Patetisk motattac
Många som engagerat sig i rörelsen för global rättvisa har reagerat på den bild av oss som Alf Svensson m.fl. levererade i DN 26-09-00. Beskrivningarna vittnar om en brist på kännedom både om hela rörelsens natur såväl angående dess kännetecken. Dessvärre är det en bild som inte heller är särskilt sällsynt i media i allmänhet även om vi gång på gång försökt klargöra de verkliga förhållandena. Man hävdar att "antiglobaliseringsrörelsen" skulle vara protektionistisk eller t o m nationalistisk, och att den består av
"handelshuliganer" och internationella terrorister. Man fokuserar föga överraskande på kravaller och gör det avsiktligt svårt att begripa vilka bakomliggande missförhållanden som de är en reaktion mot. Men faktum är att
sedan Seattle har frågorna om kapitalets globalisering till förespråkarnas förtret kommit upp på ytan och alltmer trängt sig in på den världspolitiska dagordningen. Efter Washington, Melbourne och Prag har det blivit allt svårare att dressera dengalopperande marknadsliberalismen i demokratins eller välgörenhetens terminologi.
Det tål att upprepas tills t.o.m. Alf Svensson och Muf får upp öronen: vi är inte emot globaliseringen, i sig, utan specifikt mot en av dess värsta aspekter; globaliseringen av kapitalet och dess förödande effekter: global
orättvisa, fattigdom, ekologisk ödeläggelse, global företagsmakt och allmän vanmakt.När man talar om "globalisering" i allmänhet,refererar människor oftast till saker som ökade kommunikationsmöjligheter, ökat flöde av människor eller varor över gränser osv.
Vi upphör inte att häpnas över människor som, vare sig av förvirring eller avsiktligt uppsåt, anklagar oss för inkonsekvens när vi exempelvis organiserar vår globala motståndsrörelse via internet. Vi är inte emot internet eller utlandsstudier eller mobiltelefoner eller tropiska frukter och är inte det minsta "rädda" för något av det. Samtidigt som allt detta är aspekter av globalisering, lyckas de inte fånga den
fundamentala aspekt, som omdefinierar förutsättningarna för våra politiska och ekonomiska liv och till sist hotar att underordna all mänsklig existens under marknadsmekanismens diktatoriska styrelse.
Den ekonomiska världsordning som upprättades efter andra världskriget byggde på en global arbetsdelning där den s k tredje världens länder fick ansvaret för råvaruproduktion som sedan byttes mot förädlade varor från "första
världen" och att denna handel var orättvis och explorativ är så uppenbart att det inte behöver utvecklas vidare här. Det nya med globaliseringen idag har istället att göra
med dels en teknologisk utveckling som reducerat kostnader för omlokalisering av produktion och dels en regeringsstyrd nyliberalisering av ekonomier. Tack vare denna ökade rörlighet, kan företag i allt högre grad
trovärdigt hota regeringar och arbetare med att flytta sin verksamhet till andra, "billigare" länder. Detta hot används sedan för att kräva lägre skatter, löner och minskade rättigheter. Effekten blir att det tvingar länder och arbetare in i en kapplöpning mot botten, gentemot andra länder
och arbetare. I denna kapplöpning måste länderna dels sänka beskattningen av kapital och dels "avreglera" arbetsmarknaden, för att kunna hålla kvar företag och attrahera utländska investeringar. Skattelättnader på
kapital innebär mindre pengar för offentliga utgifter som skolor, sjukhus osv. eller till att skattebördan läggs över på arbetare och andra, vilket leder till att de i allt höge får betala för åtgärder som gynnar de rika. Att avreglera arbetsmarknader innebär att man gör det lättare för företag att avskeda folk, minska arbetsskydd och miljöregleringar mm.
Arbetarna ställs inför liknande tryck: de kan välja mellan få lägre löner och mer "flexibla" anställningsvillkor, det vill säga mer övertid, mindre skydd vid uppsägning eller arbetslöshet då företaget flyttar utomlands.
