älskar bonden som ser sin åker tvingas bli till kakaoplantage eller den svältlönsarbetande apelsinodlaren den. Peps Persson är en musiker som ibland träffar väldigt rätt. Han sjöng en gång att "snart så tröttnar tredje världens drängar och bränner våra papperspengar och verkligheten bultar på vår dörr". Det ligger sanning i den strofen. Det är ungefär 10 år sedan kommunismen på allvar brakade ihop, jag gissar att det är ungefär 10 år till kapitalismen brakar ihop. Framtiden ligger inte i system som förminskar människor, vare sig under staten eller kapitalet.

Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom

Kort om...

...att Grön Ungdom deltog på Pridefestivalen och i Prideparaden. På onsdagen utdelades guldlambdan till alla ungdomsförbund (utom KDU) för artikeln i DN där vi krävde homosexuellas rätt att prövas för adoption. Till skillnad från flera andra ungdomsförbund hycklar vi inte när vi får pris för detta arbete. Vi har tryckt på Miljöpartiet och våra parlamentariker röstar humanistiskt och homovänligt, hur ser det egentligen ut med Micke Dambergs och Gunnar Strömmers partikamrater i parlamenten?

...att Grön Ungdom utmanat SVT att införa ett miljöprogram med samma tyngd som A-ekonomi. Halva Sverige under vatten borde leda till eftertanke om vad som egentligen är viktigt, den verkliga världen med växthuseffekt och klimatförändringar eller den av människor skapade världen med börskurser och marginalskatter.

...att gröna ungdomar från hela Europa i veckan träffades på Lidö i Stockholms skärgård. När Ingvar Carlsson trodde att framtidens styrande gick att finna på sosse-lägret i Malmö hade han fel, framtidens styrande hittar man knappast i gårdagens rörelse.