Funderingar kring premiepensionsvalet

Så har då även jag gjort mitt premiepensionsval. Man kan nog säga att det känns lite konstigt att fundera över sin pension när man har sådär 45 år kvar… Men visst, vi Miljöpartister brukar ju säga att det är viktigt att tänka långsiktigt. Även om det känns lite konstigt att fundera över pensionen så känns det mångfalt konstigare att bli aktieägare, särskilt som man inte riktigt vet vilka aktier man äger. Sen att den lilla idealisten inom mig känner sig något skeptisk till hela systemet gör inte saken enklare. Man kan tycka att pengar inte borde växa av sig själva, men eftersom vi människor har bestämt att de gör det så är det så. Man kan också tycka att ett företags värde inte borde bero på spekulationer. Men det ekonomiska systemet är inte alltid lätt att begripa.

Har ni förresten hört talas om en eviga tillväxten? Nu ska jag väl inte påstå att det är något principiellt fel med tillväxt, om lönsamheten låg i att vara miljövänlig och bedriva en rättvis och hederlig verksamhet vore det ju jättebra med tillväxt! Men tyvärr ser inte systemen ut så idag. Istället är det ganska starka kopplingar mellan tillväxt och utsugning av både miljö och arbetskraft. För att inte tala om hur exempelvis läkemedelsföretagen s vinstmaximering drabbar människor i de fattiga delarna av världen. Det är mer lönsamt att forska fram Viagra än att fixa ett billigt botmedel mot Tuberkulos. Ja, suck och stön. Tillväxt och vinstmaximering gör inte alltid världen vackrare när systemet ser ut som det gör. Jag vill också påstå att det allt för ofta är tvärtom. Att då placera sina pengar i tillväxtträsket utan att ha någon större koll på var de hamnar känns det inte särskilt lockande. Men nu går det ju inte att undvika längre, i och med premiepensionsvalet.

Visst kan jag placera pengarna i räntefonder, men hur jag än gör hamnar en viss del av mina pengar hos en fondfärvaltare och vill jag verkligen stödja den fondförvaltaren? Jag vill inte stödja någon vapenproducent eller miljöbov. Men hur sjutton ska man bära sig åt för att hålla koll på alla företag och fondförvaltare? Det får nog bli ett heltidsjobb om man ska ha full koll och personligen så ids jag faktiskt inte., som vi brukar säga i Norrbotten. Det vore ganska enkelt att strunta i det och låta pengarna hamna där de hamnar. Förhoppningsvis får man en hygglig pension ändå…

Men den huvudsakliga fråga jag ställde mig i mina bryderier med fondkatalogen var faktiskt inte ”var får jag bra avkastning? ” eller ”vad är enklast?” utan ”vad kan jag tänka mig att stödja?”. Även om jag är lat och vill protestera emot att man tvingas bli spekulant i diverse fonder av olika slag, så är det ju klart mer taktiskt att göra ett aktivt val än att låta bli. Även ett icke-val är ett val och ett icke-val innebär att mina pengar, genom sjunde AP-fonden, kan hamna hos ett gäng företag som kanske inte ställer upp på mina värderingar. Skitföretag finns det gott om och vill man minimera risken att stödja något sådant är det klart mer taktiskt att göra ett aktivt val än att låta bli.

Så det har jag gjort. Ett så kallat etiskt val, en etiskt fond och en genomgående (?) etisk fondförvaltare… Men hur vet jag egentligen om det som fondförvaltaren kallar etiskt är det jag menar med etiskt? Fonder är faktiskt inte det enklaste att sätta sig in i. Om man då som jag tycker att det är minst lika viktigt vad företagen man placerar sina pengar hos sysslar med, som vilken avkastning man får vore det rätt kul att få placera direkt i aktier. Visserligen skulle det aldrig fungera för någon som är så ointresserad och lat som jag, men möjligheten att placera hårt inarbetade pensionspengar, för mig hela 949 kronor, i ett vindkraftbolag istället för en etisk fond känns mycket trevligare.

Ja, premiepensionsvalet är minst lika mycket ett ideologiskt val som ett sätt att försöka se till sin framtid, i alla fall för mig. Det är väl kanske som så mycket annat, det blir vad man gör det till. Men jag tänker i alla fall vara stolt över att ha tänkt och gjort det val som jag tror är minst dåligt ur den lilla idealistens perspektiv. Tack och lov, får man väl säga, att det är så pass långt kvar tills undertecknad går i pension. Men om fyrtiofem år, då minsann, är det lönsamt med miljövänlig, rättvis och hederlig verksamhet. Så då ska ni få se att mitt val som idag är ett rent ideologiskt val, också kommer att trygga min ekonomi på ålderns höst. För så är det, att framtiden finns i det hållbara. Vapen och olja är inte hållbart. Kanske är inte heller aktier och fonder hållbara, vad vet jag. Men då har jag i alla fall inte stött någon vidrig tobaksindustri.

Sofi Löfstedt
Liten idealist och språkrör