Och nu är det så att nyliberala förespråkare säger att denna ökade konkurrens är bra för tredje världen då det ger fattiga länder möjlighet att dra till sig investeringar, och därmed jobb, skatteintäkter och i slutändan
högre löner och så vidare. Vårt motstånd mot denna globalisering av kapitalet sägs därför vara motiverad av ren dumhet, eller av något ännu värre nämligen det själviska intresset av att bevara våra höga löner och välfärdssystem medan tredje världens länder förnekas dem. Detta är, självklart, inte alls fallet:
konkurrensen för att attrahera utländska investeringar står inte mellan säg Sverige och Indien, utan mellan Sverige och Tyskland å ena sidan, och mellan Indien och Pakistan å den andra. Detta betyder att företag som vill
investera i Indien kan gå till deras regering och kräva att de sänker sina redan skamligt låga löner och skattenivåer, eftersom de annars kanske bestämmer sig för att investera i Pakistan istället. Denna kapplöpning mot botten drabbar härigenom alla länder, rika som fattiga, på samma sätt. Effekten är att regeringar och fackföreningar nu ställs inför
att antingen attrahera utländskt kapital och minska sin arbetslöshet, till priset av extrem ojämlikhet och fattigdom(t ex. Chile, USA et c) eller att behålla sina välfärdssystem (vilket kan gå om man t ex har vänsterfolk vid
makten eller starka fackföreningar) till priset av högre arbetslöshet(t ex Frankrike, Belgien). Eftersom kapitalet är globalt och sociala rörelser, arbetare, fackföreningar och regeringar inte är det saknar de all förhandlingskraft gentemot de multinationella företagens hejdlösa intressen. Vad media och olika makteliter undviker att berätta för oss om denna nya sköna globala värld är just detta faktum: vad som globaliseras är inte det civila samhället eller människor, det är kapital. Det är därför ¨inte globalisering som sådan vi bekämpar, utan kapitalets globalisering. WTO, IMF, WEF osv. är institutioner som vi menar på olika
sätt befäster just denna globalisering och dessa rådande ekonomiska maktstrukturer. De ger oss globalisering ovanifrån - men vi kämpar för globalisering underifrån.
Den globala motståndsrörelsen har inget enhetligt alternativ utan enas än så länge genom krav på exempelvis ekonomisk demokratisering, skuldavskrivning
och miljökrav. De allra flesta, om än inte alla, som har demonstrerat i Prag är konsekventa internationalister, är för solidaritet över alla gränser och vill riva murar gentemot t ex flyktingar från tredje
världen. På gatorna i Prag häromveckan exempelvis fanns inga xenofobiska frihets- eller fremskrittspartister, inget Front National osv. De tjeckiska skinheads som fanns där protesterade inte mot IMF, utan drev
istället omkring för att godtyckligt attackera små grupper av människor som såg ut som demonstranter eller vänsterfolk. Däremot samlades utomparlamentariska och gräsrotsbaserade rörelser med folk från över 30 länder i en exceptionellt bred och internationell manifestation, allt från kristna Jubel2000 till anarkister, italienska zapatister, spanska revolutionärer, gröna ungdomar, människorättskämpar, norska fackföreningar, ATTAC, oorganiserade antikapitalister mfl mfl.
De bråk och skadegörelse som har förekommit i Prag har ett fåtal huliganer stått för som inte på något sett representerar rörelsen. För att förtydliga händelserna: Sammanlagt anordnades 4 demonstationer nere i Prag under flera olika dagar, bl a Jubel2000-demonstrationen och S26 under tisdagen den 26/9. Alla dessa fyra demonstationer var fredliga förutom de oroligheter som inträffade vid sammandrabbningar med polisen under tisdagsdemonstrationen. Den tjeckiska organisationen INPEG som organiserade S26 har hela tiden förespråkat ickevåld och tagit avstånd från materiell förstörelse. De
våldshandlingar som en mycket liten minoritet av individer deltagit i ligger helt på deras ansvar, då de alltså brutit mot INPEG:s riktlinjer. Till de som kritiserar oss för att vi "beblandar oss med dessa huliganer" kan vi
bara säga att frågan om global rättvisa är för viktig att lämnas ensam åt dessa våldsverkare. För att dra en parallell: skulle en person som går på fotbollsmatcher där det förekommer fotbollshuliganism inte få göra det för
att det skulle betyda att han då stödjer dessa huliganer?
Vi protesterade mot IMF och Världsbankens orättvisa policies samt dessa institutioners odemokratiska natur och utmanade deras rätt att kontrollera och diktera den ekonomiska världsordningen samt att avskriva tredje
världens skulder. Vi krävde en helt ny global ekonomisk struktur, baserad på människors behov istället för företagens profitintresse. Vi agerade i solidaritet med de miljoner som inte kunde vara där: fattiga afrikanska
kvinnor, McDonald´s barnarbetare i Asien, underbetalda latinamerikanska arbetare i jumpaskorsfabriker.Vi måste tyvärr göra Alf Svensson och hans motattack-nätverk besvikna - men någon allians med odemokratiska och främlingsfientliga högerkrafter har inte stått på dagordningen, och vi kommer vara vaksamma varje sådan tendens.
Sebastian Osorio
Martin Villner
Globalisering underifrån
Sofi Löfstedt
Gustav Fridolin JR
Språkrör Grön Ungdom